Måndagen den 22:e feb

Ett av de största problem som har påverkat oss i Wamunyu är att klara oss utan elektricitet. Kameran måste laddas. Vår tid är begränsad här och vi behöver filma så mycket som möjligt. Idag åkte vi in till centrum för få tag på en generator för att ladda vår utrustning.

I centrum pågick en marknad. Farmers stod med sina kor och getter och prutade högt med tydliga och entusiastiska gester. Vi hittade ett ställe där vi kunde ladda vår utrustning. Efter Roses toalettbesök bestämde vi oss för att ta en promenad. Tydligen stod vi ut från mängden, allas ögon var fixerade på oss. Vissa tittade på oss med leende på läpparna och skrek. "MAMBO!" eller "MAZUNGO!" Andra spanade bara misstänksamt på oss.

Helt plötsligt hörde vi ett skrik från andra sidan torget. "AMERICAN! Hey you, AMERICAN!" En berusad man sprang mot oss från långt avstånd, stannade framför oss och stack ut sin hand för att hälsa på oss. "Hello Americans, welcome to Wamunyu". Vi blev lite chockade av mannens entusiasm för att träffa oss, men skakade glatt hand med honom. Vi pratade en kort stund och sedan fortsatte vi att gå.

Mannen följde efter oss in i varje butik. Vi försökte bli av med honom i folkmassan men kort därefter stod han där igen. Han fortsatte skrika "AMERICAN!" och började så småningom ändra sin attityd gentemot oss. Hans ton blev mer och mer aggressiv. Till slut stod han vid mitt öra och skrek, "You man, Mr American. I'm talking to you!" Vi förlorade vår trygghetskänsla i den stunden.

Joshua befann sig på andra sidan torget. Han spelade schack med några vänner. Rose försökte be mannen att lämna oss ifred. Själv försökte jag tänka ut något snabbt för att göra oss av med den här mannen. Ointresserad av Rose, sa han till henne med otrevlig ton, "I'm not talking to you, I'm talking to mr. American". Situationen var oroande. Det enda komiska var att mannen hade hittat en liten amerikansk flagga som han stirrigt, våldsamt viftade med när han skrek, "Ameeerican, Ameeerican!"

Joshua dök upp till slut. Han sade några ord till mannen som sedan nickade och försvann. Jag tittade på Joshua en bra stund och undrade vad han hade sagt till mannen. Joshua hade på sig en cheesecutter hatt, och han hade snygga kläder på sig. Han hade ett brett leende på sina läppar.

Inom ett par dagar kommer vi att lämna hans familj och resa hundratals kilometer till Mombasa, där han arbetar. Resan hem till sin familj har han bara råd med några få gånger per år. Jag ser fram emot att lära känna honom bättre.