<h1> <</h1>

Juni 2010

Kan EN journalist i det här landet sätta på sin förbannade hjärna och kolla upp saker och ting? Är det för mycket begärt? Att en enda jävel i journalistkåren faktiskt sätter sig in i allting runt The Pirate Bay / fildelning / övervakning och skriver om det?

Det är inte SVÅRT att sätta sig in i allting. Men ändå har inte EN ENDA journalist i det här landet gjort det. De analyserar ju allt annat så det ryker... men i det här fallet rapporterar de bara... inget grävande... inget försök att förklara vad allting betyder för medelsvensson. Vad i helvete beror det på? Jag arbetar med otroligt duktiga tekniker varje dag... och alla... alltså... SAMTLIGA... anser att allting runt TPB/fildelning/lagstiftning/domar är ett jävla skämt. För de har insyn och förståelse för hur nätet fungerar.

Domen från början är fel så det ryker om det. De kan lika gärna ge sig efter Google. Men Google har väldigt mycket pengar så det gör man inte. Ett tips till er alla för vad jag menar är det här:

Gå in på Google, skriv t.ex "filetype:torrent kick ass swesub" och klicka på en av länkarna. Oups! Startade ditt torrentprogram?! Ojdå... Ladda hem den. Den är bra! Oavsett vilken du tar har den dessutom svensk text :D

Att dessa idioter till domare i våra rättsalar sitter och formulerar domar till höger och vänster om något de kan NOLL om är direkt livsfarligt. Och medelsvensson fattar inte hur illa det är för att....? Just det... då är vi tillbaks till de svenska journalisterna som inte tar tag i storyn ordentligt och förklarar hur det egentligen ligger till. Våra journalister tycker det är mycket roligare att skriva om Anna Anka, något modetjafs eller om hur dålig i sängen någon idiot från senaste b-kändisgänget är. Det är det och att klippa klistra från typ TT, Reuters eller liknande nyhetsorganisation (där de riktiga journalisterna jobbar) de ägnar sig åt.

Detta handlar inte om fildelning längre. Det handlar om frihet. Din, min... VÅR och våra barns framtida frihet. Att Internet måste ha samma frihet som du har i det verkliga livet. För en hel generation använder Internet som en virtuell förlängning av sin vardag.

Tänk så här:

Ang. med att alla sökningar du gör på nätet ska sparas (datalagringstjafset).

Är du ok med att myndigheter skulle kunna kolla när du varit på ICA, när du varit ute med hunden, när du var på biblioteket, vilken bok du lånade etc? Så om du (av nyfikenhet) söker efter något känsligt så ska du sitta där och veta att om någon kollar upp dig i framtiden så kanske någon frågar dig om det där? Helsjukt.

Ang. att all mail, sms etc ska sparas. Och att det går igenom FRA's filter.

Hade du tyckt det var ok att myndigheterna öppnar din vanliga post och scannar den för att se ifall det finns några förbjudna ord där? Det kan de inte idag... för det är OLAGLIGT. Vad i helvete är skillnaden? Jo, det är billigare att massnoka i mail än att hyra in någon som öppnar varje brev som skickas.

Ang. att förbjuda företag som Black Internet att "möjliggöra spridning av upphovsrättsskyddat material" på Internet.

Ska vi inte åtala posten med det argumentet? Tänk så mycket knark som skickas med postens hjälp. Landets största langare! Vägverket måste åtalas det med! Tänk bara hur många gärningsmän som använder vägarna för att ta sig till sin nästa brottsplats! För att inte nämna alla kriminella som skeppar stulna varor på vägarna. Ni ser själv hur löjligt det blir när man sätter allting i PERSPEKTIV!

Det finns så mycket mer som är på gång. Alla bankuppgifter ska skickas till USA för att de ska kunna leta efter "terroristers" pengar. Varför går alla på det? Hur korkade är människor? Precis som om värsta terroristorganisationen skulle ligga inne med bankkonton, visakort etc. Handla lite sprängämnen på ett kreditkort? Inte för att vara sådan men jag tror terrorister är lite smartare än så.

