Februari 2011

Magdalena Ribbing plitade ned en artikel "Vett och etikett i kollektivtrafiken" på DN.se. Jag läste snabbt igenom och kom på att det var sjukt länge sedan jag åkte kollektivt. Hennes artikel ledde till en del kommentarer från upprörda sunkiga masstransportmänniskor.

Jag kommer ihåg packet på kollektivtrafiken. "Fjällräven Kånken"-snubben som skalar en banan och sprider doften av kräkig brödfrukt i vagnen, idioten med telefonen som pratar så högt att hela Sverige hör samtalet, den frustande tjockisen som pipandas, gnälliga gubben, sinnessjuka Arvid med vitt smolk i mungiporna, kebab/hambugerätaren, kärringen som badat i parfym, skrikande mongobarn som kladdar med något smetigt käk samtidigt som de ränner runt, idioten med väskan över axeln som knockar folk varje gång han vänder sig om, killen som experimenterar med världsrekord i kroppslukt, smaskande människor, bruden som lyssnar på R'nB i överdimensionerade hörlurar som läcker ut det där gnälliga skitirriterande ljudet av en bölande snubbe som kännetecknar just R'nB.... insikten av att alla dessa ljud, lukter etc kommer från andra människor. ÖÖööööööörk. DÖDA!

Fattar ni att jag var i bråk varje dag! Kollektivtrafik är ju für alle och det märks:

"HeyheyHEEEEEEY! Vad gör du?!"

"Sätter mig." säger smällofettot.

"Inte här! Är du inte klok? Jag kommer få halva din röv i knäet om du ska sitta här! Jag kommer fan bli upptryckt mot rutan. Glöm det!"

"Ursäkta, vad sa du precis?"

"Men ååååh! Sitt där borta! Där finns hur mycket plats som helst. Booooooort!"

"Det var det fräckaste! Ursäkta mig om jag är tjock."

"Ursäkta MIG för att jag inte vill bli mosad!"

Det går ju inte att bete sig så där i längden. Det där gäller både mig och tjockisen. Nej... så jag tog mitt ansvar ;) Jag lämnade kollektivtrafiken. Som en gåva både till mig själv och alla andra stackars kretiner som står där som packade sardiner. Jag kör bil till jobbet, dricker kaffe, lyssnar på radio och njuter av min egen space - även om det är en bilkö. Då kan jag njuta av tanken på alla sköna avgaser bilen släpper ut och kanske gör det här förbannade skitklimatet lite varmare. På sin höjd hoppar jag in i en taxi de dagar det är dags för en pilsner eller fest. Kanske det blir dyrare, kanske det är sämre för miljön (pffft...) men jag bryr mig inte ett dugg.

Aldrig mer kollektivtrafik. Det är faktiskt inte bara för min skull... utan även för alla andra.

Jag är helt enkelt snäll och ansvarstagande. ;)

Läste i SvD om att al-Qaida hotar Sverige! Oh noes! Så hemskt! Paniiiiiik! Eller vänta. Nej, förresten. Inte alls panik. Vi har haft EN idiotisk superlooser i det här landet som verkligen levde upp till begreppet "självmordsbombare". Han dödade, enbart sig själv, med en bomb. Well done!

Men jo... PANIK! tycker Säpo! Säpo är blinda för de får inte signalspana. Det är synd om Säpo. Samtidigt undrar jag vad Säpo gör? Jag menar... man hör bara ordet Säpo när de har misslyckats med något. Klart Säpo är ledsna. Självkänslan är i botten. Då måste man gråta lite i media. SvD rubricerar deras utspel som "Säpo tappar i terrorkampen". Suck. Jo, Säpo har tappar något... kanske det är bollen de letar efter? "Vi får inte spionera på folk... buhuuuu... snyft....hulk... snyft!". Hmmm, kanske ordet Säpo letar efter är "kränkt"? Eller är det bara jag som tänker på svenska nu?

