Tidningarna har avslutat sin "bloggstafett" om det här med att bli av med trollen på nätet. De (läs de som jobbar på tidningarna) har nu tillsammans sugit varandras kukar och berättat hur bra deras beslut var. Allting så klart presenterat med stängda kommentarsfält.

Det är inte lätt att vara en inkompetent journalist idag. Folk kan liksom öppet säga till dig att du är kass. Det är jobbigt för journalisterna. Så, istället för att skärpa till sig, presentera bra fakta, GRANSKA faktan, göra lite undersökande journalistik så tar man bort den jobbiga massans - som man faktiskt tjänar - möjlighet att säga sitt. Alltså ett steg bort från tekniken och vad den möjliggör. Jag vill påstå att detta är lika dumt som skivindustrins jakt på sina egna kunder.

Marcus Birro, den evigt mobbade mesen och gnällkärringen, är så glad över detta att han är helt till sig. Maken till känslig pjatt får man leta efter.

Jessika Gedin säger med näsan i vädret i en debatt på tv, att det är befängt att människor ska kunna kommentera utbildade journalisters alster på nätet. Vem tror de att de är att ifrågasätta journalister och skribenter? 

Jan Helin, mästerligt ointelligent och narcissistisk, bevisar vilket stort olämpligt as han är på sin position genom att kläcka ur sig följande:


 

Dessa självutnämnda sopor är bara en liten del av de som varje dag levererar sin skit till allmänheten. De har äntligen insett att de är just det - sopor - och de har agerat därefter. "Det är ingen rättighet att kommentera!" har de basunerat ut. Nehej... men om nu tekniken går åt ett håll så kanske man skulle släppa sargen och... ja, ni vet.

 

Inse att fritt på nätet är bra! Fram med rasisterna i forumen och kommentarsfälten så vi alla kan berätta för dem vilka inskränkta nollor de är! Fram med idioterna så vi kan skratta åt dem. Och, viktigast av allt, låt de kloka tala så vi kan lära oss av dem... även om de väljer att vara anonyma. 

 

Blir man ledsen av att bli kommenterad på nätet ska man ge fan i att vara där.

 

PS... förresten är det omöjligt att komma ifrån anonyma kommentarer. Det är lätt att skapa en fejkad epostadress, facebookprofil etcetc. Så "kampen" är ordentligt meningslös. Fast det vill inte teknofoberna på gammelmedia inse. De trånar tillbaks till "den gamla goda tiden" när folk läste papperstidningar.

 

SvD -

Det där är en tanke som slog mig häromdagen. Var hänger journalisterna på nätet? Det finns faktiskt några sidor som kan hjälpa dig att ta reda på det där.

Knalla in på Mediacreeper, välj mediaföretag och se efter själv. Om du är nyfiken på var diverse myndigheter surfar så använder du dig av Creeper.

Givetvis är tjänsterna under uppbyggnad och kräver att folk klistrar in en liten kod på de siter man vill ha koll på... så ni vet... sprid ordet... så får vi lite koll på dem. Redan nu är det dock intressant att se var de läser.

Be folk som driver siter/bloggar att lägga in Mediacreepers kod. Koden kan de hitta här.

Så kan vi alla granska den granskande makten. Perfekt. Bra initiativ!




Det är synd om den här bebisen. Uppenbarligen har stackaren religiösa föräldrar som har smetat på henne deras hjärnspöken. Barn gör som vuxna och här ser ni ett praktexempel på varför jag tycker att religiösa människor inte bör rösta, få barn eller vistas ute bland normala människor.

Nästa klipp är ännu värre.

Vuxna människor med ett mentalt virus sprider åkomman till sin avkomma. Som en dålig zombiefilm där okunskap smittar. De vuxnar hejjar på de stackars barnen hela vägen in i ointelligensens mörka vrå. Fy fan. Så utomordentligt... SJUKT!


Just nu märker jag att flera av mina kvinnliga vänner på Facebook nog inte får vara med längre. De postar nämligen en massa idiotposter i stil med:

"37cm 30min"

"38-39 cm 15 min"

"38 cm 5 min"

Det handlar alltså om kvinnornas skostorlek samt hur lång tid det tar för dem att fixa håret på morgonen. Suck. Och MÅNGA av dem ställer upp på det. WTF?! Varför?!

Tydligen ska detta masspostande medverka till ökad medvetenhet för bröstcancer. Fotstorlek, hårmeckande och bröstcancer hör tydligen ihop... jag fattar inte... kan det vara... kvinnologik?

Äsch, i vilket fall som helst. Detta är en mongolek och alla som deltar är korkade.

Facebook = Vuxendagis.

Idag på lunchen så var det en kollega som berättade att hans fru skulle utbilda sig till "jobbcoach". Som alla andra jobbcoacher är hans fru långtidsarbetslös (efter.... wait for it.... utbrändhet! Jaaaaaaa, lyckat!), lite hypokondrisk, lite alternativflummig (tror att magneter botar allt) och i de flesta andra aspekter hur värdelös som helst. Nu ska alltså den här heltidsloosern "hjälpa" andra att få jobb.

Lagom till kaffet, strax efter att skratten lagt sig, så kom vi andra överens om att han nog borde skilja sig och skaffa sig en fru som kan något istället. Han tyckte att det var lite väl drastiskt, men däremot skulle foten ned när det kom till hennes nya "yrkesval". Någon jävla måtta får det faktiskt vara, enligt honom.

Herregud... tänk bara på en fest.

"Vad arbetar din fru med då?"

"Hon är jobbcoach."

Silverfatsvuxenmobbing.