Vi finns i flera städer, välj en stad att utforska!

Resor

Järvsö på skidor tillsammans med familjen

Hemkomna efter en vecka i Järvsö med klanen på min sida och den var precis så bra som vi hade hoppats på! Eftersom det är svårt att få in allt roligt i ett inlägg så tänker jag här fokusera på skidåkningen. Fast först, är ni en klan på 12 personer som vi var kan jag med värme rekommendera det här boendet. Då med tanke på närheten till "byn" också och inte att bara köra rakt ut i pisten. Det eftersom vi hade en variation av personer med oss och inte alla åkte skidor (läs pappa). Som alltid - är ni matlagare så tar ni så klart med er egna knivar och räknar med att det inte är som hemma. Fullt utrustat kök är olika från person till person och i vårt sällskap har vi många matlagare så vi bad om extra uppläggingsfat, skålar, bestick osv.

Påskveckan i år (2022) låg sent så det var sista veckan öppet i backen och det klart att det märks. Är det 15 grader och sol är det inte direkt lätt att hålla backar och spår i toppskick men känslan är änndå underbar. Visst, efter lunch blir det rätt uppkört men det måste en väl ändå förstå när skidåkning sker i mitten av april.

Järvsöbacken är lagom för skidåkning om det är många nivåer av skidåkning - från fyraåriga nybörjare till 43-åringar med mycket skidvana. Det finns två områden och det är lätt att åka mellan. Men den största anledningen att åka till Järvsö är den familjära stämningen på servicen du får på bokningen och av stugvärdarna på plats. Älskade servicen när jag senast var på plats i mars 2020 och är lika nöjd den här gången. Dom kan svara på alla frågor och vill verkligen att du ska ha en bra vistelse. Du bokar allt på Järvsö.se.

Jacques skidåkning

Det var inte första gången Jacques stod på ett par skidor men förra gången han fick på sig dom skrek han så mycket att han nästan svimmade. Det var mars 2020 och också i Järvsö så jag var lite lätt spänd. Dock var han ju då bara strax över två år och nu hade vi pratat länge om skidåkning och han hade redan provat både pjäxor och skidor hemma. Vi fick ärva från min kompis Julia, otroligt snällt!

Så första dagen med pappa Stefan i backen var han otroligt peppad och älskade att åka knapplift med pappa. Att hans första upplevelse med ett transportband började med ett fall och en mamma (japp, det var jag) som lyckades missa att han inte ens kom av bandet så jag fick lyfta honom uppochner behöver vi inte prata om. Eller att han fick näsblod. Jag vet, årets mamma slog till igen! Tur att pappan kom och löste av mig fort.

Själva åkningen första dagen var mest Stefan som bar honom nerför alla backar. Sen när Jacques favorit, min syster Julia kom, var han tvungen att försöka stå på egna ben och det gick rätt bra. Han lyssnar mer på henne än på oss, det är väldigt tydligt efter den här veckan.

Vi hade anmält Jacques till skidskola tillsammans med sin kusin och första dagen gick det bra men dag två la han sig ner och skrek tills han fick tre korvar och en våffla i magen. Dag tre var han peppad men när den skulle börja sa han "min mage är hungrig" och tryckte fyra korvar. Lite skidåkning blev det men inte i skidskolan. Nya tag nästa år helt enkelt. För oss är det viktigt att det blir lustfyllt och bara roligt med skidåkning så vi är nöjda. I hans värld kan han åka skidor. Det här med att stå helt själv, bromsa, ploga och åka lift kommer han lära sig till slut.

Min skidåkning

En heldag i längdspåret med mamma var min absoluta höjdpunkt vad gäller skidåkningen. Det visste jag sen innan då längdåkning är mer skonsamt och inte sliter lika hårt om en åker i vårt lagom snabba tempo med stopp för vyer, vatten och mys. Harsa är verkligen så otroligt vackert och hade inte det varma vädret gjort att det var en del genomslag i spåren hade jag gärna åkt en dag till.

Utförsåkningen var jag så nervös för. Senast jag försöket var april 2018 - sex veckor efter förlossningen och det blev platt fall. Hade noll styrka i ben och mage och stod till slut bara och grät i backen efter att ha kissat på mig. Jag tog mig ner en gång men sen var det slut.

Det var helt annorlunda den här gången. En gång i tiden var jag rätt bra på att åka utför eftersom jag åkt hela livet men nu var det som att börja om från början. Jag kände att jag egentligen visste hur det skulle gå till men muskelminnet fanns inte. Jag började om med att ploga, be om hjälp i knappliften och bara åka gröna backar. Det hjälpte inte heller att det var så uppkört i backen. Nästa säsong ska jag åka mer och även i kalla vinterbackar. Då borde det lossna. Och absolut köpa mig en egen utrustning. Jag kommer inte växa ur dom och det är otroligt viktigt med sköna breda pjäxor för mig.

