TIPS

Energirapportera
När man tänker på sin dag, sin arbetsvecka eller sitt år. Tänk inte på att tidsplanera, planera ut efter hur mycket du kommer att orka. Som exempel, du ska hålla en föreläsning på en timma, men energin som går för att förbereda och återhämta innebär mycket mer tid.

Min notering: påminn dig själv om att detta är fullkomligt naturligt, männskligt och försök att inte ha prestationsångest. Jag vill leverera snabbt och inte vara kostsam, men det blir på min egen bekostnad.

Prata med din inre 85-åring
När man står inför stora beslut eller går igenom något jobbigt. Prata med dig själv när du är 85 år, vad tycker hen om det här? Vilket beslut hade hen tagit? Vad hade hen tänkt om situationen? Många gånger blir svaret väldigt enkelt och självklart, man får perspektiv och förstår vad som är viktigt.

Vill du kunna återberätta om när du satsade på något, med utrymme för att du kanske misslyckades, eller om allt du aldrig gjorde för att du var rädd, eller för att någon fick dig att inte våga? Saker man upplever som väldigt jobbiga kommer din 85-åring knappt minnas, och i flesta fall är svaret "det löser sig".

Min notering: Älskar detta tips. Jag tar till det verktyget ibland, inte lika konkret, men både som råd till andra, och till mig själv. Detta kan nog få bli mitt mantra.

Utgå inte från vad folk vill ha utan vem du vill va

Det finns folk som uppskattar dig, ser dig, vet ditt värde. Våga vara jobbig, våga säga ifrån, våga sätta ner foten. Funkar inte det, på till exempel en arbetsplats man är på eller i en relation, då ska du inte vara där. Då måste du ändra på ditt sammanhang, och vara på en plats där det uppskattas.

Min notering: Well spoken, Nina! Kanske får ha två mantran?

Nu ska jag ta med er på en av de mest fantastiska måltiderna jag varit med om. Jag har nämligen besökt Restaurang Stadshuskällaren i Stockholm. För er som inte känner till denna magiska plats kan jag berätta att namnet avslöjar en hel del. Restaurangen ligger i källaren på Stadshuset, och serverar så väl gäster som stora evenemang i Blå Hallen och självaste Nobelfesten.

I köket hittar ni köksmästare Magnus Santesson (silver i ”Årets Kock 2018) som tog emot mig och mitt sällskap, men gav över rodret till sous chef Magnus Åkerström (som vunnit både ”Årets Unga Kock 2017” och ”Årets Fjällkock 2018”) som tillsammans med sitt härliga team sog hand om oss hela kvällen.

Vi satt nämligen i Chef's Table, det vill säga mitt i köket, bokstavligt talat, där vi fick ta del av en avsmakningsmeny med viner till, allt med utsikt över hantverket som pågick i köket.

Entrén till Stadshuskällaren, anrik och välkomnande. Det kändes familjärt och mysigt att siga in här.

Vi sattes till bords (vid Chef's Table finns bara plats för två) av våra vänliga servitös och invigde kvällen med Tattinger.

Kvällens första servering: levain och filmjölksbröd, vispat smör, någon svamp-mousse.

Amuse Bouche i form av sotad fröyalax som satte ribban högt.

Ostron med krusbär och bipollen som vi sköljde ner med champagnen. Gud i himlen.

Sedan rysk kaviar och vodka.

Kvällens utsikt: killarna i köket. Lite kuriosa är att ingen kock på Stadshuskällaren är över 33 år, och sous chef Magnus Åkerström som ni ser närmst i bild är endast 26 år, mäkta imponerad av båda delarna!

Här ser ni rökt kammussla med bland annat svamp och alger, i en asiatisk fiskfond. Till detta fick vi ett italienskt Chardonnay vilket var nytt för mig! Gott var det!

En version på Nobelmiddagens förrätt 2017, jordärtskocka på flera vis som enligt mig var en av kvällens bästa rätter. Det smalt i munnen. Till detta dracks ett gott vitt vin från Oregon, också nytt för mig!

