Vi finns i flera städer, välj en stad att utforska!
Inspiration isn’t something that can be forced

”I feel inspired almost daily, my brain is always on the lookout. I find inspiration everywhere, it could be a building, a book or a person. It’s inevitable to say that new places and environments bring most inspiration, whether it’s travelling to a new destination or visiting a new restaurant. In my profession it’s important to be inspired, which can be stressfull at times. Inspiration isn’t something that can be forced, but you can’t just sit around at home waiting for it to come either. Instead, you need to do something that put’s your mind off what you’re doing, read a book, go for a walk or listen to a podcast. But, one also has to remind itself that it’s okay to not always be inspired and switched on. I love cooking, but right now I’m not feeling it - then it needs to be okay to order take away or eat instant noodles.”

Vill du läsa mer? Pingle the app har gjort en intervju med mig! Ladda ner appen för att läsa mer.

Monday mood

Vi gör ett nytt försök med Monday Mood, mitt återkommande veckoinlägg som ni senast såg 2018. Som det varit hela 2019 är det också denna vecka fokus på hälsa och välmående (i den mån som är möjligt). Bra mat och träning måate bli mycket mer prioriterat i mitt liv, och jag måste hitta rutiner som jag håller mig till. Annars är det mycket jobb. All tid som blir över lägger jag helst på familj och vänner, och lugna aktiviteter. Något som är väldigt tacksamt är att jag har bokat två veckors semester i april. Solen väntar, och jag hoppas kunna vara helt ledig och stänga ner datorn. Plöja tio böcker som legat på hög sen i somras - har ni några tips föresten? Ska köpa Keplers senaste Lazarus, och även Ett litet liv som jag velat läsa så länge. Förutom de ligger några av Brene Browns böcker och väntar hemma.

Den här veckan är fullspäckad från morgon till kväll med evenemang, jobb, kompisar, träning, mera jobb och fest på fredag. Tänker kompensera i helgen med att åka ut till mina föräldrar i Saltis. Jag är så beroende av naturen, havet, skogen, lugnet. Kommer inte ner i varv på samma sätt någon annanstans.

Hoppas detta är det sista vi ser av snön så att man får inviga säsongens skor!

Pasta och rödvin

Det är helg, man vill äta gott, och vill man inte göra det så komplicerat finns det inget som slår en riktigt god tomatpasta. Det är en av mina favoriträtter, och den är vegetarisk! Nej, du behöver inte köpa något protein till detta. Respektera rätten.

Hacka en röd chili, 2 vitlöksklyftor och en rödlök, stek i olivolja. Låt fräsa. Tillsätt basilika, ca tio körbärstomater och lite rödvin, låt koka upp och tryck i tomatpuré. Salta, peppra och riv ner muskot och parmesanost. Smaka. Tillsätt lite vatten så det inte bränner. Koka upp pastavatten med salt i en kastrull. Häll i en burk krossade tomater i såsen och låt puttra på svag värme medan du dricker rödvin och äter ostar. Jag gjorde en förrätt med Burratina och färgglada körbärstomater och ställde fram Chevrette, Pecorina och Manchego.

När pastan är klar häll av nästan allt vatten (lämna ca 1 dl), sitter stärkelse i pastavattnet som gör sig bra i såsen. Häll sedan ned pastan i såsen och blanda runt några minuter så smakerna binder sig. Servera med massa parmesan, basilika och peppar.

Slurp!

Solo-dining med Garba och Zacapa - vågar du äta middag ensam?

Jag har faktiskt aldrig tyckt att det varit jobbigt att äta eller dricka ensam. Är det för att jag är ensambarn? Nej, även om den förklaringen tas till alldeles för många gånger så gäller det inte i det här fallet. Typiska drag för ensambarn? Bortskämd och självständig, de råkar båda stämma på mig, i viss mån. Ja, jag kanske får fina julklappar, semestrar och lite extra fokus, men jag har aldrig suttit på mitt arsele och chillat eller fått vägen sopad framför mig, och där kommer väl det självständiga innan. Att vara själv är norm för mig, trots att jag älskar närhet och gemenskap, och att klara saker på egen hand är jag i ett nötskal. Men jag vet flera ensambarn som är varken eller, och som aldrig skulle sätta sig på en restaurang ensam, ens en parkbänk. Jag vet också flera som har en hel syskonskara, som är både mer bortskämda och självständiga än mig.

