Recension av Spårvägsmuseet – av Agnes L.
Ett måste att besöka om du är intresserad av Stockholm eftersom historierna om kollektivtrafiken och dess människor verkligen fångar upp historien med Stockholm.
I Gävle finns järnvägsmuseet och det är ett spännande museum att besöka eftersom det är så mycket mer än bara tåg, det är ett stycke historia om Sverige. Precis samma känsla som jag har efter mitt besök på Spårvägsmuseet och kommer nog uppskatta rusningstrafiken lite mer framöver.
Min dotter är ett stort fan av Spårvägsmuseet och har varit där flera gånger, både med sin förskola men även med sin morfar och när han kom hem imponerad så la jag det på min "att göra-lista" men den är rätt lång så det tog en stund innan jag kom till skott.
Ta bara buss 2 eller 66 från Slussen, båda bussarna stannar precis utanför. Inträdet är just nu (februari 2016) 50 kr för vuxna och 25 kr för studenter. Barn under 7 år kommer in gratis så det behöver inte bli en dyr historia. Det finns ett café som serverar smörgåsar, pajer, fika, dryck och sallader utan att ruinera men egentligen hade det varit mysigt att ta med matsäck och sätta sig i en vagn och äta den. Jag är osäker på om det är tillåtet men varför inte testa.
Vill du åka minitunnelbanan så kostar en resa 10 kr per person. Bra att börja med då du åker igenom museet och får en överblick. Sen att varje person får en egen biljett som klipps på gammaldags sätt gör det spännande för barnen. Just att få en överblick är en bra grej. Museet är mycket större än du tror och det är lätt att förvirra sig bort och helt plötsligt befinna sig i en annan tidsålder än du tänkt dig. Vi spenderade en timme här men jag hade lätt kunnat stanna några timmar till och läst alla skyltar i kronologisk följd för att helt förstå hur kollektivtrafiken fungerat genom åren. Det är så oerhört fascinerande tycker jag som vuxen. Barnen tycker vissa delar är roliga och att styra tåg, lyssna på tåg och springa runt är väl det som är bäst för barnen.
Just att du får mest ut av det som vuxen är också varför jag bara ger en trea och inte mer. Det här museet har så mycket potential men de behöver uppdatera sig för att engagera barnen mer. Filmerna är från 70-talet och det mesta av det styrbara känns trasigt och egentligen bara knappar. Tänk att kunna ha filmdukar med stolar framför där de faktiskt får styra tunnelbanan, kan gå igenom historien med animationer (inte bara torra skrivna tidslinjer) och mer lekfullt lär sig mer om kollektivtrafiken. Jag säger inte att det ska bli ett Junibacken för kollektivtrafik men något mer bör göras.
Jag ser mig helt klart gå tillbaka snart igen. Den gången ensam så jag kan nörda in mig i Stockholms historia. För att kunna gå framåt behöver vi ha koll bakåt, det är ingen ny kunskap så ge dig själv den möjligheten. Det klart du även kan läsa om Citybanan om du nu vill det. Mig hittar du i slutet av 1800talet läsande om den första konduktören eller om hur en middag på Waxholmsbolaget kunde se ut. Japp, bonus är att du även får en dokumentation om detta.