Eric Saade vill ha 1.500 spänn av sina fans för att säga hej och skriva en autograf. Detta är inte helt ovanligt för stora internationella artister. Vi gör liknande saker för artister på vissa spelningar. Det beror på ett gäng saker. Målgrupp, venue, marknadsföring etc. I England gör vi det på vissa spelningar... OM målgruppen är över 18.

Men Saade har småkids som fans. Och att klämma dem på 1.500 spänn är - även för den här branschen - skamligt. 

Vem fan sköter Saades management?

*google*

Oj... jahaaaa. Erhm. Ok. Fniss.

Det kommer ni få läsa en del om lite senare i år. Faktum är att vi varit på gång med detta i snart ett år. Tomt finns, husritning finns, byggbolag finns... allt finns. Det är inte så mycket att bygga huset som är jobbigt. Nope. Däremot är det kommunråttorna som "arbetar" inne på kommunhuset som är den stora flaskhalsen. Faktum är att det kommer gå fortare att bygga huset än vad det tog för kommunråttorna att stämpla alla papper.

"Så kan ni inte göra. Det är inte handikappanpassat." utbrister en kommunråtta.

"Vad fan yrar du om. Ingen av oss är handikappad!" undrar jag.

Det är nämligen så roligt att kommunen måste hjälpa dig om du råkar ut för något som gör att du blir handikappad. Detta betyder att kommunen måste betala en massa pengar (ni vet... sånt som vi betalar skatt för?) ifall något händer. Då har de istället beslutat att helt enkelt tvinga alla som vill bygga ett hus att bygga handikappanpassat från början.

Jag erbjöd mig att skriva på ett papper där jag förbinder mig att:

1. Aldrig någonsin förvänta mig att kommunen ska betala för anpassningar av mitt hus om något händer någon i familjen.
2. Att aldrig bjuda över någon handikappad till huset. Jag kan till och med själv stå för en skylt som varnar förbipasserande handikappade att min tomt är ett "farligt område" som de gör bäst i att hålla sig undan ifrån.

Det enda jag lärde mig av det där var att kommunråttorna inte har någon humor.

Regler för allt. Graderna på takvinkeln är tydligen viktigt för dem. Var ytterdörren ska vara är även det viktigt. Fönsterplaceringen i mitt eget hus är något de ställer frågor om. Var vi ska ha vårt förråd var VÄLDIGT viktigt. Vi måste ju ha någonstans att ställa cyklar och verktyg tyckte kommunråttorna.

Då var det dags igen:

1. Jag lovar dyrt och heligt att ingen i vår familj vill ha ett förråd att ha våra cyklar i.
2. Jag intygar att eventuella verktyg ska införhandlas inför varje behov och sedan slängas bort.

Nej. Det där gick så klart inte heller. Vi försökte förklara att ett eventuellt förråd och framförallt placeringen av det fick bli en senare fråga. Det beror ju på hur vi vill nyttja trädgården etc. Kommunråttorna tittar chockat på oss. Vet ni inte? Nej, det vet vi inte.

Inom kort kommer jag då och då slänga ut ett inlägg om hur husbygget fortgår. Min frustration över alla dessa regler (varav 80% är helt meningslösa och utformade av idioter) måste helt enkelt ut.

Så håll ett öga öppet efter "Min kamp mot kommunråttorna - Del 1" inom kort.

Några religiösa puckon har varit ute och gnällt över debattklimatet när det kommer till ateister vs religiösa. Jag har inte skrattat så här mycket på länge. Det är Per Ewert och Mats Selander (från Claphaminstitutet, en "tankesmedja" och "forskningsinstitut" - HAHAHAHA!) som har lyckats knåpa i hop en massiv vi-är-kränkta-gnälltext på Svd.

"Med frispråkiga män som Richard Dawkins, Christopher Hitchens, Sam Harris och i vårt land Christer Sturmark i spetsen har nyateismen under ett decennium varit en kraftfull röst i det offentliga samtalet kring tro och religion. Kraftfull, men förbluffande aggressiv, kanske bör tilläggas. En studie av dessa centrala förkunnare visar tydligt att de nutida ateisternas främsta företrädare lagt sig till med en häpnadsväckande intolerant, ibland närmast totalitär inställning."

Jupp. De har envist hävdat att det inte finns ett enda bevis för att den där "gud" finns. Hur vågar dem?!! Religiösa har därefter misslyckats kapitalt med att producera bevis och är ledsna över det. De religiösa har bl.a. försökt att använda det mänskliga ögat som ett bevis... men lyckades med det påståendet bara visa för oss hur extremt korkade de är. Att fler och fler gängar sig till ateismen beror på att folk antagligen blir smartare.

Men vänta! Det kommer mer!

"Ett annat problem med nyateismen är dess brist på rationella argument för sin världsbild och sin kritik av gudstron. Gudsargumenten behandlas utan djup och utan kunskap om de 30 senaste årens utveckling inom religionsfilosofi. Det är inte intellektuellt trovärdigt."

Hahahahaha... eller så här. Att tro på något som inte kan bevisas eller ens påvisas för den delen är inte intellektuellt trovärdigt. Så... öh... ni vet... fail?

Men det bästa kommer här:

"Utan goda skäl lägger man också hela bevisbördan på den gudstroende och riggar så hela diskussionen till sin fördel. Också här saknas den djupare analysen om vad som med rätta fördelar bevisbördan."

