Att en utställning från Georgien får en politisk dimension är nog närmast oundvikligt. Men i utställningen Att se Dimensionerna är det lika mycket intresset för det dimensionella i konsten som står i fokus.
För de allra flesta förknippas nog Georgien med geopolitik - det maktspel som bröt ut efter Sovjetunionens fall och det korta kriget med Ryssland 2008. I utställningen Att se Dimensioner utgörs visserligen den yttre ramen av att alla konstnärer kommer från Georgien, men det som konstnärerna och verken har gemensamt överskrider både nationella och politiska barriärer. I stället är det intresset för "det dimensionella" i konsten som förenar.
Men vad menas egentligen med "det dimensionella" i konsten? Dimension har med mätande att göra, ändå är det inte precis en teknisk term, utan används för det mesta metaforiskt. En dimension beskrivs kanske ändå bäst som en dynamisk tankemodell av olika sätt att närma sig den allmänna idén om att mäta, närmast förbundet med seendet. Som i Mamuka Japharidzes visuella trick i form av schackrutiga mönster som döljer och framhäver den finstilta bilden av ett par ögon. Eller i Alexander Rekhviashvilis porträtt av den klaustrofobiska vardagen mot slutet av Sovjetepoken där alla dimensioner verkar ha krympt samman till en stökig lägenhet. Utställningen Att se dimensionerna visar hur det är att leva i ett land som är starkt präglat både av sin historia och sitt geografiska läge. Samtidigt pendlar verken ständigt mellan olika dimensioner - både rumsliga och tankemässiga.
Medverkande konstnärer är Thea Djordjadze, Mamuka Japharidze, David Kakabadze, Koka Ramishvili, Alexander Rekhviashvili, Wato Tsereteli och Guram Tsibakhashvilis.
3 september-30 oktober | Lunds konsthall
Foto: Terje Östling