April 2020

Flatten the curve

- Att äta på restaurang. Från att ha ätit ute MINST 1 gång i veckan till uppehåll på flera månader. Saknar pirret inför att beställa, äta, umgås. Prova nya smaker.

- VÄNNER! att mötas upp och ta ett glas vin (eller två)

-Bio. De som känner mig vet att jag inte gillar att gå på bio, om det inte är en MArvel/Dc film. Filmerna nu för tiden är för långa och min rumpa hinner få trycksår. Men när även jag saknar att gå på bio så säger det en del.

- Gå hem till folk, middagar hemma hos mig

- Födelsedagsfirande/events/ andra större sammanhang

- Att planera. Varje dag är samma dag. Har inte något att se fram emot, eller möjligheten att forma eller göra upp en plan för framtiden. VAD ÄR FRAMTDIEN

- Resa

-Torrjäst. Trodde aldrig jag skulle bry mig, men jag vill ha torrjäst tillbaka, inte för att jag kommer att baka bröd men det kommer få mig att känna mig trygg och det signalerar att världen är tillbaka till ”normalt”

-First world problems. Låt en kvinna få gnälla

-återigen. Restaurang. Detta är verkligen på första plats. Allt annat klarar jag av. Som tur är lever vi inte i karantän så mycket är fortfarande möjligt om man bara tar ansvar.

Ta eget ansvar!

Ta

Eget

Ansvar

Really. Sverige, landet lagom, där vi som fårskallar alltid följer regler har plötsligt ställts inför en paradox: ta eget ansvar i en tid av global pandemi. Det är som att vi har blivit ombedda att bryta våra egna regler och samtidigt hålla fast vid dem.

 Vi lever i vår trygga fyrkantiga bubbla (jag vet att bubblor är runda men du fattar). Helt plötsligt ska vi TA EGET ANSVAR. Whats next, tränga sig framför kön utan kölapp. ANARKIIII

Sverige, det land där vi är kända för vår lagom-mentalitet,

Vi lever ofta i vår trygga, fyrkantiga bubbla (jag vet, bubblor är runda, men du förstår vad jag menar). Nu måste vi ta eget ansvar. Vad blir nästa steg? Att tränga sig före i kön utan kölapp? Anarki!

Som vanligt får vi blandade meddelanden, vaga svar och total otydlighet från myndigheter och arbetsgivare.

På jobbet fick jag en utbildning i basala hygienrutiner. Det var ett formulär som såg ut som om det var för dagisbarn. Exempel: "Behöver man tvätta händerna?" Alternativen var "Ja, Nej, Kanske".

HAHAHAHA

När jag var klar fick jag en diplom. Som om detta diplom skulle skydda mig från att bli smittad eller dö.

Det känns som en absurd parodi på säkerhet.

Den svenska falska tryggheten gör mig utmattad: "Här, ta för dig, men skyll dig själv". "Du har fri vilja, men det är inte rekommenderat att använda den fullt ut".

Jag föredrar alltid brutal ärlighet framför vita lögner och förskönade historier.

Corona-situationen påverkar oss alla. Jag har bra dagar, surrealistiska dagar, panikdagar och allt där emellan. Ovissheten är det som triggar allt och utan en tydlig deadline (pun not intended) är livet just nu på paus.

Men bara för att ge extra förvirring, varsågod:

Stanna hemma MEN alla restaurangägare ber på knäna att folk ska äta ute

Åk inte kollektivt MEN SL gråter att de förlorar miljoner

Trängs inte i små rum MEN bussarna är fulla

Läkarna ber er stanna hemma och inte överbelasta

Inga masker eller skydd finns tillgängligt men Vården är skyldiga att ta emot minsta lilla fjärt som brinner till i rumpan

Jag är en av de som är överlycklig att vi inte är i karantän som många andra länder. Vi har lyxen att röra oss fritt, men snälla, ta ert ansvar nu när det verkligen gäller. Jag har ett jobb jag måste gå till. Jag tar bussen och hoppas att mina medresenärer också är folk som måste arbeta, inte folk som bara vill ta en utflykt.

Vi är alla lessa på hela situationen.

Ja. Vad ska jag säga. Alla, och jag MENAR hela världen, sitter i samma storm, olika båtar. PanCoronas låda – myten om Pandora och asken med världens olyckor är inte längre en myt.

SYN: blir en massa tv-tittande och streamande. Jag tänker inte föreslå något för dessa tider är desperata och man tar det man får.

En positiv sak som jag längtat efter är Top Chef som började för 2 veckor sedan. Lite blandade känslor dock med tanke på att restaurang/krog världen håller på att gå under ATM och här ska man titta och heja på framtidens krogstjärnor.

Läser boken Normal people, eftersom jag vill ha det färdigläst innan jag börjar kolla på tv-serien baserat på samma

Funny- Getty muséet ber folk återskapa konst. Hahaha kreativa prickar där ute. https://mashable.com/article/getty-museum-recreate-art-challenge-social-distancing/?europe=true

Du är inte ensam. Alla är lost https://cupofjo.com/2020/03/how-are-you-coronavirus/

LUKT: varje dag, efter jobbet, ett glas vin. Blivit en vana, bra eller inte, just nu är det inte mitt prio 1 orosmoment.

Jag är med i facebookgruppen Vinhaggorna och lyssnar slavisk på deras rekommendationer.

 Fontanafredda Ebbio och Juliénas är månadens nya smaker som jag gillart

HÖRSEL: Corona. Vare sig det pratas allvar, skrämmande, humor, i sömnen, på bussen, på tv, radio, barn, på alla språk- Det är det enda jag hör.

Men, när det kommer till mina patienter hade man nog förväntat sig att deras välmående skulle försärmas, men i själva verket är det tvärtom. De mår bättre än den allmänna befolkningen. Det beror på att psykiatripatietner äntligen klänner en gemenskap. Hela världen  är inburad, rädd och ångestladdad, vilket är en verklighet som de flesta av dessa patienter lever med dagligen. Nu slipper de känna FOMO, inte passa in, prestation eller andra sociala normer som anses ”normala”.

Intressant det där, de som man minst hade anat skulle vara stabila visar sig nu vara mest stabila.

SMAK: mycket hemlaget. Mysiga middagar. Ofta chark och ost, älskar bara småplock och mumsande.

Jag hann dock, innan all hell broke loose, äta på favoritenSushi oi. Asså , varenda gång jag är där så dör jag av välbehag. Underbara rena smaker, i miniatyr lokal, lugn och ro. En pärla.

KÄNSLA: tror vi behöver komma på ett nytt ord för känslan alla vi går igenom. Det är en blandning av allt. Stundvis panik, stundvis lugn, mindfull till freak out, plus femtioelva andra känslor i en blender

Jag försöker hålla mig så gått det går till mina vanliga rutiner för att normalisera hela katastrofläget.  

I början av månaden hann jag i alla fall på en baby shower. Hon blev så rörd. En underbar god person, värmer hjärtat när jag tänker på denna stund och att vi hann fira innan  social distansering blev en grej

SJÄTTE SINNET: ovissheten dödar mitt sjätte sinne. Lever en dag i taget. Följer nödvändiga anvisningar. Försöker inte tänka på ekonomiska katastrofläget för det flesta, får panik annars.

Läste någonstans och håller mig till detta:

This too shall pass. It may pass like a kidney stone, but it will pass