När jag ändå är igång och ställer frågor... får EU nu även ta del av USA's alla banktransaktioner? Nähä, inte det? Och varför inte det? Har de inga terrorister i USA? Eller vad är det jag missar?

Jag har en son och fan heller att jag tänker sitta tyst och se på när hans framtida frihet sakta, paragraf för paragraf, tas bort. Vissa saker i livet är jag beredd att gå långt för att försvara... och då menar jag inte bara med ord utan även med handling. Detta är en av dem.

Avslutningsvis vill jag rikta en stor pungspark till de s.k. "journalisterna" i det här landet. Hur i helvete kan ni kalla er journalister?! Är er utbildning något ni hittar i ett cornflakespaket från ICA? Det är ÅR sedan allting hände och hur många av er har analyserat något alls? Öh, vad sa ni? Ingen va? Nämen? Är det sant? Vad i helvete gör ni då? Skriver ni ned saker utan att tänka själv? Utan att ifrågasätta? Ah! Just det. Där har vi det.

Knähundsjournalister. DÄR har ni ett ord ni kan tatuera på valfri kroppsdel.

Det finns intelligenta personer ute i världen som tänker "outside the box". Här är en av dem.

SvD - SvD - DN - DN - Exp - AB - IDG -

Annat shit: , , , , , , , ,

;

Sitter med en kopp kaffe efter en hektisk dag på kontoret. Det var sånt tempo under dagen att det känns som om allting har gått ultrasnabbt och plötsligt - FMACK! - sitter jag här i soffan och undrar var fan som hände.

Förresten känner jag att det var ruskigt dumt att ta en kopp(ar?) kaffe när jag kom hem. Har redan druckit litervis och känner mig som den där adapapapapia-fågeln från julgrejjen med Kalle Anka på julafton. Koffeinförgiftning, typ. Det märks framför allt på sättet jag slår på tangenterna när jag skriver. Nästan så de flyger av medan jag bara sitter här och skrattar åt min massiva koffeinförgiftning och bristande kroppskontroll. Förhoppningsvis kan jag somna någon gång nästa vecka. Fuck. Att man aldrig lär sig.

Skitsamma.

In på Ninjavideo.net, väljer en serie och tittar lite. Har ni inte testat Ninjavideo-siten så är det hög tid. Filmer, serier blabla osv m.m. Allt är streamat så du slipper hålla på att ladda hem skit som du sedan måste slänga. Jobbigt. Speciellt bra för skräpserier som du inte pallar ladda hem utan bara vill titta på utan att anstränga dig för mycket.

För min del? Tja... det blir "Dr Who" för hela slanten. Det är en sådan kväll. 3-4 avsnitt ska väl för fan få ned mig på jorden igen.

Jävla skitkoffein. Jävla kaffe. Jävla företag som satt en kaffemaskin på jobbet. Jävla idiot som levererar kaffekapslar till oss. Jävla bönder som odlar bönorna. Jävla evolution som skapade bönorna. Jävla mig som dricker skiten. Jäbvlalsv asfkjn dsfglksdn ölsfkjn    AAAAAAAAAAAAAARRRRRRRRRGH!




;

Jag går till jobbet, utför mina sysslor, har roligt och utvecklas till den ständigt förnyade uppdaterade versionen av mig. Jag njuter och trivs på mitt jobb. Jag är bra på det jag gör och det har inte gått rutin i något (omöjligt på företaget jag jobbar på). Jag utmanas ständigt och tar mig uppåt...

Jag kommer hem till en son som är helt underbar. Jag följer honom på hans väg genom livet. Jag stöttar honom, jag pushar honom, jag kramar honom... jag följer hans resa på livets stig som mer eller mindre precis har börjat. Jag älskar den pojken mer än allting annat i världen.

Jag har mina vingar över och runt honom. Jag bevakar honom, jag finns där... men låter honom pröva sina förmågor själv. Det är viktigt att det får vara så... men lite skyddad verkstad måste det vara. Skulle något hända så blir mina vingar över honom till iskallt stål. Vägen till honom går igenom mig... och inget kan ta sig igenom.

