The Elephant på Linnégatan är en indisk restaurang med ett milt street food-fokus. Lokalen är något trång men generiskt trevlig och färgglad.
Menyn är ganska omfattande men på det hela taget lättöverskådlig. Vi är ett stort sällskap och till förrätt beställer många en Samsoa demolished (en halv, delvis krossad lammpirog med bönor, tomatsås och örtyoghurt). Den smakar gott, litet lätt kryddstarkt, men storleken på portionerna varierar oerhört. Det är lite märkligt! Till huvudrätt beställer jag Kobi (?) kebab: grillade bitar av lamm med sallad av strimlad kål och en mild löksås. Det smakar okej, men inte så kraftfullt som man förväntar sig av en indisk rätt. Uppläggningen är dessutom lite förströdd, på ett för stort fat, och med små och aparta tillbehör. Min portion är dessutom inte helt varm när den serveras. Sällskapet var förvisso stort, men vi hade å andra sidan bokat bord långt i förväg.
Största smakupplevelsen står restaurangens peshwari naan-bröd för, ett naan med söt mandel- och russinfyllning kryddad med gissningsvis kardemumma. Sublimt! Också mangolassin håller god klass.
Konkurrensen bland indiska restauranger är erkänt hård, inte minst i och med att priserna ofta ligger på ungefär samma nivå (huvudrätt för 120-150 kr). Därför är det också lätt att göra jämförelser. På The Elephant ger min enstaka upplevelse vid handen att maten inte är tillräckligt smakrik och vällagad för ett trestjärnigt betyg, detta trots att servicen är rentav hjärtlig. Det är en habil indier, familjedriven och i modernare tappning - två saker som jag uppmuntrar! -, men inte mer än så.
The Elephant på Linnégatan är en indisk restaurang med ett milt street food-fokus. Lokalen är något trång men generiskt trevlig och färgglad.
Menyn är ganska omfattande men på det hela taget lättöverskådlig. Vi är ett s...
På namnkunniga Tennstopet har jag spisat både lunch, en- och tvårättersmiddag de senaste två, tre åren. Senast ett helkvällskalas i stort sällskap.
Inredningen är charmigt ålderdomlig och sekelskifteslik men mest så i salongerna mot gatan. Genom vindlande gångar och skrymslen når man mer alldagliga sittplatser som förvisso har den inte obetydliga fördelen att ljudnivån är bekvämare.
Jag beställer harsadel (som är en av de rätter som är på menyn blott någon dag om året) och upplyses härvidlag om att hare smakar mycket annorlunda. En rutinerad brasklapp. Portionen är rejäl och består, förutom hare med portvinsinlagda katrinplommon och skysås, av en potatistartlette och en lökpaj. Ett bastant mål mat som smakar gott, om än inte utöver haren så värst spännande. Smakerna är jämntjocka på ett lite avdankat husmanskostligt vis. Till detta ett glas spanskt rödvin, som servitören rekommenderat, med mycket fatkaraktär, som möter mastigheten väl.
Till dessert en ostbricka med knäcke och marmelad. Ostarna är fyra till antalet men ganska snålt tilltagna. Urvalet i och för sig bra med chèvre, morbier, en italiensk hårdost och en blåmögel. Uppläggningen på den för stora tallriken känns lite sjaskig. Helhetsintrycket är att man vilar lite för mycket i att själva konceptet ”ostbricka” självt gör hela susen. Fel! Ost kan, och bör, vara betydligt mer intressant än såhär. Till ostarna ett franskt, vitt dessertvin - likaså rekommenderat - som med sina generöst fruktiga toner och pikanta syra stjälper de matta ostabitarna mer än det hjälper.
Servisen är allert, men vi sitter i en avlägsen del där de sällan befinner sig. De har god koll på våra beställningar och rekommenderar överlag bra. Servicen i garderoben, som jag i och för sig inte kan svara för sköts av samma person alla kvällar i veckan, är dock upplevelsens, kanske alla upplevelsers, absoluta bottennapp. Maken till hetskt och misstroende bemötande har jag aldrig upplevt, och det är angeläget att man genast ser över detta om man tänkt fortsätta med det i sin tur tveksamma företaget att avkräva varenda gäst 20 kronor i garderobsavgift.
Betyget blir två stjärnor på grund av dels den lite matta, tillbakalutade finishen som präglar hela etablissemanget, dels de i förhållande till sagda finish 20-30 % för höga priserna. Jag förstår att det kostar på att förvalta ett sådant namn, en sådan lokal, ett sådant läge. Men man resonerar fel om man anser att i första hand gästen ska stå för den kostnaden. Den bör tvärtom bäras av ett excellent kök och en gemytlig och angelägen servis.
På namnkunniga Tennstopet har jag spisat både lunch, en- och tvårättersmiddag de senaste två, tre åren. Senast ett helkvällskalas i stort sällskap.
Inredningen är charmigt ålderdomlig och sekelskifteslik men mest så i salongerna...
