Vi pratade om det häromdagen. Jag är beroende, men jag vet också varför.. Jag har ett så starkt minne från när jag och familjen var och hälsade på min kära moster Majja i hennes stuga i Pello. Jag var kanske fem år och minns det som om det vore igår. Solen sken så vackert och det var sommar. Moster Majja hade alltid lackade naglar och jag tyckte det var så fint. Just den här dagen så satt hon på trappan och målade sina naglar knallröda och jag tyckte hennes naglar var det finaste jag sett! Jag minns så väl att jag tänkte att när jag blir stor så ska jag ha målade naglar varje dag..

Det måste vara därför jag älskar det! Jag kan inte tänka mig att vara utan och tycker faktiskt det är ganska fult med omålade naglar. I alla fall på mig. Jag mår dåligt om jag har dåligt nagellack och vill bara hem och måla dom innan jag visar mig ute igen. Hoja snacka om grov störning man har. De flesta märken funkar och det pirrar liksom till i min kropp när jag ser att det kommit ut nya färger i butikerna. Kanske ungefär som när en knarkare ser nån drog, vilken som helst. Är man sugen så funkar allt. Jag kan inte leva utan färg på naglarna, det är ett värre beroende för mig än kaffe och cigg och allt skit. Och backup har jag alltid också, minst 4-5 lack ligger i min handväska.. just in case of...

Dagens färg:

Har ni något liknande beroende? (Okej, jag fattar att ni killar inte lackar naglarna), men come on. Shoot. Tell me. Är jag ensam? Vad kan ni inte leva utan?