När Lukas Berglund sökte till Sveriges Mästerkock tyckte varken han själv eller flickvännen att det var en särskilt bra idé. Ändå tog han sig hela vägen till tredje plats och kort därefter började han som kökschef på Restaurang Parken. Thatsup har träffat Lukas för ett samtal om tiden i Mästerkocken och vägen till rollen som kökschef.
Trots sin unga ålder, 19 år på inspelningen och 20 år i skrivande stund, har Lukas Berglund hunnit testa på många olika kreativa uttryck.
– Min meritlista är följande: skor, måleri, måleri på skor, skejt, graffiti, film, foto och sist men inte minst så blev det matlagning. Det är där jag hittat rätt, säger Lukas Berglund.
För Lukas handlar matlagning om att få använda alla sinnen.
– Mat är estetiskt tilltalande, som en målning, men det är också smaker och dofter, och allt det där tilltalar mig. Jag har testat alla andra kreativa processer men det har inte varit min grej. Jag har inte kroppskontroll för skateboarding och jag har inte tålamod för att måla. Med mat är det enklare för om jag får en rolig idé kan jag springa till Ica och handla alla ingredienser, ställa mig i köket och vara klar på tjugo minuter om det är något litet jag vill laga.
“Jag är en stor flummare”
Sitt kreativa sinne är något han nu förvaltar genom matlagningen.
– Jag är ganska kreativ och bra på att komma på nya rätter och känner mig ganska smaksäker. Däremot är jag dålig på kontinuitet. Det har jag alltid varit dålig på. Jag är en stor flummare, säger Lukas.
Det var mellan videoklipp på Instagram som annonsen med ansökan till Sveriges Mästerkock dök upp. Han ansökte, blev uppringd en dag på tunnelbanan och fick göra precast och audition, och på den vägen var det.
– Både min tjej och jag tyckte att det var en dålig idé att söka, men sen gick det ju ändå ganska bra.
Auditionrätten anka in brodo, alltså “i buljong”, började som en vit ragu som Lukas skalade av tills smakerna satt. Den som har sett Lukas audition vet att hyllningarna haglar över hans rätt. Mötet med juryn beskriver han ändå som skrämmande, även om mycket klipps bort och inte fullt ut speglar upplevelsen.
– Jag visste ju att om jag skulle gå vidare så skulle jag aldrig få veta vad jag ska laga innan igen, så jag ville imponera på dem med ett långkok som tagit tid att göra. Den här rätten tog mig sammanlagt tre dagar att laga, allt från ankbuljongen till confiterat anklår och två olika pastadegar, vilket jag visste att jag aldrig skulle ha tid för i tävlingen, säger Lukas.
Det räckte hela vägen och han blev en av de tolv som kom längst. Därefter följde flera lyckade tävlingar, en del elimineringar och sist och slutligen en tredjeplats. Spiken i kistan blev en älgstek som inte kom upp i temperatur.
– När det var en kvart kvar kollade jag på termometern och såg att den stod på 12 grader. Då visste jag att det var kört.
– Att åka ut var nästan traumatiskt. Efter varje tävling ringde jag mina föräldrar som satt på helspänn hela dagarna. Att behöva ringa dem och säga att jag hade åkt ut var tråkigt, även om de, och alla andra, såklart var glada för min skull.
Från Mästerkocken till kökschef
Under inspelningen lärde Lukas känna deltagaren Omar Ramadan. En vinstinn kväll på Tyge & Sessil fick Omar idén att starta en vinbar och redan då visste han att han ville ha med Lukas som kökschef – och så blev det. Idag är Lukas kökschef tillsammans med Louis-Edward Bazurto Gegundes på Omars restaurang Parken, en Medelhavsinspirerad restaurang på Östermalm. Här är matlagningen något annat än i programmet.
– Rätterna jag lagade i Mästerkocken är riktiga sista minuten-lösningar. Det är ingen rätt som jag skulle sätta upp här. Förutom en rätt som jag fick sätta upp på Ekstedt. Den är jag sjukt stolt över, en varm époisseskräm med fikon- och rosépepparmarmelad, körvel och briochekrisp, säger Lukas. Det är en av mina bästa rätter någonsin.
Den erfarenheten blev ett kvitto på att han var på rätt väg, och ett steg närmare att få arbeta professionellt med mat. Men att gå från tävlingsköket till kökschef var en omställning.
– Det är ett enormt ansvar som är läskigt och innebär att man får ta mycket skit från alla håll. Men jag skulle inte ha fått den här rollen om jag inte kände Omar. Det tar lång tid att jobba sig upp. Och Omar och Louis tar mycket ansvar, så det finns kökschefer som har det jobbigare än vad jag har.
När han ser tillbaka på sin tid i programmet är det med blandade känslor. Pressen var enorm, men Mästerkocken blev ändå språngbrädan till platsen han befinner sig på idag.
– Gävle är nog det mest psykiskt påfrestande jag någonsin har varit med om, det var extremt jobbigt. Jag skulle aldrig göra om det. Sen blir det enklare och roligare från topp tolv och när det går bra så är det en otroligt skön känsla, men jag är inte en så stor adrenalinjunkie att jag vill genomleva det igen. Men utan Mästerkocken hade jag inte stått här, så jag är sjukt glad att jag var med, ändå, säger Lukas.