The Elephant på Linnégatan är en indisk restaurang med ett milt street food-fokus. Lokalen är något trång men generiskt trevlig och färgglad.
Menyn är ganska omfattande men på det hela taget lättöverskådlig. Vi är ett stort sällskap och till förrätt beställer många en Samsoa demolished (en halv, delvis krossad lammpirog med bönor, tomatsås och örtyoghurt). Den smakar gott, litet lätt kryddstarkt, men storleken på portionerna varierar oerhört. Det är lite märkligt! Till huvudrätt beställer jag Kobi (?) kebab: grillade bitar av lamm med sallad av strimlad kål och en mild löksås. Det smakar okej, men inte så kraftfullt som man förväntar sig av en indisk rätt. Uppläggningen är dessutom lite förströdd, på ett för stort fat, och med små och aparta tillbehör. Min portion är dessutom inte helt varm när den serveras. Sällskapet var förvisso stort, men vi hade å andra sidan bokat bord långt i förväg.
Största smakupplevelsen står restaurangens peshwari naan-bröd för, ett naan med söt mandel- och russinfyllning kryddad med gissningsvis kardemumma. Sublimt! Också mangolassin håller god klass.
Konkurrensen bland indiska restauranger är erkänt hård, inte minst i och med att priserna ofta ligger på ungefär samma nivå (huvudrätt för 120-150 kr). Därför är det också lätt att göra jämförelser. På The Elephant ger min enstaka upplevelse vid handen att maten inte är tillräckligt smakrik och vällagad för ett trestjärnigt betyg, detta trots att servicen är rentav hjärtlig. Det är en habil indier, familjedriven och i modernare tappning - två saker som jag uppmuntrar! -, men inte mer än så.
The Elephant på Linnégatan är en indisk restaurang med ett milt street food-fokus. Lokalen är något trång men generiskt trevlig och färgglad.
Menyn är ganska omfattande men på det hela taget lättöverskådlig. Vi är ett s...
Östermalms herrfrisering drivs av den gediget utbildade och mångårigt erfarna Monica. Hit går jag och flera andra stamkunder av åtminstone en handfull anledningar.
Salongen är, till att börja med, inredd på ett sätt som man i övriga Stockholm inte stöter på: originalinredning från 1970-talet med paneler, stolar och schamponeringsvagnar. Ingen av de otaliga mer eller mindre nyöppnade barbershoparnas stilfulla retro kan återskapa detta. Originalitet på högsta nivå!
Här bjuds inte heller på något radioskvalp - det är närmast oasiskt -, utan istället får man hålla tillgodo med hederligt prat. Eller hederlig tystnad. Det är faktiskt riktigt vilsamt, på ett sätt som är svårt att riktigt förstå innan man själv har upplevt det. Och väljer man samtal är de av den trevligaste sort.
Vidare är Monica en person med gudabenådad förståelse för manshår. Kvaliteter, tjocklek, fall och frisyrer förstås. Här blir man klippt precis som man har tänkt sig, och frisyren är en sådan som - och detta upplever jag är ovanligt! - klarar sig lika bra med som utan vax. Det är inte styling i ordets sämsta bemärkelse det är fråga om, utan skulptering. Och finkänslig sådan till på köpet.
Priset för en klippning är medelklass, ca 480 kr våren 2019. En heltigenom acceptabel och prisvärd kostnad för en äkta och hantverksskicklig klippning. Jag vill rekommendera denna pärla å det varmaste!
Östermalms herrfrisering drivs av den gediget utbildade och mångårigt erfarna Monica. Hit går jag och flera andra stamkunder av åtminstone en handfull anledningar.
Salongen är, till att börja med, inredd på ett sätt som man i övriga Sto...
Den etablerade institutionen Vete-katten är ett fik med gamla anor som huserar i stora, om än inte på något i övrigt utmärkande sätt förtjänstfulla, lokaler på Kungsgatan inte så värst långt från Hötorget. Inredningen är något gammaldags och det finns gott om vrår eller avskärmade utrymmen att välja sittplats på.
