November 2019

Chili

Kryddstark, stark,het,kryddad,mustig,pepprad;kryddoftande,aromatisk , pikant

Att det brinner i munnen av chili är väl få som har missat. Dessutom är det en myt att styrkan sitter i kärnorna, de är helt smaklösa. Fröna adderas i olika såser mer som fake news. Att få dig att tro på dess hetta, spiciness och autencitet (viktigt ord). Ämnent kapsacin som finns i chiliköttet retar våra värme/smärtreceptorer vilket ger denna brännande sensation. Lathund: Ju högre halt kapsacin desto hetare är chilin, styrkan mäts I Scoville.

LUKT: glöm inte näsduken. Kapsacin retar slemhinnorna i näsan vilket gör att man snorar. Stark mat får hjärnan att tro att det brinner och kroppen vill bli av med det “skadliga” ämnet och så aktiveras sprinkelrsystemet för att rensa. Varav du snorar och får tårar i ögonen

SMAK: . Fröna i sig är smaklösa ( innehåller ingen kapsacin). Men hinnan (den vita strängen från fröt till insidan av chilin) och vid stjälken har mest koncentration av detta ämne, så det är det som skall bort om du vill ha mindre fire in ya mouth

När man torkar chili så får man fram mer sötma vilket ger chilin en blandning av sött och stark.

SYN: for the love of God, gnid inte ögonen med dina fingrar efter att ha hackat chili. Om inte du vill Cry me a river

HÖRSEL: Det sägs att Havannapeppar Carolina Reaper är världens starkaste (styrka 2,2 miljoner scoville – en vanlig ICA chili har styrka 5000 scoville

KÄNSEL: Hur kan man mildra brinnande sensationen i munnen? Fett i maten har en mildrande verkan på kryddhetta. Mjölk (och andra mejeriproidukter) ger inte endast starka ben, den hämmar även hettan i munnen efter intag av stark chili. Sötma i form av t ex socker kan mildra, kalla vätskor och mentol kan dämpa genom att aktivera kylreceptorerna.

Med detta kunskap kan en bara konstatera att indierna har perfekta botmedlet, deras raita som serveras som sidårätt. Raita är en yoghurtsås som är kall, söt och innehåller mynta.

SJÄTTE SINNET: No pain, no game. Varför utsätta sig för smärta. Kan ha att göra med att man är adrenalinjunkie foodie version. Kan även bero på att kapsacin är lätt vanebildande och smärtan den framkallar utsöndrar endorfiner (lyckohormoner). En tolerans kan utvecklas vid regelbunden intag av chili, dock tycks det vara mer en psykologsik än fysiologisk tillvänjning

Vissa restauranger har bättre luncher och vissa har bättre kvällsmenyer. En teori jag länge haft är att om ett ställe kan leverera en lunch som känns vältillagad, smakar bra och inte ger endast bukfylla så visar detta hängivenhet och kärlek till maten. Därför så brukar det oftast även bli en lyckad kvällsmeny när jag återvänt

Well, när det kom till Mowglis kök så blev jag milt sagt besviken och lurad.

Lunchen var behaglig och gav diverse smaksenastioner. Middagen däremot var en stereotypsik klyscha när det gäller indiska maten. Allt jag ogillar visade sig ske här.

Tex atmosfären, inte alls lika välkomnade och mysigt som vid lunch (vilket säger en del eftersom det är lunchrush med million besökare). När resturangägare tränger in så många småbord som möjligt på en liten yta är enormtstörande.Det är en sak att ha community table och då vet man att en kommer dela sin plats med bordsgrannen. Men vi blev placerade bredvid en familj och vårt bord var I mitten av gången. Varje gång service personalen gick förbi så förväntade jag mig att en tallrik eller ett tomt glas skulle landa på mitt huvud.

En annan klyscha är att personalen inte kan kommunicera, varken gällande maten eller överhuvudtaget.