Det kommer givetvis inte att tas en enda "farlig terrorist" med hjälp av det där. De håller liksom inte på och mailar sina hemligheter till varandra... eller har fasta mobiler... eller twittrar om sina planer... eller lägger ut nästa massmord som ett event på Facebook. Men Säpo och den vanliga polisen dreglar så klart vid tanken att få använda sig av all information som ligger på de där servrarna. Mums, liksom!

SvD är snälla som, helt okritiskt, hjälper till att snyfta ut historien om "stackars Säpo" som bara vill nationens bästa. Säpo vill oss bara gott. Säpo vill bara få titta in lite i vår kommunikation för att se till att vi alla har det bra. Kanske vill de även krama oss?

Om man tittar internationellt, så har övervakning av vanliga människors

kommunikationer fångat exakt NOLL terrorister.

Ja, men de som inte är vanliga människor då, kanske du undrar. Ja, men då är vi liksom tillbaks till det där med att "terrorister" faktiskt inte håller på och mailar sina hemligheter till varandra... eller har fasta mobiler... eller twittrar om sina planer... eller lägger ut nästa massmord som ett event på Facebook osvosvosv... äsch, ni fattar.

Vad fan SvD! Påstå att Sveriges räddning från "terrorister" är massövervakning av medborgarna? Skärp er.

DN - 1 -

"Hejsan! Jag ringer från..." hör jag en tjej piffigt kvittra i luren.

"HUR VÅGAR DU!" ryter jag till.

"Va?"

"Vem fan tror du att du är?! Över sextio gånger har du ringt hit! Fattar du hur jävla trötta vi är på dig?!" säger jag. Jag pratar fort och kör med oj-vad-jag-är-upprörd-rösten.

"Jag har inte ringt innan, jag skulle bara..." piper en nervös röst i andra änden.

"Nej. Nu lyssnar du på mig! Vi har redan polisanmält det här! Polisen har lämnat en liten dosa här och du kan vara säker på att de tar kontakt med dig och det där skitföretaget du representerar! Jag menar... detta uppfattas ju för fan som TRAKASSERIER!"

"Men hallå väntanuuuuuulite! Jag har ju inte... jag menar... jag bara..." gnäll pip yl pip gnäll snyftsnyftstress oj-vad-jag-mår-dåligt gnäll snyft.

"Riktigt korkat av dig att ringa hit igen. Lycka till med rättegången!"

"Mee..."

*klick*

Ännu en telefonförsäljare är hanterad. En portion vardagsångest utdelad.

En kollega tittar förvånat in på mitt kontor några sekunder efter att ha hört min upprörda röst.

"Vad var det där om?" undrar han.

"En telefonförsäljare." svarar jag.

"Aaah. Nice! Men vänta nu här... var det inte MIN tur att svara på säljsamtal?"

"First come, first serve du vet."

"Skit också. Hit med växeltelefonen! Nästa är min." säger kollegan och tar med sig telefonen in på kontoret.

Ah... dessa små glimtar av roligheter i vardagen.

Läste en artikel från SvD som hårt kritiserar nya datorstyrda Monopol. Tydligen är det inga kontanter med i leken längre utan ett kreditkort! Ett torn i mitten håller reda på vem som slår, att de går rätt antal steg och ser till som ett slags Skatteverk att reglerna hålls. Fy fan vad tråkigt.

Jag spelar själv Monopol ibland med grabben och flickvännen och det är ju det där att göra massor av konstiga deals som är så roligt.

"Hmm, du kan få den där gatan om jag får Diplomatstaden av dig. Du slipper betala den första gången du kommer på någon av mina gula gator som har fler än två hus."

"Släng in 2.000 spänn, jag ska slippa betala första gången jag kommer på någon av dina gator OAVSETT mängden hus/hotell... oh... och så ska vi dela på pengarna om någon av oss kommer på Fri Parkering."

"Hmm... bara om du hämtar mer chips från köket."

