Vi finns i flera städer, välj en stad att utforska!
Jag är inte långsint MEN......

Min inställning till mina medmänniskor och det mesta i livet är ganska straight forward. Att vara långsint är ett enormt jobbig och o-charmig personlighetsdrag. Jag är bra på att prata ut, glömma, släppa det och gå vidare. Life is too short som det sägs

MEN och här kommer den välkända Men-net.

Jag kan inte släppa en urusel måltid på restauranger. Jag kan klaga, älta, bli sur, tjata, hata, explodera i flera månader, år t.o.m. Jag vet att det är töntigt, leder inte till något men asså detta provocerar mig som in i h-vete. Rent psykologisk kan kan inte förklara det, eller analysera eller koppla det till något barndomstrauma där jag kan skylla på min mamma.

Som jag nämt i tidigare inlägg, att äta ute är så mycket mer än att bara stilla hungern. För mig är det glädje, nyfikenhet, sällskapet, umgänge, ambiencen och något som planeras och man bokar bord, lusläser menyn innan (typ i en hel vecka innan).

När jag får något på tallriken som ser ut som skit och ännu värre smakar som något jag inte ens skulle servera till min värsta fiende så kan detta infektera hela mitt humör. Det är ganska lustigt hur sur jag blir. Jag ogillar starkt att slösa min hunger på dålig mat men väl på plats så är man redan hungrig, och man äter då i överlevnadssyfte; gott eller ej. Men, att fylla magen med något som får mig att älta i en evighet är ultimata straffen.

Det finns ett sushiställe i Blåsut som har fått hyllningar om och om igen av alla matkritiker(kända som okända). Jag var där för ca 1 år sedan med två tjejkompisar. Vi tre var överens om att det var topp värsta smakupplevelsen i hela vårt liv (dramatisk överdrift). Vi klagade under måltiden, efter måltiden och även nu när vi ses så kommer detta traumatiska sushiställe upp. ETT år och jag blir lika irriterad och sur när någon nämner detta usch ställe. Min sambo har infört förbud att “the place that shall not be named” inte får nämnas i hans närhet. Haha tjatat hål i huvudet på honom

Jag blev introducerad till råbiff för circus 5 år sedan och blev helt såld på det. Efter det började jag utforska olika ställen som hade råbiffar, helst om de hade en twist där kocken la sin egen touch på denna klassiker. Det var så jag hittade mina favoriter; koreanska på Milles, asiatiska på Kommendören, den på Bistro Rigoletto, miniråbiffarna på Griffins, segerkandidaten på Copine osv osv

MEN vid ett tillfälle hamnade jag på ett ställe som hade hästråbiff med gorgozola och päron. Bara den kombon borde ha varit varning nog....men I was a woman on a mission. Det slutade med att jag kräktes på restaurangens toalett , så illa var det. Än idag minns jag smaken, bläääää. Det ledde till att jag inte kunde äta råbiiff i ca ett års tid. Smaktraumat var så stark.

Ett “italienskt” ställe på rörstrandsgatan som severade fryst tonfisk med oätbar plastig avokado och “burrata” (läs ICA mozzalera för 5 kr). Hela måltiden var nog det sorgligaste jag sett och intagit i hela mitt liv. Som studentmat på en budget så är det lyx men på restaurang så är det extremt frustreraden. Jag gav faktiskt feedback (på ett snällt sätt) till restaurangpersonalen. They dont give a fuck blev responsen. Sedan gjorde jag det varenda normal sur wanna-be foodie gör; Jag skrev ett sågande recension på internet. Det du. Som respons fick jag erbjudande att återkomma och äta gratis igen och få kompensation på så vis.

Jag tackade nej. Vill inte utsättas för plastiga råvaror som inte tillagas.

 


Världens äckligast pizza intogs i ett sällskap på ett ställe i Hammarby Sjöstad. Kaj eller något liknande heter stället. Pizzan var ogräddad (jag var dödshungrig så jag åt). Det smakade blä helt enkelt. Sorgset. Servitrisen var otrevlig till vår kritik.

Jag har fått hamburgare som var så soggiga att jag egetnligen behövde en sked för att ens kunna äta den gröt-liknadne monstret (kräkvarning). Sedan har man fått tvärtom, en hamburgare så torr och sönderstekt kött som bröd att tänderna bröts itu när man försökte ta en tugga.

