Min son skulle spela match en helg. Jag kollar schemat när det ska vara och ser att det - som vanligt - är klockan 9.00 på en lördag. Bajs.
Jag, sonen och flickvännen kollar lite på en film på fredagen efter middagen. Jag och flickvännen sitter sen och pratar lite till klockan 01.30 ungefär. Går och lägger mig. Mördar väckarklockan på lördagsmorgonen, svär så det osar medan jag fixar fram alla fotbollsgrejjorna, fixar med lunch och dricka etc... till slut iväg som en nyvaken zombie med sonen till fotbollsmatchen. Vem fan kommer på idén att lägga matchen så här tidigt?
När vi kommer fram drar sonen snabbt in till kompisarna i omklädningsrummet. Jag börjar febrilt leta efter de där eldsjälarna som står och säljer kaffe. Hittar dem och får en kopp kaffe. Min kropp börjar fungera igen... lite. Det är kallt som fan och plötsligt slår det mig hur extremt hurtiga alla är. Alla är skitpigga... oroväckande många matchande träningsoveraller... och ingen ser så där plågad ut som jag gör.
Jag påpekar för några andra fotbollsföräldrar där att det var ju fan vad kallt det är. De tittar oförstående på mig och mannen säger att det minsann inte är kallt... det är friskt! Idioten har dessutom träningsoverall på sig. Kvinnan säger att det inte finns "fel väder utan bara fel kläder". Pffft... knäppo. Behöver jag köpa speciella kläder för att kunna vara utomhus så gissa vad? JAG GÅR INTE UT!
"Det finns inte fel kläd...." vem fan säger sånt?!?! Jo, dagisfröknar. Inga andra. Präktighetsvarning så det ryker om det.
Jag undrar sedan till några ansvariga vem fan det är som lägger matcherna klockan 9.00 på lördagar. Samma sak där. Hurtiga människor som börjar berätta för mig att de minsann var uppe redan klockan 6 på morgonen... annars får man ju inget gjort! Dessa hurtiga kommentarer följs av höhöhö-skratt.
När en funktionär i en pastellfärgad träningsoverall och alldeles för stor keps kommer fram och undrar om jag vill hjälpa till i korvkiosken(!) så bara tittar jag på honom. Jag lägger märke till att han även har en svart midjeväska som är fylld till bredden och jag bestämmer mig precis där för att inte prata alls med honom. Jag tittar på honom och bara skakar på huvudet. När han upprepar frågan så gäspar jag och ler... pekar mot något långt bort. Han fattar inget alls. Jag är fortfarande tyst. Han säger "erhm..." och "öh..." några gånger innan han ger upp.
Jag tittar på klockan och inser att jag är fast i det här helvetet några timmar till. Jag tänker att nu är det ett bra läge ifall någon skulle skjuta mig. Fast jag stålsätter mig. Grabbens första match är slut. En tant kommer upp bredvid mig och puffar mig på armen.
"Vill du vara med på bingon efteråt? Det kostar bara tio kronor." säger hon.
Bingo?! Men vad faaaan... nu skiter jag i det här, tänker jag och drar till bilen. Jag sms:ar sonen att han kan ringa mig när han vill bli hämtad.
Jag är vuxen. Jag är förälder. Men någon jävla måtta för det vara.
Bingo? Fuck no. I'm outta here!!!!