Hur som bjöds jag in till en middag anordnad av mina vänner på A World Beneath, för att utmana just detta. Idag är social dining otroligt hett, men vad med att få äta i lugn och ro, med sig själv? Ibland kan jag längta efter en egen-middag, och tanken på att gå och ta ett glas vin i mitt eget sällskap känns bara härligt. Eller tänk er frukost, med en bok eller tidning. Dröm. Ni hör ju att denna middag alltså inte blev en stor utmaning för mig, inte minst har mitt jobb med ensamma resor och uppdrag gjort mig minst sagt bekväm med att vistas ensam.

Under denna solo-dining upplevelse (läs mer och boka här) får man sällskap av ett par hörlurar, en MP3 och inspelade ljudfiler som guidar en igenom trerätters komponerad av tjejerna bakom Garba och Michael Hajiyannis från Bar Ruby i Köpenhamn.

Förrätt, första drinken och ljudspår 1. Mums!

Varmrätt, andra drinken och ljudspår två. Yuuuuummmm.

Här satt vi, tillsammans men enskilt.

Efterrätt, tredje drinken och ljudspår tre. Detta var top tre bästa deserterna i mitt liv, enkel, men en fantastisk smakkombination. Inte säker på vad det var men något i stil med kardemummakaka, mynta, basilika, olivolje-glass, persika och olivolja. Magi.

Missa inte chansen att uppleva detta!

Vi måste våga vara mänskliga

Ställer mig själv frågan hur man ska mäkta med att vara mänsklig och samtidigt anses professionell? Vart går gränsen? Hur kan det ens finnas en gräns för att vara mänsklig? Har jag gått över den nu, när jag skriver det här? Är det inte sinnessjukt att jag ens ska behöva vara orolig för att jag är det? Att jag på grund av att jag har känslor (fullkomligt mänskligt), har åsikter (fullkomligt mänskligt), har tankar och funderingar (fullkomligt mänskligt), går på toa (fullkomligt mänskligt), dejtar (fullkomligt mänskligt), är kär (fullkomligt mänskligt), blir sjuk (fullkomligt mänskligt), är stressad (fullkomligt mänskligt), älskar att vara ledig (fullkomligt mänskligt), har PMS (tyvärr fullkomligt mänskligt) and so on... ska behöva vara oroad för att detta påverkar vad folk tycker och tänker om mig. Kommer jag att anses som instabil och okapabel för att jag delar med mig att jag är ledsen? Arg? Sjuk? För det är just det. Att dela med sig av det. Vi är alla ledsna. Vi har alla tusentals tankar som snurrar. Vi blir alla sjuka, tyvärr. Men så delar man med sig av det, det där mänskliga, och så ska man känna ångest? Skam? Det vrids på sig. Det blir obekvämt. ”Ojojoj”. Man måste inte dela, men det har visat sig att det är bra för oss människor att dela saker, vi mår oftast bättre av det, och stärks både som individer och i grupp. Det kan inte vara tabu att vara mänsklig... men vi anstränger vi oss SÅ HÅRT för att inte vara det. Jodå, det gör du. Ja du också.

Jag vet att några (få, ska sägas) runt omkring mig tänker ”ska man verkligen skriva så där, blotta sig på det sättet? dela med sig av livet på det där viset?”. Några av kärlek och omsorg, andra hela enkelt för att de själva är rädda, och det är inte deras fel, det är så samhället har lärt oss att man ska inte ska vara. Då blir man nästan kontroversiell. Är det inte lite sjukt eller? Klart vi blir sjuka i huvudet när vi matas med att man är sjuk i huvudet om man delar med sig av att man är sjuk. ledsen. arg. haft en dålig dag. blivit dumpad. bråkat. Vi måste våga.

Jag skulle tippa att majoriteten av oss människor går runt och mår och känner saker som vi håller inne så att vi kan upprätthålla en fasad, så att vi utifrån kan anses vara ”bra”, eftertraktad, ”normal”. Ni som inte gör det, BRA. Alla andra, tänk på detta i vardagen. Våga. Inspirera andra. Skicka vidare. Jag hoppas att vi alla i någon gång i framtiden vågar känna, vågar vara, vågar dela, och att ögonbrynshöjarna är ett minne blott.

Det har ju varit lite tystare här, delvis för att jag haft så mycket att göra att jag knappt hunnit duscha (mitt hem ser ut som ett bombnedslag) men också för att jag känner mig osäker på vad jag ska skriva om. Jag har massa jag vill skriva om, personliga tankar, vardagsreflektioner, känslor - men jag har blivit skrämd.

