Tisdagen den 9:e mars

Nu har jag bott i slummen mer än en vecka. Känslan av ensamhet och otrygghet är helt borta. Jag försöker förstå deras kultur, tankesätt och liv. Jag trivs, trots att jag i deras ögon kan vara väldigt klumpig och annorlunda; men deras gästvänlighet och glädje ger mig så mycket. Tänkte på det igår kväll, jag känner mig hemma här. Varje kväll kommer jag hem och alla frågar hur min dag har varit. De frågar för att de bryr sig. Vi diskuterar dagens olika händelser, sedan leder våra diskussioner till olika ämne mellan himmel och jord.

Jag vaknade kvart över fem i morse, klev ut ur mitt rum. Framför mig stod det fyra män som bråkade med min granne och jag visste att någonting inte var rätt. Min granne hade tårar i ögonen och hans fru grät konstant. Jag gick in till Joshua för att fråga vad som pågick. Det visade sig att han inte hade betalt hyra på tre månader.

De fyra männen försökte slänga ut dem från deras rum. Min granne är en man på 35 år. Han gifte sig nyligen och de som inte har pengar i Kenya har inte ens något bröllopsfirande; så olikt oss i Västvärlden. Hans far och mor gick bort för två år sedan och därför försörjer han sina små syskon och mor föräldrar som bor kvar i hans by. Som om hans liv inte var tillräckligt hårt redan så blev han av med sitt jobb för tre månader sen. Nu letar han dagligen efter ett nytt jobb men utan någon utbildning är chansen för detta väldigt minimalt. Hans fru försöker tvätta andras kläder för att få ihop till hyran, mat och försörja resten av släkten. Deras situation är väldigt tufft. Hur som helst löste vi problemet. Detta, tyvärr bara tillfälligt.

Som jag har skrivit tidigare får vi uppleva nya utmaningar och upplevelser varje dag. En av de största utmaningar här är att duscha. Varje morgon står vi i kö för att få rengöra våra kroppar. Här i Chaani finns det ingen vattenledning. Här måste man köpa dunkar med vatten. Jag fyller en hink med vatten, tar med mig den till duschrummet, tar en liten kopp, fyller den med vatten och öser den över mig. När jag är klar, torkar jag mig med en sarong och klär på mig i duschen.

På morgonen har man rutiner som ska följas. Jag vaknar oftast klockan fem, efter att ha följt mina morgonrutiner äter jag frukost med Joshua, Winston och Anette. Stressen och pressen är enormt nu. Det är ständigt jobb. Jag har börjat jobba på hantverkarstället också. Jobbet är väldigt fysiskt ansträngande. Såga, såga, såga och såga mer. Sedan slipa, slipa och slipa mer. Hantverkeri, respekt för yrket. Dammen, värmen och smutsen gör mig utmattad. Under tiden är det en massa intervjuer och allt annat som ska göras. Fast utmaningen ger mig energi.