Utbudet av fikabröd är alldeles lagom. Här ryms mestadels klassiska bitar. 2019 års semla, som är den senast av mig köpta godbiten, har en konsistens i bullen som är alldeles perfekt stunsig. Mandelmassan slät och lite för mild för min smak; här saknas bitterhet! Kaffet, på vilket påtår ingår, är bryggt kraftfullt och på en sort utan fruktig syra. Det faller mig också i smaken.
Sammantaget tre stjärnor, och det av två anledningar. För det första är lokalen inte så inbjudande. Man har löst det så gott man förmår, men faktum kvarstår att den inte är lämpad för mys. Därtill är det för högt i tak och för skränigt. För det andra är det ganska dyrt, och bakverken är inte excellenta. Man bör vara medveten om att man till viss del betalar för namn och för läge.
Den etablerade institutionen Vete-katten är ett fik med gamla anor som huserar i stora, om än inte på något i övrigt utmärkande sätt förtjänstfulla, lokaler på Kungsgatan inte så värst långt från Hötorget. Inredningen ä...
Bar city central, inte långt ifrån centralstationen, är en gemytlig och småtrång pub där den i förhållande till prisklassen och typen av hak genomtänkta menyn gör den till ett attraktivt alternativ sena lördagkvällar såväl som efter jobbet.
Tyngdpunkten på dryckesfronten ligger på hantverksöl. Där finns flera sorter på flaska i både belgisk, amerikansk och brittisk stil. Vad gäller tapparna är det i första hand småspännande tjeckiskt som erbjuds. Många av dem både sällsynta och goda!
Maten är rejäl och köttbaserad. Inte kontinentaleuropeisk i någon egentlig mening men heller inte sportbarig. Om man har den senare kategorien av restauranger som referens får man ett trevligare och mer vällagat utbud för ungefär samma peng. Rekommenderar den friterade osten till en tappad pilsner från exempelvis Kozel!
Personalen är mycket trevlig och hjälpsam, för att inte säga uppoffrande, vilket i hög grad bidrar till det fyrstjärniga betyget. För full pott saknas effektiv ljuddämpning i taket och ett mer profilerat flaskutbud. Likväl är det sammanfattningsvis en av de pubar i Stockholm som på allvar lyckas kombinera ett kul ölsortiment med ett städat yttre och en verkligt avslappnad pretention.
Bar city central, inte långt ifrån centralstationen, är en gemytlig och småtrång pub där den i förhållande till prisklassen och typen av hak genomtänkta menyn gör den till ett attraktivt alternativ sena lördagkvällar såväl s...
Ima sushi är en nyöppnad sushirestaurang i Hammarby sjöstad. Jag har ätit hos dem vid en handfull tillfällen. Baren är liten och enkelt inredd med det vackra porslinet som främsta merit.
Menyn är ganska okomplicerad: ett par, tre alternativ och/eller storlekar av vardera sashimi, nigiri, moriawase, rolls, varmrätter och bowls.
Man slås direkt av att råvarorna håller ypperlig kvalitet. Förutom de vanliga bitarna kan man stöta på flera sorters tonfisk och lax av olika sort eller fetthalt, söt- respektive saltvattensräkor, sjöborre m.m. på en och samma tallrik. Utbudet varierar efter tillgång och ägaren letar ständigt nya leverantörer. Ambitiöst!
Bitarna är smakfullt tillredda, de allra flesta med en enklare topping i form av glaze, rom, mayo e.d. Jag vågar påstå att varenda bit jag ätit varit fantastisk, liksom den helhet de bildat, oavsett antal bitar på tallriken. Smakerna är spännande och kraftfulla, utan att någonsin lämna några frågetecken. Riset är utmärkt kokat och misusoppan fyllig.
Kocken är hjärtlig och mycket pratsam. Det är lätt att bli stamkund! Prisnivån blott 20-30 kronor dyrare än gängse galleriasushi. Jag rekommenderar att äta där, att se bitarna tillagas och fråga om dess ingredienser. En stor upplevelse!
