Jag läste ikapp på lite som hänt under de senaste dagarna och framför allt snöade jag in på politiken. Jag läste om Arkelstens bravader, något om Mona Sahlin och sedan slog en sak plötsligt mig. Jag tittade runt lite mer... de olika partierna... de olika ministrarna... jo... fan. Jag har snubblat över något märkvärdigt.
Samtliga politiker är fula... manliga som kvinnliga. Hur kommer det sig?
Jag har aldrig fattat grejjen med de där förståndshandikappade snorungarna på nätet som bloggar (kissie, paow, bping, blasdfknsdlFKUHDSLKG etc...). Jag kan inte förstå varför de är så stora eftersom... öh... inget vettigt liksom kommuniceras där. Nada. Zip. Noll. Typ:
"Kolla min fot! Den är sååååå svullen efter tre dagar med de där skorna jag fullkomligen ääääälskar! Förresten har lilla jag idag ätit en hel bulle! Fatta! Vad är förresten de vita prickarna på bullen? Nån som vet? Nej, nu börjar mitt tv-program som jag bara dööööör så bra det är. Tataaaaa!"
Häromdagen var det någon (nemo? som fisken?) från ett dåligt tv-program som knullade på en 17-åring vid namn Paow som då alltså lyckades vara otrogen mot sin 20-åriga pojkvän och sedan EXPLODERADE den där delen av bloggvärlden. DRAAAAMAAA!
Hahahaha... pubertal ångest och dålig svenska spreds som en löpeld på nätet. Jag blev så jävla nyfiken att jag bara var tvungen att kolla in vad folk skriver för kommentarer under de där inläggen och... öh... blev... erhm... chockad. Alltså... om de som kommenterar representerar den där generationen så är det dags för oss att bli nervösa på allvar.
Det är ointelligens på absolut högsta nivå. Både från bloggarna och deras läsare. Testa själv och kolla lite. Först skrattar man lite åt det hela men sedan så slår tanken en... öh... ska dessa skitungar styra framtidens Sverige? ARGH! Så illa kan det väl ändå inte vara... men så kom jag att tänka på att en liten 18-årig unge (Anton (Erhm...) Abele) i år har fått plats i vår riksdag. Precis där vill man krypa ihop i fosterställning och invänta världens undergång.
Bleurk.
Läste en intressant artikel på Space.com idag om en gammal idé om hur man ska ta sig till Mars på ett effektivt sätt. Det vill säga inte att fjutta dit en radiostyrd bil lite då och då eller att i framtiden låta en astronaut hoppa ur en farkost, studsa runt lite där för att sedan åka hem igen. Dagens astronauter har blivit lite trygga. Den galna pionjärsandan har försvunnit helt bakom fackliga arbetstider, OB-tillägg i rymden och annat trams. Det är inte jag som påstår att det är så... utan många av de första "old school"-astronauterna uttrycker sig så.
Det kräver nämligen en enorm mängd resurser att flyga ett rymdskepp till Mars, landa, pilla runt lite på marken och sedan ta sig ut i rymden igen för att slutligen resa hela vägen hem igen. *gäsp* Inte lönt liksom.
Det är mycket bättre att dra på ordentligt! Att i förväg bestämma sig för att den där jävla röda planeten ska vi ha! All-in! Enkelriktat FTW!
Skicka dit utrustning i förväg. Sedan flyger vi dit några människor. Vi skickar under tiden mer utrustning följt av ännu mer människor. Så kan man hålla på så där en stund. Eftersom vi inte behöver fundera på bränsle etc för att ta hem människorna igen inom rimlig tid kan vi få dit mer utrustning snabbare. Till slut kommer det att växa fram en industri med möjlighet att utvinna vatten, kraft och bränsle på plats. Prioriteringen ska inte ligga på att kunna ta hem folk därifrån utan att bygga ett fungerande samhälle. Mars är vår planet och den ska hålla käften. Den ska besegras!
Det hade varit riktigt coolt, eller hur! Jag hade stuckit iväg utan att ens behöva fundera på det. Det värsta som kan hända är att man kan dö... och gör man det så har man dött på MARS (öh, eller på vägen dit)! Oavsett vad... respekt!
Sedan kanske jag har lite långtgående planer på att utropa Mars självständigt och bli kungen över den röda planeten. Jag ska härska hårt men rättvist.
Några saker att tänka på ifall det där blir av är:
Jag fyller på med mer efterhand. Först måste jag övertyga NASA om att det är en sjukt dålig idé att låta mig vara kvar på den här planeten.
Varit tillbaks på jobb nu i hela TVÅ dagar. Det märks att folk har börjat slappna av här under min frånvaro. Inte bra.
Så efter att ha läst nyheterna om säkerhetshålen som gör det möjligt att komma åt andra människors Facebook så beslöt jag mig för att göra en massiv facerape här på jobb. Jag laddade hem Firesheep, installerade det i Firefox, clickade på "Start Capturing" och väntade... efter inte allt för lång stund dök alla facebookhorornas inloggningar upp i min sidebar i webläsaren. Bara att dubbelklicka och logga in på allas konton i rask följd och ändra deras status till något intressant. Jag körde samma på alla:
"När man är på Facebook istället för att jobba blir man facerapad av Pezster!!!"
Hahahahaha... alla mer eller mindre samtidigt. Huvuden tittar ut från kontor och ser oroliga ut... de är just nu i chock. Hur fan gick det där till? Har han våra password? Hur i helvete har han dem? Vi byter våra password! Vi hämnas! Nej!!! Det är dumt innan vi vet mer. Hahahahaha.... snacka om att de nojjar nu!
Btw... det är lätt att skydda sig faktiskt. Chilla med inloggningar på trådlösa nätverk (såvida inte du verkligen litar på alla som använder det - det innebär NEJ på att sitta på fejjan på lokala mysfiket). Men som alltid med nätet... det går aldrig att vara 100% säker. Men med Google Chrome och SSL (tilläggsprogram) så är du safe från Firesheep.
Men tills hålet är täppt så gäller det att passa på att ha lite roligt. :D
Måndag. Det märks. Det blir inte lättare av att jag tillbringat nästan en vecka sängliggandes. När jag blir sjuk så går jag in i min "grotta", stänger dörren och vill inte bli störd förrän jag är frisk. Så därav bloggtystnaden.
En annan sak har varit att jag har varit tvungen att ägna sonen extra mycket tid eftersom han går i klass som har lite problem just nu. Eftersom lärarna mer eller mindre lägger sig ned med buken upp vid minsta problem så har jag varit tvungen att lägga lite tid på att ordna upp det där. Just nu i Sverige finns det en rektor som instinktivt lägger sig i fosterställning när han ser mitt mobilnummer på displayen. Jävla handlingsförlamat mongo. Fast nu verkar allting vara på banan igen... tills nästa idiot fuckar upp det igen.
Nu är jag tillbaks på jobbet igen... hjärnan är mer eller mindre mos efter en vecka i sängen och jag undrar just nu vad jag egentligen är anställd för att göra... Fysiken är åt helvete och jag blev fan utmattad av de två trapporna upp från garaget. Helvirrigt. Nu gäller det att vara aktiv som fan och pusha kroppen lite så man får tillbaks all energi så snabbt som möjligt.
Så... nu kör vi.
