Ja.. efter det magnifika slutet som skedde sekunden innan vaxdukarna åkte loss från våra stackars ben så är här forsättningen. Det jag måste påminna folk om, är att David har en ganska normal mängd hår på sina ben. De ligger glest ifrån varandra, ganska ludna och inte så långa. Medan jag, John, har ärvt pappas hårväxt vilket är nära släkt med bergsgorillan så är det väldigt annorlunda för mig att slita loss hårgroparna. Mitt hår växer direkt från skelettet, det sitter ingjutet i mitt DNA som om det vore mitt RNA. Sekunden hon drar så anser jag, och bergsgorillorna, att min min.. alltså min Min.. inte att den är min.. utan minen som jag.. äh.. ni fattar, är mer solid än Davids.