"Hej, jag ringer från förvaltningfondnågonting." säger en pepp röst i andra änden.
"Hejhej." svarar jag.
"Du har inte den som är ansvarig för löner och pensioner inne?"
"Jodå."
"Kan jag få prata med honom?"
"Visst. Har du penna och papper?"
"Jajamen!"
"Bra. Då skriver du ned ditt namn, personnummer, ditt ärende, ditt telefonnummer och beräknad samtalstid och sedan faxar du det till vårt faxnummer 11 87 00. Därefter kommer rätt person att höra av sig till dig inom kort." säger jag.
"Öh..."
"Frågor?"
"Nej, men det är lättare att ta det över telefon." försöker säljaren.
"Självklart. Men nu vill han ha det så här. Skicka faxen bara. Han ringer."
Läste precis en krönika av en snubbe som heter Jimmy Fredriksson. Han har tänkt lite runt det där tonårsgänget som misshandlade en 60-åring i Göteborg. Och han får till det rejält.
Han tar upp hur det mesiga samhället hela tiden ska förklara varför vissa sjuka människor gör saker. Idioters beteende ska förklaras... "vi måste förstå att..." NEJ. Jag måste inte förstå något mer än att någon sjuk människa har skadat en annan. Jag skiter fullständigt i de där ungdomarnas bakgrund. Jag vill inte ens förstå. Experterna - psykologerna och beteendevetarna - DE kan försöka förstå och skapa mening i dessa vansinnesdåd... men att begära att allmänheten ska förväntas förstå är lite väl mycket begärt.
"Men de har haft en jobbig uppväxt." eller "de har det så fattigt." eller liknande bullshit. Alla sådana uttalanden är ett hån mot alla de som har haft exakt samma livsvillkor men som inte går omkring och misshandlar människor för det.
Krönikören avslutar med:
"Den som väljer att sparka, slå, sticka eller skjuta ska stöta på ett samhälle som inte är förstående utan totalt fördömande.
Ett samhälle som reagerar omedelbart och med en sådan tyngd att brottsoffren och deras anhöriga känner att vi är på deras sida.
Efter att ha klarat av dagens U-landsproblem, nämligen min hunger, satte jag mig ned för att kolla om det var något på tv värt min uppmärksamhet. Då kom dagens I-landsproblem och gjorde sig till känna. Min fjärrkontroll ville inte alls vara med. Den hade bestämt sig för att inte fungera. Jag trycker till slut så hårt att fingertopparna blir vita och då byter tv:n - nästan motvilligt - kanal.
Min fjärrkontroll är cp. Alla fjärrkontroller blir förr eller senare cp. Jag undrar varför. Hur svårt kan det vara att få en fjärrkontroll att inte bli cp? Jag funderar på det faktum att vi faktiskt har haft människor på månen för en herrans massa år sedan. Vi har robotar, datorer och massor av annat snyggt och fräsigt. Men en fungerande fjärrkontroll som håller mer än 3 år är tydligen helt omöjligt att tillverka.
Kommunen har lagt märke till att ett av husen som ska rivas på tomten har ett eternittak. Då jävlar kommer det in regler. Regelonanifest! De springer lyckliga omkring på kommunkontoret och tar fram en massa mappar. Om jag ska ha det borttaget så är det en triljon regler som alla drabbar mig negativt som ska följas. Företaget som anlitas ska ha asbetstlicens (eller något). De får bara jobba lite i taget. Kommunråttorna ska komma ut och kolla läget (för de har kompetens... hahahaha... kommun och kompetens i samma mening... roligt). Miljöfarliga containers, förseglingar och... ungefär där blev det jobbigt så min hjärna helt enkelt stängde av. I min enfald trodde jag att man kunde riva ett gammalt skithus på sin egen tomt utan att det skulle bli ett MEGAPROJEKT. Dumt av mig. Men vad fan. Jag är bara på tillfälligt besök i kommunråttornas gråa, dammiga vardag. Hur kunde jag veta?
Skitsamma. Ta bort eternit = JÄTTEDYRT och MYCKET PAPPERSARBETE.
"Men om jag själv tar bort eternitskiten innan rivningen då?" försöker jag.
"Då är det lugnt." säger kommunråttan.
"Vaddå lugnt?" säger jag. Chockad. "Ja, då har du ju gjort det."
"Öh... som om jag tar bort allt själv så kan vi slänga alla dessa papper, regler etc åt sidan?"
"Ja... alltså. Om du som privatperson tar bort det så är det så."
Jaha. Det var ju... öh... logiskt? Eller? Nästa steg är alltså att riva ned ett litet eternittak. Hmmm... då behöver jag en mask, ett par glasögon, några schyssta verktyg och en container för miljöfarligt avfall. Och öl. Massor av öl. Det klarar jag.
