Oktober 2011

Den lille buskispolitikern Ljugholt fortsätter med den inte så ädla konsten att äga sig själv. Han har inte velat kommentera förundersökningen med följande argument:

"Jag välkomnar verkligen att det här blir granskat i en förundersökning. Så länge den pågår kan jag inte uttala mig. Det får jag inte. Så fungerar det i Sverige."

Så långt ser allting bra ut. Men en reporter på Expressen kollar vidare:

"När Expressen.se efter uttalandet pratar med chefsåklagaren Stefan Göransson, som leder förundersökningen mot S-ledaren, är denne helt oförstående till att Juholt inte skulle få uttala sig om utredningen. 

- Han är inte förbjuden av oss, förklarade Göransson."

Fniss. Givetvis återkommer reportern till Ljugholt och får följande svar:

"Partiledaren tar i dag tillbaka det han sa i går och säger att han kan uttala sig om förundersökningen. 

- Det så klart att jag kan det men jag tycker att det är olämpligt. Nu pågår det en förundersökning. 
Håkan Juholt tycker inte att han har försökt gömma sig bakom juridiska regler. "

"Det är klart att jag kan..." säger han. Klart? Du gjorde jävligt klart att du INTE KUNDE prata om det igår. Du hänvisade till och med att det är så det 'fungerar i Sverige'. Ljugholt tycker så klart inte detta kan tolkas som att han gömmer sig bakom juridiska regler. Men bara för skojs skull kan vi väl upprepa det han sa från början? Ok? Alla med på det? Perfekt! Då kommer det här:

"Så länge den pågår kan jag inte uttala mig. Det får jag inte. Så fungerar det i Sverige."

Tjooohooo! Det här är ju roligt! Mer! MER!

*går och fixar popcorn*

Jag har från första början jublat över att sossarna valde Ljugholt som partiledare. En enda blick på hans ögonbryn och pajasliknande leende fick mig att inse att detta är det bästa som hänt sedan rostat bröd.

Nu har jag ännu en anledning till att jubla. Ljugholt har nämligen överlevererat! Inte nog med att han framstår som en vilsen lantis i sina försök att driva politik... han har även satt fingret på varför folk har sådant politikerförakt.

Han har cashat ut 160.000 spänn i bidrag för sin lägenhet där han bor sambo med en dömd bedragare. Dessutom är det inte så att han har "glömt något". Oh nej. Det hade varit en sak om han bott själv och sedan "glömt" redovisa att hans kulbo flyttat in. Men enligt HAX:

"Men nu är det inte så. Det var Juholt som flyttade in hos tanten. Sedan sökte han om skattepengar till sitt nya boende. Utan att dela notan. Han sitter med andra ord rätt hårt på kroken."

Ljugholt har även cashat ut för mycket reseersättning som han skitit i att betala tillbaks. Han har helt enkelt snott våra hårt skattade pengar från oss.

Politiker skor sig nämligen. De stiftar lagar etc för medborgarna men är generellt sätt rätt dåliga på att efterleva samma regler som de kräver att vi ska följa. Skillnaden är att när en politiker förskingrar, snor eller på annat sätt skor sig så behöver de bara säga:

"Oj! Förlåt. Jag hade inte en aaaaning." Därefter blir de "fyade" och på sin höjd blir de tvungna att betala tillbaks pengarna. Vi vanliga medborgare däremot... vi åker in i rätten, blir av med våra jobb och blir straffade.

Tack Ljugholt för att du garanterar att sossarna inte vinner nästa val. Tack även för ditt bidrag till en ökad förståelse till människors politikerförakt. Tack!

PS. Förresten blir det extra roligt när politiker som ertappats med handen i kakburken försvarar sig med att säga:

"Jag är bara en vanlig människa." - hur ska vi tolka det? Att vanliga människor snor pengar? Är det politikernas syn på oss medborgare?

ab - 2 - 3 - 4 - 5 - 6 - exp - 2 - 3 -

Läste idag i AB att någon idiot till förälder har anmält en skola i Oxelösund för brott mot skollagen. Skälet? Jo, skolan har uppmuntrat föräldrarna att skicka med barnen frukt så att de kunde ha en gemensam fruktstund.