Ni ska veta att det är när jag skriver personliga, reflekterande, känslosamma texter som det ramlar in meddelanden från vänner och bekanta, men också från läsare som jag inte känner. Ni verkar älska det, vilket jag älskar! Ni vill diskutera, tacka, berömma. Det är det jag får ABSOLUT störst gensvar på, och det är det ni vill ha mer av. Men jag är rädd, jag vill, men det är läskigt. Egentligen inte för egen del, jag är ganska öppen, men för att jag brottas med tankar som säger att jag inte borde, att jag ska hålla mig enklare saker, ren underhållning. Jag tycker det är så sorgligt.

Det positiva är att det blir mer om mer normaliserat att vara o-perfekt, och just mänsklig. Allt ifrån att folk med en röst (politiker, bloggare, etc) till människor runt omkring mig börjar berätta mer om dåliga dagar eller skit som händer. Det blir nämligen hyllade för det, precis som jag blir här, vilket visar på att folket längtar efter det. Förutom några som såklart ville kritisera Alice Bah Khunke för att vara för personlig? Vad är det ens? Jag hoppas och tror att vi kommer se en enorm skiftning i att man ska visa upp den perfekta, filtrade versionen av sitt liv. Det finns vissa Influencers med en ENORM följarskara vars content får mig att ifrågasätta allt? De bidrar till absolut ingenting. Bilder på dem själva, betalade samarbeten som främjar till konsumtion och acai-bowls. Och det där ska vi eftersträva? Tänk om de hade utnyttjat den makt de faktiskt besitter (idag) och bidragit till något bra, viktigt? Sluta följ dem. Det är inte på riktigt, därför ouppnåerligt. Och politiker, tänk om det skulle kunna skita i sina standard-svar i kristiska situationer och faktiskt säga som det är? ”Det är jävligt jobbigt nu, det här läget är inte kul, vi vet inte vad vi ska göra, vi är skittrötta men vi gör allt vi kan för att hitta en lösning.”

Våga utmana normerna, eftersträva inte att vara som någon annan, känn ingen skam och va dig själv, så blir det nog bra.

Puss

Restaurangrecension | Daphne’s

På Artillerigatan strax innan Karlavägen hittar du denna franska restaurang, som håller vad de lovar. Stig in i en gemytlig lokal med högt i tak, mörkt trä och röd inredning. Här finns flera ytor att umgås i, fåtöljer för avslappnat häng, baren och så middagsborden som går att ordna i olika stora konstellationer. Menyn bjuder på klassiker som Biff minute, Moules Frites, Snitzel och Torsk. Rätter som smakar som de ska, goda råvaror och fint hantverk. Hit går du inte för att uppvela nya smakkombinationer, men däremot för en mysig eller romantisk måltid utan överraskningar - i en positiv bemärkelse. Vi var ett större sällskap denna afton, och fick ett bord längst in precis som önskat. Daphne's är för mig är ett smultronställe man lika gärna kan ta ett glas på som festa till med en ordentlig middag.

Dessa Moules slank ner! Slurp!

Mitt betyg för Daphne’s

Mat: ++++
Miljö: +++++
Pris: ++++
Service: +++

Servicen bedöms tyvärr på den servitris vi hade för aftonen, som är det enda som drar ner upplevelsen. Jag hoppas vi hade otur. Fredrik på Daphne’s som hjälpte till med bokningen osv. är väldigt trevlig.

I butik nu | februari

Vad med ett återkommande inlägg varje månad där jag plockar ut mina favoriter i butik just nu? Äntligen har vårens kollektioner börjat komma in, är så sugen på att stoppa undan allt som heter dunjackor och vinterboots nu. Detta är mina favoriter som finns i butik denna månad!

Jeansjacka, & Other Stories. Pall, H&M Home. The Ordinary Glycolic Acid, Åhléns.
Assymetrisk spegel, H&M Home. Solglasögon, Ace & Tate. Väska, ATP Atelier.
Sneakers, Nathalie Schuterman. Hårspänne, Glitter. Tavla, Wall of Art.
Glas och karaff, H&M Home. Ulljacka, Toteme.

Black cod med pak choi

Här kommer ett enkelt recept som passar lika bra när du vill piffa till vardagen som när du ska ha fest. En asiatisk variant av torsken, passar dig som gillar syrliga smaker.