Att bli serverad pissljummen öl för 100 kr är ett brott I sig.

Förätterna var hemskare än hemskt. Smaklösa, fettdrypande partiklar som friterats I återanvänd gammal olja. Alla kryddor som beskrivs på menyn lyser med sin frånvaro. Jag hade varit nöjdare med ett skål dillchips och dipp som man fick som fjortis på hemmakalas.

Sedan väntas det I en evighet att överhuvudtaget så sin mat. Ingen bryr sig. Persoanlen springer I lokalen, fram och tillbaka och man känner sig stressad.

Huvudrätten var smaklös, återigen inte en uns av kryddor. Milda easily forgotten smaker. Överkokt ris. Måltiden kändes som något man fick I skolmatsalen.

Tiffinboxen som innehöll kyckling och lamm var värdelöst. Lammet smakade inte alls, man kunde knappt tugga och eftersmaken var mjölig, bränt och man kunde känna att det var det billigaste och sämsta råvaran som användes. Och får ej glömma att nämna att det fanns 2 gram kött med 1 kg grönskaker. Grönsaker som inte ens var helt steka, halvråa och yes you guessed it,smaklösa.

Hela middagen var en fet flopp.

Alla såser var spruckna som resulterade med fettansamlimgar I skålarna. Milt sagt oaptitligt.

Det enda som var gott var naan brödet.

Jag tog ut vinsten I förskott. Baserade min bedömning på endast luncherna. Stort fel av mig, men I mitt försvar så är det sällan ett ställe levererar dålig middag om lunchen är bra. En annan faktor är att Mowgli är en familjeägd restaurang, så man skulle tro att alla inblandade I verksamheten skulle bry sig lite mer om både råvarorna och kunskaperna i köket.

Synd att det återigen finns ett slentrianmässig, schablonmässig, klichéartad, monoton,och ointressant indiskt ställe i Stockholm. Har inte vi nog med detta. Please, kan någon ge folket vad de behöver. Äkta smaker, explosion av kryddor och service som inte springer runt som hönor utan huvud.

Stockholm på 90-talet hade inte ett så bra utbud på indiska ställen. Om man inte hade insider tips, vilket jag såklart inte hade. Internet fanns inte , eller knappt. Så efter ett par traumatiserande upplevelser så bojkottade jag indisk mat i ca 15 års tid. Sedan testade jag Shanti och blev inte frälst utan Halle-effing-lulja frälst. Jag vågade mig på Indian garden och höll mig till de två ställen. Ryktet gick att Mowgli levererade, jag testade och kan nu med glädje säga att jag har 3 indiska ställen att rotera emellan.

Öppettider: mån-fre 11:00-22:00. Lör-sön 17:00- 22:00

Mowglis kök

Så vad säger mina fem sinnen:

LUKT: doftar underbart härligt. Öppnar upp aptiten på direkten. Liten trevlig vinutbud

SYN: varma färger i liten lokal. Sympatiska målningar på väggarna. Enkla bord, tät ihop. Matportionerna är lagom stora och mättande

SMAK: Bengalisk streetfood men klassiska indiska rätter finns också. Valde favoriten palak ponir och jag kan med glädje säga att denna är kanske bästa hittills. Fräscha och utsökta smaker, god ris och Naan brödet är som ett moln. Mango lassi ingår lunch tid.

HÖRSEL: blir lite bullrigt när det är fullt men tillräckligt för att kunna prata i ett normalt tonläge

KÄNSLA: trevlig, varm och välkomnande atmosfär. Även om fullt vid lunch är det fortfarande behaglig. Glad och trevlig personal.Prisvänligt och prisvärt.

