Efter en månads flängande (Öland-Örebro-Grekland/Zakynthos-Malexander-Öland-Habo) är det skönt att vara hemma i Stockholm igen. Det ska bli fint att sätta igång med jobb, träffa vänner och framförallt - titta på film! Alla tripparna har varit väldigt bra, särskilt Zakynthos förstås!

Här bodde vi:

Förutom att äta (all inclusive...) hängde vi vid poolerna, närliggande stränder och gjorde båtutflykter för att bada i laguner och se sköldpaddor.

Besökte självklart Shipwreck Beach och kom dit med detta piratskepp:



Det är en väldigt stark, gripande film med fantastiska specialeffekter och väldigt bra skådespeleri från både Naomi Watts, Ewan McGregor och barnskådespelarna (Tom Holland är mycket trovärdig i rollen). Jag får dock en besk eftersmak, den är väldigt sentimental, istället för att för att bara förlita sig på den oerhört hemska och sorgliga händelsen lägger de till Hollywood á la Spielberg-scener. Det känns lite konstigt att bara få följa en familj (rika, vita européer) som det går mycket bättre för än de flesta…

Betyg: -4/5

Se filmen här.


Nu finns "Call Girl" att hyra, filmen där kritiken (Palme, objektifering av tjejerna) överskuggade filmens enorma kvaliteter. När jag såg filmen på Stockholm Filmfestival i höstas blev jag överväldigad och satte en femma. Och jag håller fast vid mitt betyg. Läs nedan min recension.

Som Ruben Östlunds, Tomas Alfredsons och Lukas Moodysons filmer kommer "Call Girl" att bli en modern klassiker. Den har alla komponenterna: en intressant och spännande historia med många bottnar, en fantastisk skådespelarensemble med både okända och kända ansikten och är snyggt paketerad med musik, scenografi, kostym och foto i värdsklass. Vi möter Iris (Sofia Karemyr) och hennes väninna Sonja (Josefin Asplund) som hamnat snett i tillvaron. De lockas in i prostitution av bordellmamman Dagmar Glans (Pernilla August). 

Mikael Marcimain har valt att berätta om bordellhärvan på 70-talet genom barns ögon och historien blir därför ännu mer drabbande. Det är historien om män med makt som utnyttjar unga kvinnor. Filmen består av två sammanlänkande berättelser, den viktigaste (och mest lyckade) är den om flickorna och deras öde i bordellmammans händer. Den andra berättelsen handlar om gubbarna i kostym som utnyttjar sin makt och polisen som försöker sätta dit de ansvariga och skyldiga i härvan. Marcimain berättade på invigningen under onsdagkvällen att filmen handlar om olika konstellationer liknande familjer och kallade den skämtsamt för en "familjefilm". Jag älskar filmer som är underhållande och spännande men som samtidigt är modiga, provocerande och har något viktigt att förmedla. Det är ju inte direkt förvånande att mannen som långfilmsdebuterar gör ett mästerverk. Smaka på denna repertoar: "Graven", "Upp till kamp", "Lasermannen"!

Jag har för övrigt aldrig varit med om en så bra filmhöst tidigare där framförallt "Palme", "Searching for Sugar Man", "Hypnotisören" och "Äta sova dö" stuckit ut.

Betyg: 5/5

Se filmen här.