"Deal!"

En dator som försöker processa alla dessa deals hade sprängts i luften efter att fått massiv värk i sina logikkretsar.

Allvar... vad är nästa steg? Att man knappar in antal spelare och trycker på "Go"? Därefter lutar sig deltagarna tillbaks och tittar på någon hjärndöd skit på tv. Efter några minuter piper spelet och meddelar vem som vann.

Var på lunch idag. Käkade en god ciabatta med nötkött och något persiljetjofräs på. Det var riktigt... öh... tja... det var gott. Vi ska inte överdriva.

Efter maten skulle vi ha varsin enkel kopp kaffe. Det är ibland fruktansvärt komplicerat att beställa i dessa lyxkonsumtionstider.

Servitören/kaffespecialisten räcker fram en speciell kaffemeny! Han presenterar dagens kaffesortiment för oss med stor passion. Han berättar om en sort från Colombia. Och om en annan, bara för den här veckan, mycket speciell böna - vilken tillsammans med hett vatten skulle bli vår för det facila priset av 67 kronor koppen.

"67 SPÄNN för en kopp kaffe?! Är du inte klok?! Nej, för helvete! Vi ska ha tre vanliga koppar kaffe." säger kollegan J.

Detta uttalande leder till en min av avsmak från vår servitör. Vanligt kaffe! Så banalt! Så... ovärdigt! Vad är detta för vildar som kommit till min arbetsplats?! Han försöker igen. Han lockar med hasselnötssmak, vanlij, choco creme... ja... en hel myriad av smaker han vill att vi ska testa. Men nej. Han kämpar i onödan. Vi är uppenbarligen mycket tråkiga, obildade människor som tydligen dricker vad fan som helst.

Kollegan J försöker med en tillgjord överklassröst att omvandla vår primitiva önskan till ett språk denna mycket kunniga specialist har möjlighet att förstå:

"Min gode herre! Vi efterfrågar malda bönor lagda i ett vitt filter. Du sätter en kanna under filtret och låter mycket hett prima kranvatten sakta rinna igenom. När kannan innehåller motsvarande tre koppar väldoftande vatten som tagit smak av de malda kaffebönorna så ska vätskan hällas i just - tre koppar - och med mycket kärlek serveras vid detta bord där vi sitter."

Servitören tittar på kollegan som om min kollega inte vore klok. Jag kan tänka mig att servitören tänker tillbaks på alla dessa timmar då han i en mörk källare under sin bönmästares stränga blick fick lära sig kaffebönornas alla hemligheter. Något verkar gå sönder inom vår kära servitör. Kollegan fortsätter dock obarmhärtigt att förklara:

"OM vi skulle vilja att denna vätska skulle smaka något annat än just kaffe så hade vi med en välformulerad mening framfört en fråga om vilka smaker som detta etablissemang kan tillhandahålla att hälla i sagda dryck. Tills denna vilja - detta begär! - skulle infinna sig hos oss, så vill vi gärna ha vårt simpla, men välsmakande kaffe, serverat inom en snar framtid då våra smaklökar längtar efter att bli stimulerade av sagda dryck."

Vi applåderar kollegans förklaring. Servitören dock, missar helt humorn och glimten i min kollegas ögon efter detta rätt roliga babblande (enligt mig). Humor passar sig tydligen inte alls när man pratar om allvarliga saker som kaffe. Servitören ser till och med lite arg ut.

Vi tittar alla leende och förhoppningsfullt med stora kaffesugna ögon på servitören/kaffespecialisten. Han säger inget mer utan bara går iväg.

Han kommer till slut ut med tre koppar kaffe på brickan.

All denna tid han har spenderat på Barista Universitetet i Antwerpen eller något och så blir han tvungen att servera dessa obildade människor - ja, dessa vildar! - vanligt banalt bryggkaffe!

Fy fan för oss!

Men kaffet var helt ok. Lite svagt bara. Kanske han får till det nästa gång.