SJÄTTE SINNET: namnet är fab. Lokalen är mysig och rolig. Maten är väl värt din tid och magutrymme

Det är svinkallt ute och det kommer bara att bli värre. Att lämna hemmet känns som att bestiga ett berg. Man gör det man måste, exempel är att jobba för att man måste få lön och betala räkningarna. Hämta -lämna kidsen från dagis eller skola (annars orosanmälan). Eftersom att äta ute är en viktig (viktig och viktig men typ) del av mitt liv så blir detta en utmaning under vinterhalvåret. Kraven för vad en restaurang kräver minimeras MEN det måste ändå kännas värt min tid och smaksinne. Så när 1 minut känns som ett fängelseår vill man helst ut ur t-bana , max tio steg och man är redan inne i värmen och har en meny i handen.

Startpunkt får vara Gullmarsplan och så kör vi hela vägen till Hötorget. Varför bara dit undrar ni. Jo det är vinter, jag vill helst inte vistas för långt bort från min sköna soffa och täcke.

Ja, jag är Grinchens kusin, har fått höra det ett antal gånger

Gullmarsplan: inte alls ett bra utbud. Inne på stationen finns Espresso house, men i så fall kommer även jag att vilja ta mig ut i kylan och hitta något bättre. Det finns visserligen en Prime Burger och enligt google maps är det 140 meter dit, ca 2 min att gå. Två min är två fängelseår. Vill du uppoffra mer av din tid så har du Tbilisis hörna,en väldigt bra, billig och mättande restaurang . Den är 600 m och tar 5 minuter att gå, i isande kyla med risk att dö.

Skanstull: Närmaste och bästa är Teatern i ringen. En najsare foodcourt med bra utbud. Dock är det inte direkt mysigt och avkopplande atmosfär. Eatery social i Clarion hotellet, har ej ätit där endast tagit drinkar. Skön, vibrerande stämning.

Vill man gå lite extra (typ 2-3min) så finns China, Falloumi, Crispy pizza

Medborgarplasten: Mc Donalds och Max för den som vill. Scandic malmen. Kvarnen. Babylon. Jag har dock inte varit på någon av dessa ställen. Men vi får se, snart

Slussen: Kan glatt säga Omnipollos hatt som har goda pizzor och dyr fancy schamncy öl. Trots nära till t-banan så kvarstår faktum att det kommer vara kö och fullsmockat. Så du kommer kanske tvingas vänta ut i kylan för att vänta på plats. Restaurang Gondolen är ett fint ställe. Du behöver bara korsa övergångsstället and you there. Ett nytt boutique hotell har öppnat precis vid t-bana utgången. Den heter Hotel Frantz, någon som varit?

Gamla stan: Vägg i vägg är Vapiano.....men vi går vidare. The Flying Elk, en lite stylish Pub. Men något som är helt värd en promenad (140 meter, 2 min) är The Burgundy/Tweed/Djuret. Maten, atmosfären och servicen är alltid på topp.

T-centralen: Urk, om en kunde skippa en station så vore det t-centralen. Mestadels p.g.a. en million människor, en million utgångar, en million irritations moment. Men första stället jag kom att tänka på är Luzette. Stället är bra, lite överprisat och hög puls. Det bästa är nog att den befinner sig inne i stationen, så det betyder NOLL kontakt med yttre världens minusgrader. Vill man trotsa kylan så ligger Griffins Steakhouse relativt nära. Kitschig, skön och vintermysig atmosfär. God mat, speciellt bra är brunchbuffen.

Hötorget: Hötorgshallen, well inte direkt restaurang men god mat finns det bl a Tokyo Diner, Carls deli och mycket mer. Sedan kan man ta ett par extra steg till Haymarkets Greta och Pauls, dock inget jag direkt springer till men when in winter....och här kan man boka bord, slå sig ner och inte behöva stressa vidare. På andra utgången mot Olof Palmes gatan kommer du direkt in på Urban deli Sveavägen. Stort och passar de flesta och stora sällskap. Jag har lite hat-kärlek. Men så har vi Mancini, finitalienare som är bäst väldigt nära t-bane utgången. Dyrt men gott