Tack vare idiotföräldrarna så drog skolan in den gemensamma fruktstunden så nu får barnen bara äta frukt på förmiddagsrasten. Pga av ETT barns föräldrar! Idiotföräldrarna förklarar det hela med att de tycker det blir för dyrt med tanke på att de har tre barn. Något säger mig att de inte skulle skaffat några barn om de inte har råd att se till att deras barn har tillgång till frukt.

Se det hela så här. Om barnen hade fått hemundervisning så hade dessa föräldrar inte haft råd att ge sina egna barn frukt. Jag kan inte tänka mig mer misslyckade människor.

Jag har haft liknande episoder med korkade föräldrar på min sons skola. Att viss frukt är "förbjuden" eftersom den är för dyr. WTF?! Frukt som frukt! Ska de ha regler för vilken frukt jag köper till min son? Fan heller. Knepet är att totalt ignorera både vad skolan och dessa stolpskott till föräldrar hittar på. Vad ska de göra? Aktivt hindra ditt barn från att äta sin frukt? Självklart inte.

Motarbeta idioter. När det inte fungerar så använd fulknep för att totalt knäcka dem. De ska inte vinna en enda millimeter mark i samhället.

"Stay Hungry. Stay Foolish."

Vi har haft kollegans lilla dotter på besök idag. Det är alltid mycket trevligt när hon droppar in. Hon far runt och sprider lite glädje, pillar lite på grejjor och far sedan vidare med pappan jagandes efter.

"Inte nuuuu, lilla gumman. Kom här!" hör man honom säga kort efter att hon rultat förbi kontoret. Två sekunder senare kommer han farande efter sin dotter. Givetvis har hon betydligt intressantare saker att göra än att lyda pappa.

Efter en geggig barnlunch med lite matkastning i köket blev det dags för henne att knalla in och besöka vårt kontor. Hon körde något bebisspråk vi inte riktigt förstod och när hon till slut la ned försöken att berätta något för oss så pekade hon plötsligt på min kollega och sa med bestämd röst hans namn.

Han sken så klart upp. Han pekade därefter på mig men då ställde sig hon bara och tittade finurligt på mig. Det såg ut som hon tog sig en allvarlig funderare innan hon sa något som faktiskt lät som mitt namn men hon fick inte riktigt till det. Så vi fick helt enkelt lära henne en enklare version.

Lite senare på eftermiddagen kom en stolt pappa in med dottern på armen. Det pekades på saker och dottern sa med tydligt uttal namnet på allting. Det pekades på min kollega och korrekt namn avrapporterades. Det pekades på mig. Ja, vad heter han? Kom igen. Vad heeeter han där?

"Gud!" sa dottern och pekar bestämt mot mig.

"Men vad fan..." sa pappan och gav genast oss det onda ögat. "Kan ni bara passa henne i fem minuter och vara normala? Herregud, vad är ni? Fem år gamla?" sa han. Detta följdes av en viss namnkorringering, några upprepningar för att kolla att hon hade koll och minst en extra ond blick åt vårt håll.

Dagen gick mot sitt slut och de gjorde sig iordning för att gå. Vagnen kördes fram och under tiden pappa fixade med detta så sa lilltjejen hejdå till alla.

"Hejdå, E... Hejdå J... Hejdå Gud..." sa hon och vinkade med lilla handen.

"Nej. Han heter inte gud. Han heter faktiskt..." rättade hennes pappa.

"Gud!" säger hon bestämt, förlorar helt intresset, kravlar sig upp i vagnen och pekar mot ytterdörren.

"Hem!" sa hon och körde in nappen i munnen.