Fredrik är svensken bakom Conan the Barbarian

Fredrik Malmberg är en av de svenskar som lyckats ta sig fram i Hollywood utan att vi riktigt märkt av det här hemma i Sverige. Som VD för Paradox Entertainment och rättighetsinnehavare till en mängd licenser kommer han under de närmaste åren att ha ett finger med i spelet i en rad storproduktioner. Idag är han aktuell med Conan the Barbarian, filmatiseringen av Robert E. Howards kulthjälte som inte varit så här het sedan Arnold Schwarzenegger spelade rollen på åttiotalet.
- Howards berättelser var ofta väldigt korta, 40-50 sidor och handlade till största delen om ren action, jag vet att han gillade Tarzanfilmerna som hann spelas in under hans livstid och hade han fått se min Conanfilm tror jag nog att han hade känt sig nöjd, berättar Fredrik Malmberg som är på snabbvisit i Stockholm inför premiären av storfilmen.


Han köpte rättigheterna till i stort sett hela Howards produktion för snart ett decennium sedan, men det är först nu filmen om Conan får premiär. Under åren har finansieringen varit osäker, Matrix-papporna Andy och Larry Wachowski såg ut att producera filmerna under en period men det hela rann ut i sanden och till slut valde Malmberg att satsa på att göra filmen med Marcus Nispel i regissörsstolen.
- Det jag gillade med Marcus Nispel var att han var väldigt visuell. Jag såg hans Pathfinder och tyckte visserligen att den var väldigt misslyckad som film, men filmen var visuellt stark. Han är bra på att göra dystra, mörka filmer jag såg att han var beredd att jobba hårt för att hitta en enhetlig look åt Conans värld.
Malmberg hymlar inte med att det han håller på med först och främst är affärer, Conan är rent underhållningsvåld och målet är att tjäna pengar, inte att göra en kulturgärning.
- För mig innebär producentrollen i grunden att framställa, vissa producenter gör det med hjälp av pengar medan andra, som jag, ser till att medverka kreativt. Jag ville få till en särskild känsla i den här filmen, visionen var att gå tillbaka till grundberättelsen och hitta Robert E. Howards karaktär som han tänkte sig den när han skrev den på trettiotalet.