Sen lunch idag på jobb. Som alltid. Det gäller att undvika rusningen mellan 12-13 när alla är ute och ska fylla på med energi. Vi hittar till slut ett ställe som serverar husmanskost och jag har redan bestämt att jag ska ha deras hemmagjorda pyttipanna. Vi går in och sätter oss vid ett bord.
"Välkomna!" säger servitrisen och delar ut menyer. Jag tittar runt i lokalen, får syn på en annan servitris vid kassan och går bort till henne. Mumlar lite, pekar och får till slut en nick tillbaks. Jag kommer tillbaks och sätter mig vid bordet.
"Vad gjorde du?" undrade de vid bordet.
"Äsch... jag bara fixade en sak. Har ni bestämt er?" frågar jag. De nickar och jag viftar åt mig servitrisen jag pratade med. Hon kommer och vi beställer. Hon går efter det mot köket... den första servitrisen går fram till den andra och ser frågande ut. De pratar lite, den nya pekar på mig och den andra nickar och de återgår till sitt.
De andra tittar misstänksamt på mig. Jag tittar ut genom fönstret. Johan tittar på servitriserna sedan på mig...
"Det var möjligtvis inte så att du bytte ut vår första feta servitris mot den smala?" frågar en leende Johan mig med ett inslag av road förälder i rösten.
"Nej." svarar jag kort som en påkommen 5-åring.
"Jo, det var det visst det. Typiskt dig." säger Johan och dricker lite vatten. "Men jag blir lite nyfiken... exakt hur motiverade du det?"
"Jag har inte gjort något!" svarar jag, försöker se förnärmad ut medan jag brer en bit bröd.
Busted.
