En liten snabb notis bara från en grej jag läste i DN.
En kvinna som blev slagen av sin sambo (med en stol?!) högg honom i bröstet med en kniv. Det skulle hon inte gjort för det ledde till 3 års fängelse.
"Domstolen tog hänsyn till att det funnits en nödvärnssituation vid brottstillfället men anser att ett knivhugg i bröstet var att gå för långt. Rätten ansåg att det måste ha varit uppenbart för kvinnan att mannen kunnat dö av knivhugget."
Nu gissar jag på att domstolen består av ett gäng skyddade akademiker som aldrig varit i en liknande situation. Speciellt den sista meningen.
Exakt hur mycket logiskt tänkande är du kapabel till när du hamnar i en trängd situation? De som varit där vet vad jag pratar om. NADA. Såvida du inte är relativt van vid att slåss... för du kan du fatta relativt många beslut när det väl sker... men inte ens de om de märker att de håller på att förlora kontrollen (motståndaren är större, starkare eller bättre) över situationen. Då kommer även den mest förhärdade slagskämpen plötsligt vara redo att göra rätt drastiska saker för att komma levande eller oskadd ur situationen.
Är man hotad... i samma ögonblick som man upplever det som fara och färde... så gör människor en av tre saker.
1. Försöker fly
2. Fryser till, helt handlingförlamade.
3. Agerar
Den första är den som de flesta människor tar till... men går inte det så finns det bara två saker kvar. Många fryser... vissa handlar... och när du är knuffad till den positionen så försvinner alla regler. Börjar du tänka där över huruvida det är övervåld eller inte så förlorar du. Nu är vi byggda på det sättet att logik och rationellt tänkande ofta är det första som hjärnan slänger ut.
Egentligen så blir alla sådana här domar fel. För den människa som attackerar en annan får skylla sig själv om det går åt helvete. Alla ska ha rätt att försvara sig. Det GÅR inte att fundera i sådana här situationer.
Tänk dig själv... du blir attackerad av en galning med kniv. Du har ett basebollträ men du vågar inte använda det eftersom du inte vill råka illa ut. Du vill inte skada någon. Du funderar över huruvida ett slag mot benen räcker? Huvudet känns mer säkert... men kan skada ordentligt... du tvekar... plötsligt blixtrar allting till och galningen springer därifrån. Skönt, tänker du... men upptäcker snart att du är svag i benen och sätter dig ned på marken. Då upptäcker du kniven djupt begraven i din mage... och sedan förlorar du medvetandet...
Om du inte tvekat hade det kanske varit galningen som legat på marken. Vad är rätt och vad är fel här? Alla slåss ju för sig själv... och i min bok... så är det idioten som hoppade på dig som får skylla sig själv om han/hon råkar riktigt jävla illa ut.
Ska man låta oro för ett eventuellt straff göra att man råkar illa ut? Kanske till och med dör?
Fan heller.