Ett ställe som är känt för sina cocktails och som jag gillar starkt eftersom det är grymma bartenders rakt igenom Men, en dag beställde jag en Bloody Mary och tydligen experimenterades det hej vilt denna dag. Bloody Maryn både såg ut och smakade som att den lagts i en soda stream. Det var verkligen vidirgt. Vi var 6 stycken I sällskapet, alla smakade och ingen kunde knappt svälja. Bartendern tog icke emot kritiekn på ett bra sätt. Dryg attutyd men han kan dra åt pipan.

 

Ranting over. Snart är det jul. Glöm inte attt köpa era julklappar i sista minuten, trängseln på stan är fascinerande ;-)

 

November: vad stimulerade mina sinnen

Så, jag tänkte börja med en inläggsserie där jag i slutet av varje månad beskriver vad som stimulerade min sinnen under månaden som varit.

Först ut är 50 shades of grey vädret November

 

SYN: jag letar med ljus och lykta efter boken Matmolekyler : kokbok för nyfikna.

Jag kollar på en hel del tv-serier och de flesta hade säsongavslutning under november månad. Jag har mina “ensam” serier och sedan kommer varenda par i världen känna igen sig själva när jag nämner “tillsammans” serier. Inget avsnitt får ses utan partnern annars anklagas man för otrohet. Vi kollade klart på Lucifer och började följa All rise.

Han har börjat med The mandalorian och som sann Star Wars (eller är det Star Trek....juuuust kidding) så är han besatt och ännu värre än det så är han besatt av BABY YODA.

Jag håller på att binge-watcha The Fosters

LUKT: har köpt en del viner. Nya: Chamlija; ett turkiskt rött vin jag är super nyfiken på. Las moras LOVE; rött argenstiskt, helt ärligt så köpte jag den först och främst för att jag gillar etiketten, men sedan läste jag en del recensioner och den har fått betyg godkänt. Återkommer med egna reflektioner när jag testat. Loxarel al Pel, en spansk Cava

Gamla favoriter: viner jag gillar men eftersom jag inte är en sommelier eller vinnörd så vet ej hur jag ska beskriva smaken, det får räcka med att jag gillar att ha dessa i mitt glas och mun. Rkatsieli Qvevri; ett orangt georgiskt vin. I likey. Folklore; spansk albarino, en favorit!

Största ironin är att sambon inte ens gillar vin, om inte jag tvingar honom att smaka. Så jag vet inte om det är en blessing eller curse att ha alla dessa flaskor för sig själv.

Testade två nya viner som jag föll pladask för: Piemonte. BarberaSilenzio” och Pazo do Mar. Mums

HÖRSEL: Har lyssnat på Lucifer soundtrack på repeat. Har även fastnat för Pitch Perfects soundtrack, det är en mash-up av olika sånger från olika artister. Lyssnat på podcasten Hänt på Restaurang. Killarna är sköna, down to earth och roliga. De pratar såklart om restaurangbranschen och dess ups and downs.

SMAK: jag blev frälst och upplevde en halleluja moment på restaurang Copine. Har hunnit med både lunch och middag. Deras systerkrog Jim & Jacob har alltid varit en favorit och nu har de även lyckats med denna. En restaurang som lagar mat på ett sätt där de respekterar både sina egna i köket och gästerna. Ja, det är lite pricey men det är så värt det. Sedan måste jag bara tillägga att Stockholms godaste råbiff finns här. Man kan beställa den både till lunch och middag. Which I did. Men övriga menyn är vältillagad, smakrik utan krusiduller och avancerade moment. Modernt, enkelt och helt fantastiskt.

Har även hunnit med lunch på Tako (ok), Mowglis kök (undvik läs: här) och Nytorget 6 (godkänt). Köpt fantastisk bröd på Sebastien på söder.

KÄNSEL: asså, kan vi snälla bara glömma bort November och dess gråa stämning. Jag är en person som klagar VARENDA år på hur kallt, mörkt och deprimerande det är i Sverige under vinterhalvåret. Men i år har det fanemig varit en av de värsta månaderna i hela mitt liv. Solen var framme kanske 2 minuter under dessa 30 dagar. Om en inte redan var depriemrad så lär man ha blivit det. Jag hade noll energi, motivation, ambition eller ork för någonting. Jag levde i mina mjukisar tills de fragmenterade bort. Regn, grått och dött på gatorna.

