Stockholms kanske mest anonyma restaurang. Mittemot tullhusen i Norrtull, bakom två låsta dörrar som kräver att man ringer på finns Derelict, en stjärnrestaurang utan stjärna.
Den helsvenska avsmakningsmeny är mycket spännande och rätterna är enkla men väldigt genomtänkta. Inredningen är rå och industriell blandat med kopparlampor och skinnstolar. Servicen är exemplarisk, det känns som att de har tänkt på allt (varje sällskap får t om egna handdukar på toaletten).
Stockholms kanske mest anonyma restaurang. Mittemot tullhusen i Norrtull, bakom två låsta dörrar som kräver att man ringer på finns Derelict, en stjärnrestaurang utan stjärna.
Den helsvenska avsmakningsmeny är mycket spännande och rättern...
Tyvärr blev det en besvikelse för mig på Derelict. Egentligen, om man ser till hela min upplevelse, så är betyget faktiskt knappt ens en trea, men eftersom många saker var bra och det är uppenbart att det är en väldigt bra restaurang så blir det så. Egentligen kan jag inte säga att något var direkt dåligt, utan det största problemet var att restaurangen inte passade mig/oss.
Tar det från början, blir en lång recension. Bokade bord i mitten på juni, första lediga 1 nov. Bara där kan man ju lätt påstå att förväntningarna höjs, hur mycket man än försöker hålla tillbaka dem.
Restaurangen ligger verkligen anonymt, på absolut värsta läge i Norrtull. Ingången var svår och hitta, trots att dörren faktiskt stod på glänt. Innanför dörren är en till dörr, i plåt, där man får ringa på en klocka. Förutom att hela området är urtrist, så var det spöregn och 2 grader kvällen till ära. Men när man kommer in möts man av en väldigt trevlig lokal. Industriell känsla, men varm och mysig, det luktade till och med mysigt (haha) från en av de första rätterna där de brände granris/liknande.
Två personer jobbade service. Gillade den ena mer än den andra, men båda skötte sitt jobb korrekt. Först får vi en meny, som är helt handskriven. Lite charmigt. Menyn delas upp i tre delar: mindre, mer och alldeles för mycket. Den första delen måste man ta, sen väljer man alltså om man vill addera lite mer eller mycket mer.
På varje meny står inga rätter, utan bara en massa råvaror uppstakade. Här uppstår kvällens första problem. Hela den mindre menyn är vegetarisk, och även stora delar av resterande menyval. Jag är väl vad man skulle kunna kalla för en omvänd vegetarian. En sån här sak tycker jag man kan informera om på sin hemsida (finns absolut ingen information om detta i dagsläget). Hade jag haft den informationen hade jag inte bokat bord.
Första rätterna är mer eller mindre helvegetariska, och även om det så klart inte är vad jag hade föredragit så blev jag ändå lite imponerad över att de fick mig att uppskatta en del grönsaker som jag inte trodde att jag skulle göra. Tempot var också ganska bra under dessa rätter. Sen gick tempot ned, mycket. Vi var där 3 timmar, personligen tycker jag det är minst 1 timme för länge, även när det är ett 10-tal rätter. Återigen, det är väl inget dåligt direkt, det finns nog många som hade stört sig på om det var omvänt scenario.
Totalt skulle jag gissa att vi åt ett 8-10-tal rätter. Två uppskattade jag väldigt mycket, 2-3 var helt ok. Det är ju uppenbart att de är duktiga kockar, men tyvärr föll det inte oss i smaken.
Sen tycker jag priserna var väl tilltagna. 2 100 kr med dricks betalade vi, då drack vi ett glas champagne (185 kr), två glas alkoholfritt och två flaskor Perrier. Derelict skulle jag ställa i facket med mellanklasskrogar som serverar finediningmat, tillsammans med Punk Royal, 19 Glas och Lilla Ego. Jag ser inte Derelict som en motsvarighet till Esperanto, Operakällaren eller Oaxen Krog. Då tycker jag detta är alldeles för dyrt. Självklart späs känslan på när man är besviken på maten, och jag kände mig heller inte särskilt mätt (vilket nog mer beror på tiden mellan första och sista rätten, snarare än mängden mat, dock). Det blir lätt att jämföra med Punk Rolyale Café när jag var där förra veckan och åt mer mat, bättre mat och hade en överlag mycket bättre upplevelse, för halva beloppet.
På bordet låg en hel tryffel och ett litet minirivjärn som man fick köra med när man kände för det. Generöst. På toaletten hade alla sällskap en egen handduk med sitt namn på, genidrag.