Resultatet blev tre dagar i backen (varav en hel del vilande pga för kassa pjäxor och trötta fötter), en dags längdåkning i okej spår och sen tyvärr 45 minuters harvande i dåliga spår. Jag är så otroligt nöjd och längtar redan till nästa vinter.

Jag skulle kunna göra ett helt inlägg om bara Miriam och hur häftigt jag tycker det är att hon numera åker kanonbra och gärna åker upp själv för ett par åk. Det är frihet att kunna åka skidor och för henne har det verkligen lossnat i år. Jag drömmer redan om en vecka i alperna inom något år. Jacques får hänga på så klart men det är alltså möjligt att åka en hel dag tillsammans med Miriam numera.

Jag vill också slå ett slag för mitt fantastiska sällskap av maken, syster med familj, bror med tjej och föräldrar som gjorde veckan underbar.

Kaoset det innebär att resa som familj

Hej från bilen på väg mot Järvsö. Det var längesen vi hördes. Jag skulle kunna skylla på en massa olika anledningar men egentligen handlar det om prioriteringar. Jag har inte prioriterat att skriva här vilket är himla dumt. Jag har saknat det. Så nu ska jag bli bättre på att uppdatera.

Vad har hänt sen sist? Hur långt är ett snöre? Jag har nu jobbat ett år på Truecaller och trivs som fisken i vattnet. Jag har lärt mig otroligt mycket och ingen dag är den andra lik. Det jag lärt mig mest är nog om hur olika alla världens marknader fungerar. Det förtjänar ett eget inlägg så håll ut.

Tillbaka till kaoset det innebär att resa som familj. Jag minns resorna innan barn som enkla, spontana och rätt tanklösa. Kläderna packades med tanke på varenda dag och kväll. Numera är jag glad om jag kommer ihåg att ta med min egen tandborste.

Barnens packning, den är däremot minutiöst planerad. Alltid för mycket kläder eftersom barn har en förmåga att leta upp smuts. Och jag vill att dom ska kunna ha det så. Inte vara rädd för att smutsa ner sig eller begränsa sig bara för att jag inte kan packa ner några extra plagg.

Innan barn hade jag knappt med mig värktabletter och det var nästan lite roligt att behöva gå in på ett apotek i ett fjärran land och förklara symptomet. Jag minns speciellt en gång i Thailand när jag gick in och visade genom att hålla mig om magen. Expediten bara tittade på mig och frågade "menstruation or diarrhea?". Vad det var i dom tabletterna vet jag fortfarande inte men jag gick iallafall inte på toaletten på över två veckor. Med det löste problemet och allt var frid och fröjd.

Nu med barn har jag med mig både värktabletter, åksjukepiller, hostmedicin och mer. Min syster tittade på mig en gång i Portugal och frågade "tror du inte att det finns apotek här eller". Det är ju lätt för henne som är sjuksköterska och förstår alla medicinska namn. Jag kan Alvedon, inte så mycket mer.

Sen det här med att ha en tidsplan. Den spricker varje gång. Jag brukar packa det mesta för hela familjen och maken tar hand om sin packning + att packa in allt i bilen. Jag vet inte ens om jag skulle vilja ha det på något annat sätt egentligen. Kontrollbehovet är stort och jag vågar helt inte lita på att han tänker på allt. Låter så löjligt när jag nu ser det i skrift men så är det. Vårt att notera är att maken jobbar sena kvällar. Hade han jobbat mer normalt (vad är normalt?) hade vi kanske delat mer på det.

Tillbaka till tidsplanen. Idag hade jag räknat med att vi skulle åka kl 13:00 men istället rullar vi nu strax ut ur stan och klockan är 15:52. Och absolut, det är påsklov så halva Stockholm ska åt samma håll.

Om vi ska flyga föredrar jag att spendera en hotellnatt på Arlanda för att slippa stressen det innebär att komma iväg i tid. Bonus är också att det känns som semestern börjar tidigare.

Jag borde absolut avsluta med några av dom tips jag lärt mig efter 11 års resande med barn. Du behöver egentligen bara ett: Ha tålamod. Jag jobbar fortfarande på det. Och vet du, idag kom jag ihåg tandborsten också, SEGER!

Med Friendcation i Övertorneå

Alltså jag är fortfarande alldeles tagen av den helg jag hade tillsammans med Friendcation i Övertorneå. Är du kvinna så går du nu till Facebook och går med i Friendcation-gruppen! Klart? Toppen, här kommer en bildkavalkad från helgen som arrangerades av de varma fina tjejerna Joanna och Louise. Bilderna är tagna av Joanna och Louise. Hade med mig kameran men den bodde i väskan hela helgen, oerhört lyxigt.