Det går inte en dag utan att jag är stolt över honom.

Jag kommer hem till en flickvän. En flickvän som sliter med sitt, jobbar, utvecklas, upptäcker, skrattar och blommar ut. Jag är tacksam för henne, tacksam för hur hennes vackra ögon ser ut när hon ser på mig när jag pussar henne.

Jag ser hur hon mer och mer bekantar sig med min son och hur de två skapar band mellan sig.

Om hon är ledsen... vill jag förstöra allt som får henne att gråta... och om hon är glad så känner jag mig varmt fluffig så där långt in i mitt innersta. När jag ser henne busa runt med min son och när jag hör deras skratt så hör jag musik.

Även hon är under mina vingar. Samma sak där... hon kör sitt race i livet... hon kan vara tuff (även om det inte är hennes grej)... men skulle det gå fel och hon inte orkar... så står jag bakom henne och är beredd att flytta berg för hennes skull.

Det går inte en dag utan att jag är stolt över henne.

Det krävs dock en dag som idag. När jag sitter själv, efter en hektisk vecka, med mina tankar på min balkong och går igenom livet. När jag kommer upp till ytan från vardagen och tar ett djupt andetag... har tid att tänka efter... att känna efter... när dimman av vardagens brus lättar och...

... jag kan plötsligt se allting kristallklart.

Jag inser vilken enorm tur jag har haft i livet. Jag ser hur mycket jag har.

Min son, min flickvän, mina föräldrar, mina vänner...

Precis då... när jag kommer upp till ytan för att andas, när andetaget in närmar sig sin kulmen...

Precis då... inser jag att jag är den rikaste mannen i världen.

Det är en oerhört mäktig känsla.

Jag hoppas att jag kan vara stark och alltid finnas där för dem. Skulle något hända är jag dock övertygad om att de alla (sonen, flickvännen, familjen, vännerna) skulle tillsammans fånga mig och den tanken gör mig starkare än någonsin.

Typ så här (visst... det är en reklam... men symboliken i det här fallet är helrätt! Där sitter jag och fjantar mig och plötsligt händer något...):

Så länge jag har dem alla är jag osårbar.

; ;

Vid matbordet. Sonen har med sin några kompisar till lunch. En av hans kompisar, Gustav, vill först inte ha sallad, sedan vill han inte ha vare sig olja eller god balsamvinäger. Jag misstänker att han inte ens testat och tjatar lite:

"Ta nu lite sallad, Gustav. Ta på lite balsamvinäger." säger jag till honom..

"Neej, det smakar bajs." säger han och alla fnittrar.

"Jasså. Hur vet du vad bajs smakar?" undrar jag... vilket leder till skratt.

"Men ååååååh!" säger Gustav. Plötsligt lite röd i huvudet.

"Verkligen. Har du ätit bajs? Var då? Var fick du bajset ifrån?"

"Sluta! Jag äter inte bajs!"

"Jodå. Vi måste nog kolla kattlådan här sen. Så det inte fattas kattbajskorvar. Som du ätit upp utan att fråga." säger jag. Nu har alla mer eller mindre brutit ihop helt av skratt.

"Jag äter inte bajs säger jag! Det är bara en sak man säger." försöker Gustav.

"Va? Vem säger det?" undrar jag.

"Jag till exempel! Jag säger det!"

"Vaddå? Vad är det du säger, Gustav?"

"Att saker smakar som bajs!"
"Så... då har du alltså smakat på bajs?"

"MEN ÅÅÅÅÅÅH!" säger Gustav och nu skrattar alla så de trillar av stolarna.

"Balsamvinäger?" frågar jag när alla sitter lugnt igen.

"Ja, ok då." säger Gustav och provar... "Oj! Det är ju jättegott!"

"Precis! Gott! Mmmmmm! Som bajs!" säger jag högt... och alla skrattar igen.

"Men pappaaaaaaaaaa! Lägg av nu!" säger sonen med skrattårar i ögonen.

Ah... att bli helt vuxen är ju astråkigt. ;)

;
;