Bisarrt, Skrattretande, Otäckt

"Spring Breakers" handlar om kompisarna Brit, Candy och Cotty som drömmer om att åka på Spring Break, amerikanska collegeungdomars årliga festvecka, men har inte råd. De bestämmer sig för att råna en restaurang för att finansiera sin resa och snart är de, tillsammans med den religiösa barndomsvännen Faith, på väg till Florida för att festa loss. Efter en tids festande kommer verkligheten ikapp dem och de arrasteras och hamnar i fängelse. Till deras räddning (?) kommer knarklangaren och småganstern Alien (James Franco), han betalar deras borgen och tar med de på ett äventyr som innefattar sex, droger och våld.

Skådespelarna Selena Gomez och Vanessa Hudgens har tidigare gjort sig kända som Hollywoods största och sötaste barnstjärnor men har här iklätts helt andra roller: som exhibitionister helt utan gränser. Skådespelarna imponerar i sitt sätt att i ena scenen spela på sin sexighet medan de i den andra ser ut och agerar som de tonåringar som de ska spela. James Franco gör en av sina bästa (och konstigaste) roller och är nästintill oigenkännlig i sin gangsterlook.

Det är en visuell berg-och dalbana med ett fantastiskt foto som ramas in av neonfärgat ljus. Musiken är en stor del i historieberättandet (mycket bra electromusik av Skrillex) och är fylld av populärkulturella referenser, exempelvis två låtar av Britney Spears förekommer. En av dessa låtar sjungs i en av filmen absolut bästa scener: James Franco sitter vid ett piano och sjunger till tonerna av balladen "Everytime" medan han har bikinibrudarna dansande omkring, de är beväpnade och har rosa rånarluvar med enhörningar på sig. Det är bisarrt, skrattretande och otäckt på samma gång, en känsla som egentligen genomsyrar hela filmen.

För mig är "Spring Breakers" en obehaglig film att provoceras och chockas av men som också ger eftertanke, mycket tack vare den feministiskt ilskna finalen.

Spring Breakers har biopremiär lördagen den 22 juni