Titta bara... komponerad av en av mina favoritkockar Tom Sjöstedt, som driver restaurangen Lilla Ego.

Kvällens första varmrätt! Gös med krabbkrokett, rostad blomkål, bergamott, bondbönor och velouté på libbsticka. Detta sköljdes ner med ett annat chardonnay från Nya Zeeland.

Sen var det dags för en ny upplelvese. Stadshuskällaren fokuserar mycket på nordiska råvaror, lokalt producerade med svenska signalament. Där ibland vilt kött, vilket jag såklart föranmält att jag inte äter, och de kunde de utan problem anpassa sig efter. Mycket på menyn består av vegetariskt, fisk och skaldjur, men jag äter ju även fågel (om än inte så mycket). Därav, blev min andra varmrätt vildand (de frågade mig snällt om jag var okej med detta).

Jag har ätit anka en eller två gånger förut, borsett från Peking-anka som jag åt en del när jag bodde i London. Men i denna form har jag delvis upplevt det på Michelin-restaurangen Costes i Budapest, samt på Pubologi i Gamla Stan. Tyvärr föll det mig inte i smaken någon av dessa tillfällen, det smakade alldeles för mycket rött kött. Här däremot, när jag serverades vildanka smakade det ljuvligt. Jag åt upp.

Till detta drack jag ett smarrigt rödvin.

Ost Wrångebäck med Beerenauslese - herregud vad gott!

Sorbé på gurka och dill.

Det blev några glas...

Dags för sista serveringen, och huvud-efterrätten. Helt i min smak.

Fryst choklad till minus 196 grader med hjorton, mandel och vit choklad. Yum.

Kvällens meny signerad av hela teamet vi fått äran att ha som host denna afton och det ståtliga Stadshuset.

Där vi satt hade alla tidigare gäster signerat väggen, och de fick även vi. Svårt att sätta ord på en sådan kväll med så många intryck, fantastiska smaker, härliga människor. Definitivt en av de bättre kvällarna på året och bästa måltiderna i livet. Jag rekommenderar er varmt att unna er detta om ni vill ha lite trevligt, man kan välja att äta ute i restaurangen också. Jag vill redan tillbaka!

Ta del av mer material på min Instagram story, där kan ni även se rörlig bild. Känns så fantastiskt kul att kunna dela med mig av sådant här genom bloggen, hoppas ni tycker det är lika kul!

Stockholms Stadshus
Hantverkargatan 1
111 52 Stockholm

Jag har precis kommit hem från Unga Astrid. Jag älskar när man har lägre förväntningar på en film än vad man borde ha, då blir det alltid en positiv upplevelse. Förutom att vara underhållande så är filmen om unga Astrid så rätt i tiden, och Astrid, som trots att hon är lite tokig och galen (kanske också just därför hon blir så framgångsrik) har en väldigt inspirerande historia. Jag är ju väldigt blödig när det kommer till film, så det var mer än nära till tårar fler gånger än en. I slutet, när några barn sjunger låten "Springa" till Astrid vävs allt ihop, och jag kände att filmen bidrog med både styrka, mod och sentimentalitet. Tänk att en film kan påverka så mycket, precis som böcker, därför tycker jag personligen att det är så viktigt att man ser och läser, lär sig, tar del av historia och vågar utvecklas framåt.

Springa, våga springa
Genom döden in i livet
Springa, våga springa
Genom mörkret in i ljuset

Passa på att leva, ta för dig
Känn att sommaren den är din
Passa på att leva, ta ett steg fram
Eller baklänges om du vill
Passa på att leva, stå mitt i det
Möt upp stormarna med ett skrik

Springa, våga springa
Genom döden in i livet
Springa, våga springa
Genom mörkret in i ljuset

Den här texten speglar mig och mina känslor ganska mycket, mina tankar består till stor del av mod, att gå sin egen väg, leva sitt liv, våga tro på sig själv, vara stark, vara svag, lycka, framtiden. Ane Brun sätter ord på mycket av det som försigår i mina hjärna här.

