December 2018

Familjen är det viktigaste jag har och det är lätt att det bara blir vardag, rutiner och onödigt gnäll när det närmar sig jul. Det är egentligen helt galet eftersom det är just myset med familjen en ofta vill åt med jul. Synd bara att stressen att ta sig dit nästan är energidödande.

Det var just den känslan av stress, kampen mot klockan och allmän gnällighet på oss alla tre (bebisen icke inräknad) som gjorde att jag med glädje tackade ja till att åka till Engeltofta och testa deras julbord, övernattning inkluderad. Engeltofta ligger utanför Gävle och ett ställe jag besökt massor genom åren; både för att bada, gå på bal och diverse fester. Det är en ursnygg gammal Grosshandlarvilla som är omgjort till konferens, restaurang och festlokaler. I anknytning till huset har det också byggts snygga hotell-lägenheter. Hett tips för sommaren men nästan ännu mer på vintern. Dunig snö, alldeles tyst och så den vackra vita byggnaden.

Mer än två timmar försenade från Stockholm var vi och bebisen var i princip ledsen hela resan, grattis till oss. När vi väl kom fram var det verkligen värt det! Så bedårande fint och vackert var det.

De har satsat på lokalproducerade produkter och hade korvat och skinkor från Färila och lax och fisk från Utvalnäs. Jag som enbart äter fisk åt sex av 15 olika sillar, lax, ostar och en SJUKT god friterad kavring. Miriam är en riktig köttätare - vilket är lite problematiskt tycker jag, och njöt i fulla drag av enbart kött. Bebisen åt ägg och pepparlax men var mest fascinerad av alla lampor och ljus överallt.

Godisrummet fick avsluta hela middagen innan vi trötta gick till vår lägenhet. Hemma sover vi ju alla i samma rum men nu tog jag och Miriam dubbelsängen och Stefan och Jacques fick ett annat rum. Ser fram emot den dagen då jag får ligga nära Stefan och pussas. Sexigt är inte småbarnsåren så det gäller att drömma lite om en ljusare framtid och samliv, haha.

Frukosten var lika bra som julbordet och jag kände att de 16 timmar vi spenderade på Engeltofta fick oss att slappna av lite mer och vara redo för våra sista måsten innan julen.

Mitt tips är alltså att som familj ta lite miniresor ihop. Ibland kan det vara en kryssning till Tallinn, ett julbord på Engeltofta eller helt enkelt en övernattning på ett hotell i samma stad. Ta hand om familjen nu i jul.

Har fått ganska många frågor om hur jag tänkte när Jacques skulle börja äta och hur han äter nu så ska förbereda ett inlägg om det till julafton. Det blir min julklapp till er. Puss!

Jag förstår att du nästan ramlar av stolen när du ser ett inlägg till från mig på samma vecka. Jag vet, det är pinsamt hur dålig jag är på att uppdatera men jag kommer på mig själv att inte kunna lägga upp glimtar från vardagen utan hellre vill få ur mig grubblet och sånt. Filar just på ett inlägg om min jävla kroppsångest, ett annat om det här med att vara gravid och ett tredje om att jag i nästa liv ska bli pappa. Sen har jag även ett på G om Jacques och hans nio månader hittills.

Det kommer när det kommer men jag lovar ett inlägg i veckan med målet att få dig att tänka till lite. Vill du ha mer glimtar får du helt enkelt gå in på Instagram. Jag är Queen of Stories.

Puss!

Ps: måste börja be folk ta bilder av mig, tar bara taskiga selfies i hissen, så pinsamt...

Något jag verkligen gått runt och tänkt på den senaste veckan är mod eller att vara modig. Vad betyder det? Det började egentligen med att Annika som har hand om den holistiska delen av den mammaträning jag går på bad oss just fokusera på det: ”vad är att vara modig?”

Mod kan handla om helt skilda saker utifrån vem du frågar men hade du frågat min dotter hade hon säkert sagt något i stil med: klättra högt upp i ett torn, sjunga inför en massa människor eller säga ifrån när någon är dum. Just det sista är där jag hamnar gång på gång.

Mod för mig är att våga vara den som säger ifrån i sammanhang där det lätt blir obekvämt att säga ifrån. Kanske är du på ett event, bland människor du inte känner - eller känner alldeles för väl eller så är situationen så att du borde vara glad och skön. Där är jag modig, den som ifrågasätter, säger ifrån och visar vad som är okej och inte.

Jag märker själv att jag inte är så lätt att ha att göra med längre då jag säger ifrån så fort jag hör orättvisa, rasistiska kommentarer, anti-feminism och annat som lätt kommer från folk som är lite ”sköna” eller i sammanhang där det är en viss norm och det skojas om det som ligger utanför. Det kan också vara knäpp konsumtion, långa flygresor (klimatjobbig är jag också) eller människor som alltså inte märker att de är en del av en norm och sen vägrar tro på det och tror de är fördomsfria. Jag blir knäpp.

Just det här att inte vara en skön, härligt leende person längre (eller jag kanske aldrig varit det) skrämmer mig också men det går inte att vända om. Har du en gång börjat se orättvisor, hur klart allt är och hur hemskt människor beter sig är det den nya mallen.

Baksidan är att jag inte blir inbjuden till ”sköna” sammankomster på samma sätt och även om det svider i mig är det en konsekvens jag får ta. Jag har ett ansvar - inte bara för mig, utan för mina barn. Jag vill att de ska veta att de har en stark mamma som står upp för rättvisa, jämlikhet, feminsim, klimat och rätt och slätt riktigt jävla dåligt genomförda event. Livet är för kort för allt annat.

❤️❤️❤️