Ta eget ansvar!

Ta

Eget

Ansvar

Really. Sverige, landet lagom, där vi som fårskallar alltid följer regler har plötsligt ställts inför en paradox: ta eget ansvar i en tid av global pandemi. Det är som att vi har blivit ombedda att bryta våra egna regler och samtidigt hålla fast vid dem.

 Vi lever i vår trygga fyrkantiga bubbla (jag vet att bubblor är runda men du fattar). Helt plötsligt ska vi TA EGET ANSVAR. Whats next, tränga sig framför kön utan kölapp. ANARKIIII

Sverige, det land där vi är kända för vår lagom-mentalitet,

Vi lever ofta i vår trygga, fyrkantiga bubbla (jag vet, bubblor är runda, men du förstår vad jag menar). Nu måste vi ta eget ansvar. Vad blir nästa steg? Att tränga sig före i kön utan kölapp? Anarki!

Som vanligt får vi blandade meddelanden, vaga svar och total otydlighet från myndigheter och arbetsgivare.

På jobbet fick jag en utbildning i basala hygienrutiner. Det var ett formulär som såg ut som om det var för dagisbarn. Exempel: "Behöver man tvätta händerna?" Alternativen var "Ja, Nej, Kanske".

HAHAHAHA

När jag var klar fick jag en diplom. Som om detta diplom skulle skydda mig från att bli smittad eller dö.

Det känns som en absurd parodi på säkerhet.

Den svenska falska tryggheten gör mig utmattad: "Här, ta för dig, men skyll dig själv". "Du har fri vilja, men det är inte rekommenderat att använda den fullt ut".

Jag föredrar alltid brutal ärlighet framför vita lögner och förskönade historier.

Corona-situationen påverkar oss alla. Jag har bra dagar, surrealistiska dagar, panikdagar och allt där emellan. Ovissheten är det som triggar allt och utan en tydlig deadline (pun not intended) är livet just nu på paus.

Men bara för att ge extra förvirring, varsågod:

Stanna hemma MEN alla restaurangägare ber på knäna att folk ska äta ute

Åk inte kollektivt MEN SL gråter att de förlorar miljoner

Trängs inte i små rum MEN bussarna är fulla

Läkarna ber er stanna hemma och inte överbelasta

Inga masker eller skydd finns tillgängligt men Vården är skyldiga att ta emot minsta lilla fjärt som brinner till i rumpan

Jag är en av de som är överlycklig att vi inte är i karantän som många andra länder. Vi har lyxen att röra oss fritt, men snälla, ta ert ansvar nu när det verkligen gäller. Jag har ett jobb jag måste gå till. Jag tar bussen och hoppas att mina medresenärer också är folk som måste arbeta, inte folk som bara vill ta en utflykt.

Vi är alla lessa på hela situationen.