Har rört på kroppen på Yogayama och upplevt harmoni och lugn (det är sånt man ska säga)

SJÄTTE SINNET: vad skriver jag här. Något “spännande” som hänt. Hmmmm

-Jag har gjort microblading av ögonbrynen. Är supernöjd. SÅ nöjd.

-Det har varit en del hemmamiddagar, både hos oss och andra.

-Trillingnötens återkomst på Hemmakväll

-Köpt klart alla presenter till sambon. Panik bara att de fortfarande inte kommit med posten, med tanke på att jag beställde i början av månaden.....

-Kan vi prata lite om Black Friday. Asså, 5000 sms och mail om allt och inget. Jag behöver inget men under en kort period hamnade jag i en trans och började plocka på mig diverse skit bara för att jag kände att jag missar min chans om jag inte köper denna fantastiska glittrande ingenting med 30% rabatt. NEJ. Sedan att alla människor på stan som beter sig som om de är med i the Hunger games är en diagnos i sig

-Lagade Crème brûlée för första gången. Smaksatt med soja. Lyckades bra med det

Some like it hot

Chili

Kryddstark, stark,het,kryddad,mustig,pepprad;kryddoftande,aromatisk , pikant

Att det brinner i munnen av chili är väl få som har missat. Dessutom är det en myt att styrkan sitter i kärnorna, de är helt smaklösa. Fröna adderas i olika såser mer som fake news. Att få dig att tro på dess hetta, spiciness och autencitet (viktigt ord). Ämnent kapsacin som finns i chiliköttet retar våra värme/smärtreceptorer vilket ger denna brännande sensation. Lathund: Ju högre halt kapsacin desto hetare är chilin, styrkan mäts I Scoville.

 

LUKT: glöm inte näsduken. Kapsacin retar slemhinnorna i näsan vilket gör att man snorar. Stark mat får hjärnan att tro att det brinner och kroppen vill bli av med det “skadliga” ämnet och så aktiveras sprinkelrsystemet för att rensa. Varav du snorar och får tårar i ögonen

SMAK: . Fröna i sig är smaklösa ( innehåller ingen kapsacin). Men hinnan (den vita strängen från fröt till insidan av chilin) och vid stjälken har mest koncentration av detta ämne, så det är det som skall bort om du vill ha mindre fire in ya mouth

När man torkar chili så får man fram mer sötma vilket ger chilin en blandning av sött och stark.

SYN: for the love of God, gnid inte ögonen med dina fingrar efter att ha hackat chili. Om inte du vill Cry me a river

HÖRSEL: Det sägs att Havannapeppar Carolina Reaper är världens starkaste (styrka 2,2 miljoner scoville – en vanlig ICA chili har styrka 5000 scoville

KÄNSEL: Hur kan man mildra brinnande sensationen i munnen? Fett i maten har en mildrande verkan på kryddhetta. Mjölk (och andra mejeriproidukter) ger inte endast starka ben, den hämmar även hettan i munnen efter intag av stark chili. Sötma i form av t ex socker kan mildra, kalla vätskor och mentol kan dämpa genom att aktivera kylreceptorerna.

Med detta kunskap kan en bara konstatera att indierna har perfekta botmedlet, deras raita som serveras som sidårätt. Raita är en yoghurtsås som är kall, söt och innehåller mynta.

SJÄTTE SINNET: No pain, no game. Varför utsätta sig för smärta. Kan ha att göra med att man är adrenalinjunkie foodie version. Kan även bero på att kapsacin är lätt vanebildande och smärtan den framkallar utsöndrar endorfiner (lyckohormoner). En tolerans kan utvecklas vid regelbunden intag av chili, dock tycks det vara mer en psykologsik än fysiologisk tillvänjning

Mowglis kök blev snabbt ett No-please besök

Vissa restauranger har bättre luncher och vissa har bättre kvällsmenyer. En teori jag länge haft är att om ett ställe kan leverera en lunch som känns vältillagad, smakar bra och inte ger endast bukfylla så visar detta hängivenhet och kärlek till maten. Därför så brukar det oftast även bli en lyckad kvällsmeny när jag återvänt

Well, när det kom till Mowglis kök så blev jag milt sagt besviken och lurad.

Lunchen var behaglig och gav diverse smaksenastioner. Middagen däremot var en stereotypsik klyscha när det gäller indiska maten. Allt jag ogillar visade sig ske här.

