Lördagen den 27:e feb

Idag är dagen med stort D för mig. Det är min första natt i mitt Swahilihus. Ni kanske undrar vad "Swahilihouse" är? I slummen i Mombasa är husen byggda av cement, betong och en del även i lera! Mycket enkla byggnader som för det mesta saknar färg på utsidan av husen. Byggnaderna är oftast en våning och det ligger tätt intill varandra.

För att komma in i ett hus går man in genom en port. På grund av säkerhetsskäl för nätterna har porten oftast två eller tre dörrar. Väl inne är det som en avlång rak korridor med två- tre dörrar på varje sin sida. Ett rum är ca 5,5 kvm. Rummen är försedda med ett fönster och en trädörr. Här bor ibland hela familjer. Korridoren öppnar sedan upp sig som en "innegård" med öppet tak. Alla människor som bor i dessa "swahilihouses" vilka består av ca 20- 30 personer, delar på ett duschutrymme och en toalett. Färgen på insidan ska föreställa turkos men syns inte då den är avskalad och smutsig.

Nu sitter jag i mitt rum och väntar på att maten - Ris och ägg- ska bli klar. Winston säger att jag verkar lugnare än vad han trodde. Men snart faller mörkret över staden. Jag känner hur en otrygg känsla gror inom mig. Jag vill inte vara själv, men vet att Winston och Anette snart kommer åka tillbaks till hotellet. Jag försöker inte tänka på de kommande minuterna eller timmarna. Jag vet att det kommer att ta tid innan jag hittar trygghet, vana och vänner här. Under tiden får jag koncentrera mig på nuet.