Jag älskar att läsa, men som jag nämnt tidigare har jag varit riktigt dålig på det i år. Under somrarna brukar jag avverka säkert 10 böcker, men i år lyckades jag bara med en. Under året har jag dock lyckats starta väldigt många: Omgiven av idioter, Kärlek på allvar, Störst av allt, Kärlekens väg för att nämna några, men jag lyckas inte avsluta dem. Jag kan komma på långa ursäkter, men mest handlar det nog om att jag inte kommer ner i ro.

Helst läser jag deckare, romaner eller psykolgiböcker - alla har sin charm. Jag älskar att slukas av spännande mordgåtor, jag lyckades faktiskt läsa ut en bok i våras då den helt enkelt inte gick att släppa taget om. Ni vet när man läser en sida så fort man får en minut över? Det var Stalker av Kepler, det är den obehagligaste men bästa deckaren jag läst. Rekommenderas varmt, men OBS! läs den inte själv i ett hus på landet eller liknande.

Romaner kan också vara helt fantastiska, som One day som är en av mina favoriter.

Jag håller alltid ögon och öron öppna efter intressanta böcker inom psykologi och hälsa. Det är helt fantastiskt att läsa en bok som man verkligen känner ger en något och som man lär sig, som Hemligheten som jag nämnde i ett inlägg här om dagen.

Ovannämnd bok; Kärlekens väg av Alain Botton har innan jag ens läst ut den blivit en av mina favoritböcker, tillsammans med Jag är inte perfekt tyvärr av Michaela Forni. Jag tänker ofta på det jag läst i dem, och kan nästan använda mig av de i livet, ibland går jag tillbaka till vissa kapitel eller sidor och läser om dem när jag behöver.

Här följer några utdrag ur dem:

En bok jag hade hoppats jag skulle börja läsa vid det här laget är Ett litet liv. Jag har velat läsa den otroligt länge då folk pratar om den på ett sjukt sätt. Har sett framför mig hur jag kurar ihop mig i soffan med ett glas rödvin. Folk har blivit helt tagna och gråtit floder, så spännande. Kanske får det bli en bok för julen.

Jag har sedan mina år i London gått och väntat på dagen då japanska UNIQLO ska sätta sin fot i Skandinavien och allra helst Stockholm. Det är nu ett par år sedan, och idag, den 24 augusti hände det! UNIQLO är för mig ett perfekt go-to ställe när man vill ha bra bas och funktionalitet (vem vill inte det) till bra priser. Enkla snitt, perfekta vardagsplagg och bra kvalitet. Här får du exempelvis en perfekt t-shirt (rundhalsad, rak och inga konstigheter) från 149 kr, mjuka kashmirtröjor (som hos de flesta konkurrenter ligger på minst 1500 kr och uppåt) runt 700 kr eller en oxfordskjorta (utan logga!) för under 500 kr.

Här hittar du inte de senaste trenderna, men för mig som knarkar baskläder är detta ett modemecka. Jag tycker också att det är spännande att se ett japanaskt varumärke (som finns i hela världen med över 2000 butiker) inta Sverige. Butiken på 1500 kvm ligger på Hamngatan 27, mitt emot NK på hörnet mot Kungsträdgården och består av totalt fyra våningar, varav en är barnkläder. De samarbetar även med svenska märken som Hövding och Stålhästen (det sistnämnda är jag själv stolt ägare av) som kommer att finnas till försäljning från och med senare i höst.

Så här såg det ut när AWB (A World Beneath) bjöd in till invigning av butiken och presskonferens med grundaren Tadashi Yanai, Martin (medgrundare av AWB) tog emot mig i dörren! Ett sidospår är att Martin är från London och vi har bott på exakt samma ställe!

Våning tre består i princip bara av glas från golv till tak, det ger en enorm rymd och fin utsikt.

Först hölls en presskonferens med flera viktig spelare från UNIQLO där vi journalister fick hörlurar med översättning från japanska till engelska. Vid såna här tillfällen brukar jag alltid dra mig längst bak, det fanns gott om plats när jag anlände att bänka mig längst fram, men av någon anledning föredrar jag att dra mig längst bak, gärna mot en vägg eller pelare, där jag får full översikt. Jag vet inte riktigt varför jag gör så, är det någon läsare som är likadan? Jag beundrar folk som går och sätter sig allra längst fram, med stolt rygg. Kanske något jag skulle börja med, som KBT?