Ovan ser du vår ankomstdag när vi checkade in på ArtHotel i Övertorneå som drivs av häftiga kraftkvinnan Gunhild. Hon ska bygga och driva ett konstcentrum i samma klass som Louisiana och MoMa. Väldigt inspirerande.

Vi hade pulkatävling, spark-tävling, åt god mat, varm tranbärssaft, en hel del vin. Sen var vi ett gäng som bastade och rullade nakna i snön, njutning.

Dag två var en dag fylld med äventyr. Vi gick på smakvandring i snöskor, åt mat över öppen eld, firade oss ner från en klippa, skrattade, åkte hundspann, drack jäger, pratade och bara njöt. Sa jag att vi också bastade, hade ett eget spa och drack allt vin och åt en magiskt middag på ett hemligt ställe?

jag är överväldigad av allt.

Julbord på Engeltofta

Familjen är det viktigaste jag har och det är lätt att det bara blir vardag, rutiner och onödigt gnäll när det närmar sig jul. Det är egentligen helt galet eftersom det är just myset med familjen en ofta vill åt med jul. Synd bara att stressen att ta sig dit nästan är energidödande.

Det var just den känslan av stress, kampen mot klockan och allmän gnällighet på oss alla tre (bebisen icke inräknad) som gjorde att jag med glädje tackade ja till att åka till Engeltofta och testa deras julbord, övernattning inkluderad. Engeltofta ligger utanför Gävle och ett ställe jag besökt massor genom åren; både för att bada, gå på bal och diverse fester. Det är en ursnygg gammal Grosshandlarvilla som är omgjort till konferens, restaurang och festlokaler. I anknytning till huset har det också byggts snygga hotell-lägenheter. Hett tips för sommaren men nästan ännu mer på vintern. Dunig snö, alldeles tyst och så den vackra vita byggnaden.

Mer än två timmar försenade från Stockholm var vi och bebisen var i princip ledsen hela resan, grattis till oss. När vi väl kom fram var det verkligen värt det! Så bedårande fint och vackert var det.

De har satsat på lokalproducerade produkter och hade korvat och skinkor från Färila och lax och fisk från Utvalnäs. Jag som enbart äter fisk åt sex av 15 olika sillar, lax, ostar och en SJUKT god friterad kavring. Miriam är en riktig köttätare - vilket är lite problematiskt tycker jag, och njöt i fulla drag av enbart kött. Bebisen åt ägg och pepparlax men var mest fascinerad av alla lampor och ljus överallt.

Godisrummet fick avsluta hela middagen innan vi trötta gick till vår lägenhet. Hemma sover vi ju alla i samma rum men nu tog jag och Miriam dubbelsängen och Stefan och Jacques fick ett annat rum. Ser fram emot den dagen då jag får ligga nära Stefan och pussas. Sexigt är inte småbarnsåren så det gäller att drömma lite om en ljusare framtid och samliv, haha.

Frukosten var lika bra som julbordet och jag kände att de 16 timmar vi spenderade på Engeltofta fick oss att slappna av lite mer och vara redo för våra sista måsten innan julen.

Mitt tips är alltså att som familj ta lite miniresor ihop. Ibland kan det vara en kryssning till Tallinn, ett julbord på Engeltofta eller helt enkelt en övernattning på ett hotell i samma stad. Ta hand om familjen nu i jul.

Har fått ganska många frågor om hur jag tänkte när Jacques skulle börja äta och hur han äter nu så ska förbereda ett inlägg om det till julafton. Det blir min julklapp till er. Puss!

Dop i Sundsvall

Förra helgen var knäpp, först en uppslitande begravning i Skellefteå och sen dop i Sundsvall. Det var också i Sundsvall jag på riktigt kände att hösten är här. Flammande färger och en klar himmel, jag älskar hösten om jag är rätt klädd för den.

Först tvingade jag mamma att fota mig och sen maken, jag är generellt dålig att ta bilder på mig själv nu när jag är större än vanligt men jag måste sluta tänka på det. Vill ju fortfarande kunna gå tillbaka och se vad jag gjorde trots mjukheten. Stefan fångade solnedgången, mys!

På tal om mjukheten så har jag tagit hjälp med ett kostschema sen ett par veckor tillbaka och trots att jag vet att det kommer ta tid har jag redan sett resultat, det känns riktigt bra.

Kostachemat gör att jag valde att inte fika en mss godsaker på dopfikat, synd på ett sätt eftersom min syster är en fena på att baka men resultatet känns viktigare än en bulle eller två. Tänker dock fresta er. Jag vet att ni gillar bullar och snart äter jag det igen också!

Ser ni vad bedårande? Och gott, det vet jag av tidigare erfarenhet.

Kostschemat fick sig en pizza på kvällen dock, helt okej det också. Pizza är ändå livet!

Klockan har rasslat iväg igen! Sov gott!