Tex atmosfären, inte alls lika välkomnade och mysigt som vid lunch (vilket säger en del eftersom det är lunchrush med million besökare). När resturangägare tränger in så många småbord som möjligt på en liten yta är enormtstörande.Det är en sak att ha community table och då vet man att en kommer dela sin plats med bordsgrannen. Men vi blev placerade bredvid en familj och vårt bord var I mitten av gången. Varje gång service personalen gick förbi så förväntade jag mig att en tallrik eller ett tomt glas skulle landa på mitt huvud.

En annan klyscha är att personalen inte kan kommunicera, varken gällande maten eller överhuvudtaget.

Att bli serverad pissljummen öl för 100 kr är ett brott I sig.

Förätterna var hemskare än hemskt. Smaklösa, fettdrypande partiklar som friterats I återanvänd gammal olja. Alla kryddor som beskrivs på menyn lyser med sin frånvaro. Jag hade varit nöjdare med ett skål dillchips och dipp som man fick som fjortis på hemmakalas.

Sedan väntas det I en evighet att överhuvudtaget så sin mat. Ingen bryr sig. Persoanlen springer I lokalen, fram och tillbaka och man känner sig stressad.

Huvudrätten var smaklös, återigen inte en uns av kryddor. Milda easily forgotten smaker. Överkokt ris. Måltiden kändes som något man fick I skolmatsalen.

Tiffinboxen som innehöll kyckling och lamm var värdelöst. Lammet smakade inte alls, man kunde knappt tugga och eftersmaken var mjölig, bränt och man kunde känna att det var det billigaste och sämsta råvaran som användes. Och får ej glömma att nämna att det fanns 2 gram kött med 1 kg grönskaker. Grönsaker som inte ens var helt steka, halvråa och yes you guessed it,smaklösa.

Hela middagen var en fet flopp.

Alla såser var spruckna som resulterade med fettansamlimgar I skålarna. Milt sagt oaptitligt.

Det enda som var gott var naan brödet.

 

Jag tog ut vinsten I förskott. Baserade min bedömning på endast luncherna. Stort fel av mig, men I mitt försvar så är det sällan ett ställe levererar dålig middag om lunchen är bra. En annan faktor är att Mowgli är en familjeägd restaurang, så man skulle tro att alla inblandade I verksamheten skulle bry sig lite mer om både råvarorna och kunskaperna i köket.

 


Synd att det återigen finns ett slentrianmässig, schablonmässig, klichéartad, monoton,och ointressant indiskt ställe i Stockholm. Har inte vi nog med detta. Please, kan någon ge folket vad de behöver. Äkta smaker, explosion av kryddor och service som inte springer runt som hönor utan huvud.

Mowglis kök

Stockholm på 90-talet hade inte ett så bra utbud på indiska ställen. Om man inte hade insider tips, vilket jag såklart inte hade. Internet fanns inte , eller knappt. Så efter ett par traumatiserande upplevelser så bojkottade jag indisk mat i ca 15 års tid. Sedan testade jag Shanti och blev inte frälst utan Halle-effing-lulja frälst. Jag vågade mig på Indian garden och höll mig till de två ställen. Ryktet gick att Mowgli levererade, jag testade och kan nu med glädje säga att jag har 3 indiska ställen att rotera emellan.

 


Öppettider: mån-fre 11:00-22:00. Lör-sön 17:00- 22:00

Mowglis kök

 


Så vad säger mina fem sinnen:

LUKT: doftar underbart härligt. Öppnar upp aptiten på direkten. Liten trevlig vinutbud

SYN: varma färger i liten lokal. Sympatiska målningar på väggarna. Enkla bord, tät ihop. Matportionerna är lagom stora och mättande

SMAK: Bengalisk streetfood men klassiska indiska rätter finns också. Valde favoriten palak ponir och jag kan med glädje säga att denna är kanske bästa hittills. Fräscha och utsökta smaker, god ris och Naan brödet är som ett moln. Mango lassi ingår lunch tid.

HÖRSEL: blir lite bullrigt när det är fullt men tillräckligt för att kunna prata i ett normalt tonläge

KÄNSLA: trevlig, varm och välkomnande atmosfär. Även om fullt vid lunch är det fortfarande behaglig. Glad och trevlig personal.Prisvänligt och prisvärt.

SJÄTTE SINNET: namnet är fab. Lokalen är mysig och rolig. Maten är väl värt din tid och magutrymme