Om man påstår något så måste man bevisa det. Bevisbördan ligger självklart på de knäppskallar som påstår att det finns en gud, era idioter. Vetenskapen (jag vet, det är något som ni inte riktigt förstår) arbetar på det sättet förstår ni. Lite hjälp hittar ni här.

"Över lag tycks nyateisternas strategi vara att med högljudd retorik dölja bristen på hållbar argumentation. När man talar i intellektets och rationalitetens namn beter man sig inte så!"

Än en gång. Skrev ni precis att ateisterna inte har "hållbar argumentation"? Är ni korkade? Öh... vänta. Just det. Btw... använd inte ord som intellekt och rationalitet när ni tror på sagor.

Och så är det dags för slutklämmen:

"Vi håller med ateisterna om att även religioner bör utsättas för en kritisk granskning. Men nyateisterna lever inte upp till de ideal av tolerans, rationalitet och vetenskaplighet med vilka de själva kritiserar religionen. De riskerar på detta sätt att diskvalificera sig som en trovärdig rörelse i ett modernt, upplyst samhälle."

Fniss... läs sista meningen en gång till. Skratta. Upprepa hur många gånger som helst. Det går inte att ha en seriös diskussion med religiösa. Hur seriösa diskussioner kan man ha med folk som är mentalt efterblivna?

Religiösa ska behandlas på samma sätt som homeopater, astrologer, kiropraktorer, healingutövare, etcetc... nämligen med skepsis och med en idiotstämpel mitt i pannan.

*fmack!*

1 - 

Flickvännen har ju flyttat in i lägenheten. Hon tog med sig massor med prylar, möbler och flyttkartonger. Det hela har gått väldigt bra och det har blivit väldigt trevligt här.

Och en katt! Men eftersom katten numera (av någon anledning ser hon mig som en inkräktare i hennes (MITT!) hem) är sur på mig så har jag inte märkt henne. Hon håller jävligt låg profil hemma när det bara är jag och hon hemma. Hon märks bara när hon äter (smaskljud från köket) och när hon raskt susar förbi mig på väg till toan när hon inte kan hålla sig längre.

Jag märkte henne även idag när jag låg i badet. En fet SMÄLL ifrån köket precis när jag tvättade håret. Jag stängde av vattnet och lyssnade. Min son vaknade inte och brandlarmet gick inte igång så jag duschade vidare. 

När jag kommer ut ser jag till min stora förvåning katten i stora rummet på sin plats på soffan. Hon gäspar, meh! mjauar lite så där patetiskt som bara hon kan och ser så där charmigt trött nyvaken ut som bara katter kan göra.

Mjuk, fluffig och helt oskyldig katt.

"Men ditt lilla... vad har du nu gjort?" undrar jag direkt. Kommer att tänka på det där ljudet från köket och bestämmer mig för att kolla läget.

oups...

Ah... lilla nyfikna kissen med liten hjärna och koordination som en full hamster (hon kan spontanramla ned från sin vässa-klorna-stolpe när hon sitter och tänker) har kollat runt i fönstret. Hur i helvete hon nu lyckades nå dit. Inte konstigt hon ligger och skuldslappar i soffan.

Innan ni frågar... nej, det blev inga märken på golvet och knivarna är från Ikea och kan inte bli sämre ens om man kör över dem med en bandvagn.

Öh... erhm... just det. Det blev inga märken på katten heller.

I ett fint litet präktigt område utanför en stad nära dig... ungefär där bor jag. Och idag fick jag ännu ett bevis på att folk som bor i den här hålan är i fruktansvärt behov av några nya intressen/aktiviteter i livet.

"Hejsan?" svarar jag på ett nummer jag inte känner igen.

"Ja, hallå? Jag står här med din son och hans kompisar." hör jag en knarrande pensionärsröst säga.

"Jaha." svarar jag. "Har det hänt något?"

"Nej. Allt är bra. Men jag vill göra dig uppmärksam på att de springer omkring och siktar på varandra med vapen. En av dem riktade sitt vapen mot huvudet på en kamrat som låg på marken."

"Jaha? Det låter som om de leker krig."

"Ja! En mamma som var här blev mycket illa berörd av deras lek. Hon sa inte till dem, men jag som är äldre och har lite mer skinn på näsan tog tag i det."

"Jaha?"

"Det är ingen bra lek. Det ser hemskt ut."

"Som sagt. De leker krig." säger jag.

"Ja. Men de siktar på varandra."

"Ja, det ingår liksom i leken. Det är ju ingen poäng att sikta på träd eller annat."

"Ja, nu har jag iallafall berättat för dig vad din son och hans kompisar håller på med."

"Jupp. De leker krig. Tack för den infon. Något mer du känner du vill slösa bort min tid med?"

"Hejdå."

"Hejhej."

Jag lägger på och berättar genast för min kollega som börjar skratta. En skitnödig pensionär i farten. Det roliga är att när sonen kommer hem så berättar han att kärringen, arg efter att jag inte deltog i hennes pk-panik, försökte be dem att dra från parken. För annars skulle hon ringa polisen. Varpå sonen och kompisarna sa: "Visst. Ring du." och sedan lekte vidare.

Varför ringde kärringen mig och hur fick hon numret? Jo, jag har tydligt berättat för min son att när mossiga idioter kommer och försöker köra bort dem, hota med att "jag vill prata med dina föräldrar" eller liknande argument för att få barn att sluta föra oljud (leka) så ska han omedelbart be gubb- eller tantfan att ringa mig.

På det sättet kan även jag få lite roligt.