Onsdagen den 17:e mars

Då var det dags att fira. Det kändes kul att bara slappna av en kväll. Det var fredagen den 5:e mars och Winstons födelsedag. Vi bestämde oss för att jobba halvdag. Jag tog mig till mitt swahilihus för att städa och göra lite mat. Jag skämdes för att göra mig i ordning där. Därför bestämde jag mig för att byta om på Anettes och Winstons hotell.

Vi åt en god middag på en av turistorterna. Gud, vilken skillnad det är att vara bland turister än lokalbefolkningen. Känns som om man befinner sig på två helt olika planeter.

Vi slutade kvällen på ett uteställe där vi träffade våra gamla kenyanska vänner, George, Zero, Mike och Paul. Natten var full av dans, drickande och mycket skratt. Att vara ute i Kenya är intressant. Allting är så intensivt; dansen, människorna, blickarna, rörelserna, iakttagelserna och replikerna. Som västerlänning är man populär. Kenyaner vet vad de vill och tar verkligen för sig. Man får höra intressanta raggningsrepliker. Även i dessa situationer utsätts man för nya kulturmöten. Vi hade iallafall kul och träffade mycket folk, vi behövde framförallt en kväll för att samla ihop krafterna.