Efter det blir det äntligen rivning. Win! Tjohoooo! Öh... nej? Va? Det krävs mer kommunråtteinteraktion innan vi kan fortsätta. Suck. Så här:
För att få till en rivning måste vi ha ett möte med kommunråttorna där vi ska berätta att vi har tagit bort eterniten själva. Vi måste även berätta vilka hus vi ska riva (öh... kan det vara de som står i vägen för det hus vi sökt bygglov för?). Kontrollplan för rivningen måste upprättas (har inte en aning om vad de vill med det... jag vill bara ha bort skiten). Någon måste kolla efter "virkesförstörande insekter" och "hussvamp" bland bråten (&/%"#!!!!!!??????). Givetvis skickas fakturan för det till oss, tackar! Det måste även göras en inventering av mängden rivmassa (skitsamma, jag betalar ju för vad det ni än blir... lönt!) och planeras ifall vi behöver arbetsplatsbesök (nej?). Och bullernivåer måste av någon anledning tas i beaktning.
Öh. Frågan är hur jag ska hålla mig odryg under mötet.
"Jaha. Bra! Då är det bara några punkter kvar. Färgen på eventuella fordon som ska delta i arbetet, rivningsarbetarnas skor, mängden myggägg bakom skjulet. Sedan är det bara att börja riva? Eller? Är det mer? Vill ni ha en inventering på mängden luft som förbrukas under byggtiden?"
Blir jag så där idiotdryg så kommer de med hjälp av paragrafer försena bygget in i nästa istid. Jag måste helt enkelt hålla käften.. Detta kan bli det svåraste jag någonsin gett mig in i.
Så kom den där artikeln jag väntat på. Som jag förutsett. Barn med klimatångest. Läs den där meningen en gång till och gör en facepalm. Dunka gärna huvudet i skrivbordet när du ändå är igång.
Miljömupparna har alltså, helt i onödan, skrämt upp en hel generation till den grad att de får "klimatångest". Suck. Min son har även han suttit och funderat över många klimatidiotier som han fått med sig hem från skolan. Då är det upp till mig - hans förälder - att se till att han inte oroar sig på fel saker. Fast å andra sidan... om en unge har TVÅ miljömuppar till förälder så är det en helt annan sak.
"Sju högstadiebarn av tio oroar sig för klimatförändringarna. Var fjärde tror att den globala uppvärmningen kommer att leda till jordens undergång. Samtidigt är barnen mer optimistiska om framtiden än vad deras föräldrar är, visar en ny undersökning."
Det här är ju direkt löjligt! Vilken meningslös hysteri. Tänk bara så mycket energi som går åt till att hålla all denna "ångest" vid liv. Hmm... jag undrar... med tanke på alla hysteriska människor som oroar sig för allt från kost, klimat, stress etc... kan man utvinna energi ur ångest? Ångestkraftverk!
Tillbaks till barnen. Kids. Det är fan löjligt att ha ångest över klimatet... så sluta med det. Inte nog med att ni spenderar värdefull energi på att ha ångest, ni slösar bort min tid när jag ska lyssna på era vuxenplacerade dementa idéer för sopsortering, återvinning och diverse andra "viktiga saker". Det är lika lönt att ni oroar er över en klimatundergång som att ni ligger sömnlösa över den där asteroiden som med all säkerhet är på väg rakt mot era sängar. Vill ni leva länge? Använd cykelhjälm.
Min son är numera botad från all typ av hysteri som har med miljön att göra. Högstadieeleverna på hans skola... de spenderar massor av timmar att samla pengar till vindkraftverk, uppmana elever till att leva koldioxidneutralt och massor av andra riktigt jävla korkade idéer. Inte in i mitt hem dock. Jag har som följd av detta lyssnat på några lärare (eftersom jag ringt dem och undrat vad fan de håller på med) och fått bekräftat att majoriteten av lärare i det här landet ska ha LÄGRE lön alternativt ska sparkas från sina tjänster.
Det enda vi kan vara riktigt säkra på är att det kommer bli kallt ut av bara helvete på den här planeten. Vi har nämligen haft ett antal istider och det kommer komma en ny. OM klimatet blir varmare pga av människans idéer så skjuter vi alltså (logiskt sett) upp en eventuell istid. Förr eller senare är det kört ändå. Liv på en planet har en begränsad livstid om vi tillåter oss att öka tidsskalan lite mer än 1000 år in i framtiden.
Livet är inte för evigt. Det kan gå åt helvete precis när som helst. Så ligger det till i verkligheten. Din tid på den här planeten går ut på att ha så kul som möjligt, att utvecklas så mycket du kan (eller skit i utvecklingen och bli en gnällig jävel och spendera din tid avundsjuk och bitter - ditt val!) under den tid vi har och att älska våra nära och kära så mycket vi bara kan.
Självklart är du nöjd i livets slutskede. Eftersom du har gjort som jag skrev ovan.