På det hela taget ett fullt betyg för Ima sushi i Hammarby sjöstad. Det är möjligt att det finns godare sushi därute, men i relation till den heltigenom modesta prislappen får man en helt fantastisk smak- och restaurangupplevelse som andas kärlek, hårt arbete och hantverksskicklighet.
Ima sushi är en nyöppnad sushirestaurang i Hammarby sjöstad. Jag har ätit hos dem vid en handfull tillfällen. Baren är liten och enkelt inredd med det vackra porslinet som främsta merit.
Menyn är ganska okomplicerad: ett par, tre alternativ och/eller...
På namnkunniga Tennstopet har jag spisat både lunch, en- och tvårättersmiddag de senaste två, tre åren. Senast ett helkvällskalas i stort sällskap.
Inredningen är charmigt ålderdomlig och sekelskifteslik men mest så i salongerna mot gatan. Genom vindlande gångar och skrymslen når man mer alldagliga sittplatser som förvisso har den inte obetydliga fördelen att ljudnivån är bekvämare.
Jag beställer harsadel (som är en av de rätter som är på menyn blott någon dag om året) och upplyses härvidlag om att hare smakar mycket annorlunda. En rutinerad brasklapp. Portionen är rejäl och består, förutom hare med portvinsinlagda katrinplommon och skysås, av en potatistartlette och en lökpaj. Ett bastant mål mat som smakar gott, om än inte utöver haren så värst spännande. Smakerna är jämntjocka på ett lite avdankat husmanskostligt vis. Till detta ett glas spanskt rödvin, som servitören rekommenderat, med mycket fatkaraktär, som möter mastigheten väl.
Till dessert en ostbricka med knäcke och marmelad. Ostarna är fyra till antalet men ganska snålt tilltagna. Urvalet i och för sig bra med chèvre, morbier, en italiensk hårdost och en blåmögel. Uppläggningen på den för stora tallriken känns lite sjaskig. Helhetsintrycket är att man vilar lite för mycket i att själva konceptet ”ostbricka” självt gör hela susen. Fel! Ost kan, och bör, vara betydligt mer intressant än såhär. Till ostarna ett franskt, vitt dessertvin - likaså rekommenderat - som med sina generöst fruktiga toner och pikanta syra stjälper de matta ostabitarna mer än det hjälper.
Servisen är allert, men vi sitter i en avlägsen del där de sällan befinner sig. De har god koll på våra beställningar och rekommenderar överlag bra. Servicen i garderoben, som jag i och för sig inte kan svara för sköts av samma person alla kvällar i veckan, är dock upplevelsens, kanske alla upplevelsers, absoluta bottennapp. Maken till hetskt och misstroende bemötande har jag aldrig upplevt, och det är angeläget att man genast ser över detta om man tänkt fortsätta med det i sin tur tveksamma företaget att avkräva varenda gäst 20 kronor i garderobsavgift.
Betyget blir två stjärnor på grund av dels den lite matta, tillbakalutade finishen som präglar hela etablissemanget, dels de i förhållande till sagda finish 20-30 % för höga priserna. Jag förstår att det kostar på att förvalta ett sådant namn, en sådan lokal, ett sådant läge. Men man resonerar fel om man anser att i första hand gästen ska stå för den kostnaden. Den bör tvärtom bäras av ett excellent kök och en gemytlig och angelägen servis.
På namnkunniga Tennstopet har jag spisat både lunch, en- och tvårättersmiddag de senaste två, tre åren. Senast ett helkvällskalas i stort sällskap.
Inredningen är charmigt ålderdomlig och sekelskifteslik men mest så i salongerna...
