Onsadgen den 5:e maj

Nu har min resa nått mot sitt slut, det är nu när jag är på väg hem som rädslan kommer. Jag är livrädd för att komma hem och glömma allt jag har lärt mig. Jag vet inte hur mycket mitt liv i Kenya har påverkat mig? Det känns som jag lämnade Sverige för ett decennie sedan. Så mycket har hänt. Jag inser att jag inte har gett människorna här någonting, förutom mat och pengar. De har istället gett mig något jag inte trodde fanns. Kenya handlar inte bara om fattigdom utan det finns så mycket mer att upptäcka. En äkta glädje, som inte bygger på hur mycket man tjänar eller vad man jobbar med. Ett hopp i dessa människors liv som inspirerar mig. Klart att livet i slummen, Chaani, blir hårdare och hårdare men jag ser en tro, ett hopp i dessa människor som driver dem framåt.