Alla fick (som alltid) varsitt presskit.

En liten bokavdelning delar plats med exklusiv möbeldesign som går att hitta runt om i butiken (ej till salu om jag minns rätt) och en cykel från Stålhästen.

Här får ni en glimt av bottenplan och entréplan.

Jag kunde inte släppa den här tomat-t-shirten, jag tror det kan bli så att den blir min.

Cool avdelning! Här finns exklsuiva t-shirt med roliga tryck och mönster som står ut lite från deras övriga sortiment.

Som den här till exempel.

Som ni säkert förstår är jag ett fan av UNIQLO. Men jag kan nog säga som så mycket att förvänta er inget WOW, det blir lätt så när något nytt öppnar, och så går man dit och tänker "jaha, is this it?". Det här är inget revolutionerande, men vilken klädbutik är det egentligen? Det är bara jäkligt bra kläder, och ett bra koncept enligt mig. Go get it!

UNIQLO
Hamngatan 27
111 47 Stockholm

Jag är i stan (Stockholm) ett par dagar typ första gången sen juni. Först tyckte jag att det var skönt, lugnt och fridfullt men nu känns det nästan obehagligt. Stockholm är ändå en så pass liten stad att man alltid ser folk man känner, eller i alla fall vet om. Jag har inte sett en, enda människa - det är folktomt, och de få personer man ser är turister. Alla man känner har flytt staden för landet eller så ligger de och sippar drinkar i medelhavet.

Jag brukar vanligtvis ha semester nu, sent på sommaren, men i år blev det lite annorlunda. Tur är det väl att jag kan åka ut till Saltis, och vara där så mycket som möjligt.

För att inte helt tappa det i denna stadshetta (jag bokstavligen rinner innanför kläderna) förser jag mig med iskall lemonad (måste rekommendera Brillos egna, han i baren gjorde en åt mig som smakade himmelskt), läppbalsam med SPF så jag slipper torra läppar och kanske viktigast, face mist. Jag är beroende av denna face mist från Elizabeth Arden, det är som att ta en liten minidusch, vilket jag gör en gång var femte minut.

Föresten, såg att Therese Lindgren är förlovad med sin Anders, blir så glad när fina människor får uppleva lycka. Stort grattis till dem!

Ett hett sommartips i Stockholm för den som är trött på att bara ligga och lapa sol är att ta en en av Waxholmsbåtarna ut i skärgården och besöka någon härlig ö. Dalarö, Sandhamn, Grinda, Möja och Utö - som jag besökte idag - är några alternativ. Vissa öar är mer öde, och du kan behöva matsäck för att klara dagen medan vissa har både café, bageri, wärdshus och hotell.

Många båtar går från Stockholm, och passerar sedan flera stopp på väg ut i skärgården, exempelvis Saltsjöbaden där vi steg på Saxaren kl 10.00.

Utö är en av de längre rutterna, och tar ca två timmar och 30 minuter från Saltsjöbaden, och ca fyra timmar från Strömkajen.

Efter en sådan båtfärd kurrar magen, så vi styrde direkt riktningen mot mat och Lilla Haket. Varje gång jag varit på Utö har vi ätit här, då det är ett ställe som tillåter hundar och vi har ju såklart haft med oss Alfons tidigare. Detta var första året utan Alfons.. han älskade att få följa med på utflykt, men båten var lite läskig.

På Lilla Haket serveras fisk, sallader, räkor, hamburgare och imponerande veganchorizo! Vi beställde rökta räkor, stekt strömming och veganchorizon.

Sen blev det en promenad runt på ön, stranden var vit och mjuk mellan tårna och havet var turkost.

Båtfärden spenderade jag med att läsa bok medan jag njöt av den vackra vyn. Sol, vind och vatten är det bästa som jag vet...