Du behöver:

  • Torsk
  • Ris
  • Pak Choi
  • Chili 1 st
  • Ingefära 1x3 cm
  • En apelsin
  • Honung 1 msk
  • Vitlök 1-2
  • Socker/stevia 1dl
  • Misopasta 1dl
  • Japansk soya 1 msk
  • Sake / vitt vin 2 dl
  • Mirin 1 msk
  • Sesamfrön

Gör så här:

  1. Blanda vin, socker, mirin och misopasta i en kastrull på svag värme. Låt sedan stå vid sidan och svalna.
  2. Koka riset
  3. Lägg torsken i marinaden
  4. Tvätta och ansa pak choi
  5. Hacka vitlök, chili och ingefära - fräs i olja
  6. Tillsätt pak choi blad, saften av en apelsin, soya och honung i pannan. Låt puttra på svag värme.
  7. När riset är klart, ställ åt sidan
  8. Stek torsken med marinaden på hög värme för att få fin yta, sänk sedan värmen ett par minuter
  9. Strösla sesamfrön över pak choi (rosta dem i en torr panna innan för extra smak)
  10. Färdigt att servera!
Alla hjärtans dag restauranger i Stockholm

De senaste två åren har jag haft en pojkvän att fira kärlekens dag med, och åren innan det firade jag med samma kompis två år i rad, efter att ha firat tre gånger i London med min engelska pojkvän. Idag ser jag alla hjärtans dag som ett tillfälle att fira kärleken på alla sätt, med sin familj, vänner, kollegor, husdjur - eller kanske med sig själv. Unna sig något extra gott, eller göra något man själv vill göra. Hur man än väljer att fira, så får mat gärna stå i centrum, som det så ofta gör i mitt liv.

Här kommer mina bästa tips på alla hjärtans dag restauranger i Stockholm:

L'Avventura

Det är svårt att hitta en mer slående miljö. Upplev Italien för en kväll, med service och mat i hög klass.

Le Rouge

Om det är franskt du vill ha istället för italienskt så är det hit du ska gå. Titta bara.

Delikatessen Bistro Bar

Mysigt och romantiskt, likt Paris - fast på Södermalm.

Pane Vino

Mer modern, men lika mysig för det. Pasta, pizza och goda röda viner sätter stämningen.

Meno Male

Skippa krusidullerna och kör en riktigt Lady & Lufsen-middag. Napolitanska pizzor bland romantiska stearinljus, eller ta med hem.

Finns även: Meno Male Vasastan och Meno Male Kungsholmen.

Mathias Dahlgren Rutabaga

Ingen typisk romantisk miljö, men en måltid man sent ska glömma. Avsmakningsmeny med helt vegetariskt utbud. WOW.

Pubologi

Litet, intimt. Prisvärd avsmakningsmeny och goda viner. En härlig uppevelse.

 

Spana även in Ciccio's, Surfers, Unn, Jim & Jacob, Trattoria Montanari, Lilla Ego, Adam/Albin, Calle P, Pastis, Oaxen Krog, Barbro, Daphne's, Bar Agrikultur, Vina.

Trender SS19

Jag har tittat lite på trenderna gällande mode och inredning inför våren 2019, och tagit ut det bästa enligt mig.

Det naturnära hänger kvar vilket präglas av mycket träinslag och jordnära färger, men även retro-inspirerad interiör med färger dominerar. Skulpturellt är större än någonsin, i så väl decor som på soffbord till självaste soffan. Vi har under en tid och kanske framför allt senaste året sett att 90-talet influerat modet väldigt mycket, och nu tar det även plats i våra hem - om man vill. Gå all in med svampmålade väggar eller integrera små detaljer med hjälp av färgat glas. En bra trend för oss som inte har gröna fingrar är torkade blommor och konstgjorda växter som kommer bli ännu större.

Grönt spås bli årets accentfärg i hemmet. Jordnära och naturliga färger hänger med, och får sällskap av brända koppar-färger. Även rosa i olika nyanser syns på väggar och möbler.

Extra allt. Du kan i princip klä dig i vad du vill 2019, i min mening. Är det inte redan trendigt, så lär du skapa en trend. Mode blir mer och mer en konstform vilket är fantastiskt. Färg, färg och mera färg. Eller helvitt. Pasteller, jordnära toner, lavender och GULT! Sneakers, "workwear", siden, plisserat, midi-kjolar, skulpturella former, metallics, knasiga klackar, sandaletter á la 90-tal, volym, mönster, matchat från topp till tå, den lilla handväskan, magväska, logotyper, glitter, paljetter, brodyrer, detaljer, 70-talet, glasögon med färgat glas, håraccessoarer, vita skor, markerad midja, platå, flip-flops, oversize, dressat, retro, avskalat.

Lila, rosa, gult och oranget är färger att satsa på i år. Om du inte gillar att synas, går vitt och vanilj hem lika bra.