Eventets datum har passerat.
I USA i början utav 1970-talet bröt sig fem personer in i det demokratiska partihögkvarteret Watergate, med avsikt att stjäla viktig information om kommande presidentval. Ett offantligt tumult uppstod då det uppdagades att den dåvarande presidenten Richard M. Nixon hade anknytningar till inbrottet. Nyheten slog världen med storm, och kort därefter tvingades Nixon att avgå.
Ron Howards senaste film Frost/Nixon handlar om hur den brittiske talk show-värden David Frost i slutet av 1970-talet gick tillväga för att lyckas få till en serie intervjuer med Nixon.
David Frost inser att en intervju med Nixon skulle lyfta honom bort från sin stämpel som lättsam talk show-värd, och eftersom ingen annan verkar intresserad av Nixon som intervjuobjekt slår han slag i saken. Han får kontakt med en utav Nixons rådgivare som åt presidentens vägnar även inser potentialen att hamna i rampljuset igen och Frost är i extas över projektet och försöker hitta finansiärer bland tv-bolagen som kan sponsra detta dyra projekt. Det slår honom som lättare sagt än gjort och det är inte förrän Frost utan finansiär möter Nixon, och skriver ut en check till honom utan uppbackning, som filmens glödheta andra akt sätter fart.
Frost söker sig till vänner och lyckas bland dem samla ihop ett entusiastiskt och skickligt tv-team, som alla lägger in en stor slant var med hoppet om att intervjun ska bli världssuccé, som enda livlina. Det de inte räknade med är att Nixon, som är skickligt mediatränad, snabbtänk och har en rävs list, gör sitt bästa för att hålla hög profil. Detta sätter käppar i hjulet för Frost vars mål är att framhäva det motsatta.
Många regissörer (bland annat Martin Scorsese och Mike Nichols) visade stort intresse för detta väl genomarbetade manus, men lotten föll på Ron Howard. Howard lyckas fånga spänningen och intrigen mellan Frost och Nixon på ett mycket intensivt sätt, och filmens två timmar flyger förbi. Filmens enda svaga punkt är dock scenografin, som inte under en sekund känns som ett genuint 70-tal (utan istället som något slags universum av peruker och bruna koftor). Kanske hade gamla hippies som Scorsese eller Nichols lyckats framhäva detta bättre, men det får vi aldrig reda på.
Filmen har premiär på SF's Biografer Fredagen den 6/2, och rekommenderas från 7 år.