Allt som allt. Har svårt att förstå hypen och de som sagt att detta är bland de bästa restaurangupplevelser de haft. Vill man äta en lite längre mysig middag och gillar vegetariskt, så tror jag verkligen man kommer tycka om Derelict. Bra ställe, men som inte passar alla helt enkelt.
Tyvärr blev det en besvikelse för mig på Derelict. Egentligen, om man ser till hela min upplevelse, så är betyget faktiskt knappt ens en trea, men eftersom många saker var bra och det är uppenbart att det är en väldigt bra restaurang så blir det...
2016 års första riktiga matminne fick jag här och jag känner att det här kan komma att bli en lång kärleksförklaring till råvaror, service och genomförande så innan vi går vidare vill jag bara försäkra mig om att du redan har bokat in ditt första besök här.
Det kom upp en kort recension med bilder på Yelp som gjorde mig nyfiken men innan jag ens hunnit fundera över det här med att boka bord hade Katarina J redan löst det. Kärlek! Valborgsmässoafton - en dag då det är okej att dricka ljummen öl, frysa vid den första grillningen och titta på en stor brasa medan du parerar dig bort från alltför överförfriskade ungdomar (och vuxna också för den delen). Istället så finner vi oss själva travandes så långt upp på norr som du bara kan komma. Vi står på rätt adress men hittar först ingen dörr. Ett svagt ögonblick tror jag att vi är helt fel ute och vi tar en sväng runt hörnet innan vi lägger märke till ett gult oljefat och en massa klistermärken med Derelict. En helt anonym dörr öppnas och en vänligt leende man frågar om det är Katarina. Vi kommer in i en skönt avskalad lokal med tegelväggar, träbord och tända ljus. Det är naturmaterial och häftiga mässanordningar med lampor. Vi är ensamma i lokalen och kommer så vara i två timmar. Lyxigt för oss men en skandal för Stockholm att ett sånt här ställe är halvtomt för att vi rasar ut vintern.
Vi får en handskriven meny med val av stor eller liten avsmak. Enbart råvarorna är presenterade och det kittlar lite lätt i magen. Vi bestämmer oss för den lilla menyn, mest eftersom vi båda är rädda för att bli för mätta och spara plats till en bit ost (den glömde vi bort på slutet). Vi frågar om vinval och svaret är att vitt vin är att föredra. Vi väljer mellan en vit Bourgogne och en rökig (!) Sauvignon Blanc. Sauvignon Blanc får mig att tänka på sommar och blev vårt val.
Resan börjar med deras version av majbrasa. Det kommer in en planka med en liten buske enris komplett med enbär, pinnbröd, petit choux fyllda med ramslöksräm och nässelsoppa serverat i en liten glaskanna. Det är så vackert och komplett att jag hade kunnat sluta där.
På ett sätt är det svårt att berätta om en meny som säkert kommer se annorlunda ut för dig då råvarorna varierar utifrån säsong, tillgång och känsla men låt mig ändå nämna några höjdpunkter.
Japanska ostron som följt med på skepp, sedan släppt taget i Skagerakk och sen överlevde den milda vintern. Dessa serverades som de var med vatteninlagda lingon. Jag tror jag också ska plocka lingon och lägga in i vatten ett par år eftersom smaken utvecklas likt ett gott vin. En annan höjdpunkt var även en hel sotare serverat enbart med en liten flaska ättika. Det är rent i smaken och det bevisar att det går att göra något sensationellt av något så enkelt.
Låt oss inte glömma bort hummer i en smörig buljong med ett helt brytbröd serverat på kökshandduk mitt på bordet. Nu ska här nämnas att vi inte hade hummer med i vårt paket men då de fått flera sällskap som avbokat den dagen och det var preppat så fick vi det som bonus. Vackert på ett sätt men ännu en gång sorgligt med den typen av avbokningar samma dag. Har folk inte blivit uppfostrade bättre?
Det har blivit en uppsats märker jag nu men jag vill ändå tillägga att det här är en restaurang att lägga på minnet. Inom kort upptäcker resten av Stockholm det här och då kommer det bli omöjligt att få ett bord. Gör dig själv en tjänst och boka bord nu. Jag vet att jag nu givit dig alldeles för höga förväntningar men jag kan inte låta bli.
2016 års första riktiga matminne fick jag här och jag känner att det här kan komma att bli en lång kärleksförklaring till råvaror, service och genomförande så innan vi går vidare vill jag bara försäkra mig om att du redan har...