Oaxen slip, vackert belägen på Djurgårdens södra strand strax intill Beckholmen, ligger vägg i vägg med flaggskeppet Oaxen krog, i en smart planerad lokal med mörka träpaneler och stora fönster, varmt ljus och högt i tak. Inredningen är spartansk, kanske i huvudsak inspirerad av svenskt skärgårdsliv, utan att bli varken opersonlig eller kitschig, medan utsikten mot Danviken och Sofia är vacker och urbant spektakulär. Många av stolarna är fast monterade i golvet och har fällsäten, vilket efter en helkväll får betyget lika tjusigt som det är oergonomiskt.
Kvällsmenyn är fyrdelad: snacks, för-, huvud- och efterrätter. Vi inleder med snacks i form av rökta elefantbönor med fermenterad mandel, vitlök och persilja. En aptitretande och lång smakupplevelse i flera etapper som imponerar och gläder. Därefter förrätter i form av råbiff av oxinnanlår samt ärtbröd med libbsticka och kalvtunga. Råbiffen är inget mindre än sensationell; en genomtänkt ny tagning på denna standardrätt som är härligt fantasirik utan att passera oigenkännlighetens gräns. Vacker och god, väl värd ett besök i sig själv! Ärtbrödet är desto mastigare, smakerna - tack vare kalvtungan, inte minst - fylligare och konsistensen lite flottigare. Bröd och pålägg är goda och väl tillredda men man kan diskutera storleken på denna rätt, som ju trots allt ska stå i proportion till huvudrätterna. Till detta dricker vi varsitt lageröl från det välplanerade och lokalt betonade utbudet av fatsorter.
Huvudrätterna beställs utan fasta tillbehör; dem väljer man själv. Vi äter långkok på rådjur med rå svampsallad och morotspuré samt stekt ankbröst med grönkål, apelsin- och äppelsky. Till det potatisstomp samt gratinerad broccoli. Ankan är god men inte mer än så. Bäst smakar skyn, som verkligen är rik på de friskt söta nyanserna av ett svenskt höstäpple. Rådjuret utgör kvällens besvikelse. Trots att det är en långkokad, tjock bit som serveras är den utan tvivel direkt torr. Dessutom är den, liksom morotspurén, illa kryddad och smakerna får svårt att överhuvudtaget umgås. Vi dricker röda viner till, från ett smalt men nyanserat spektrum av sorter på glas. Servisens rekommendation att lita på.
När vi i slutet av måltiden påpekar att rådjuret är torrt tar servitrisen tillbaks den till köket, kommer tillbaka och ger oss rätt, och erbjuder fria efterrätter till oss båda. Diskret och vänligt hanterat och generöst kompenserat.
Efterrätten änglamat - vispad grädde med bär och chokladkrisp - är okej men kunde ha varit unset sötare. Chokladkrosset är så dovt att det skulle ha behövts. Den andra efterrätten - rödbetssorbet med chokladmousse - är intressant och välgjord i så måtto att sorbeten är klar och smakrik, och chokladmoussen rik och intensiv, men är inte en kombination som passar min gom något vidare. Till sist en irish coffee, som är den ojämförligast godaste vi druckit. Bra kaffe och bra sprit gör god och värmande drink.
Servisen är uppmärksam utan att vara påträngande, tydlig i sin kommunikation, professionell utan att bli distanserad. Den hanterar klagomålet på ett bra sätt och ger goda rekommendationer. Ett mycket gott betyg till denna!
Prisnivån är medel och man får i bästa, vilket är de flesta, fall mycket smak per krona. Vad som sänker betyget är huvudrätten, som för ett kök av denna klassen och pretentionen är dels oförlåtligt tillagad, dels oinspirerat kryddad. En kedja är inte starkare än sin svagaste länk och det är just svaga som huvudrätterna är på Oaxen slip. Inte desto mindre återvänder vi gärna, men då för att beställa mängder av snacks och några fler förrätter!
Oaxen slip, vackert belägen på Djurgårdens södra strand strax intill Beckholmen, ligger vägg i vägg med flaggskeppet Oaxen krog, i en smart planerad lokal med mörka träpaneler och stora fönster, varmt ljus och högt i tak. Inredningen är sparta...
