Vi finns i flera städer, välj en stad att utforska!
Solo-dining med Garba och Zacapa - vågar du äta middag ensam?

Jag har faktiskt aldrig tyckt att det varit jobbigt att äta eller dricka ensam. Är det för att jag är ensambarn? Nej, även om den förklaringen tas till alldeles för många gånger så gäller det inte i det här fallet. Typiska drag för ensambarn? Bortskämd och självständig, de råkar båda stämma på mig, i viss mån. Ja, jag kanske får fina julklappar, semestrar och lite extra fokus, men jag har aldrig suttit på mitt arsele och chillat eller fått vägen sopad framför mig, och där kommer väl det självständiga in. Att vara själv är norm för mig, trots att jag älskar närhet och gemenskap, och att klara saker på egen hand är jag i ett nötskal. Men jag vet flera ensambarn som är varken eller, och som aldrig skulle sätta sig på en restaurang ensam, ens en parkbänk. Jag vet också flera som har en hel syskonskara, som är både mer bortskämda och självständiga än mig.

Hur som bjöds jag in till en middag anordnad av mina vänner på A World Beneath, för att utmana just detta. Idag är social dining otroligt hett, men vad med att få äta i lugn och ro, med sig själv? Ibland kan jag längta efter en egen-middag, och tanken på att gå och ta ett glas vin i mitt eget sällskap känns bara härligt. Eller tänk er frukost, med en bok eller tidning. Dröm. Ni hör ju att denna middag alltså inte blev en stor utmaning för mig, inte minst har mitt jobb med ensamma resor och uppdrag gjort mig minst sagt bekväm med att vistas ensam.

Under denna solo-dining upplevelse (läs mer och boka här) får man sällskap av ett par hörlurar, en MP3 och inspelade ljudfiler som guidar en igenom trerätters komponerad av tjejerna bakom Garba och Michael Hajiyannis från Bar Ruby i Köpenhamn.

Förrätt, första drinken och ljudspår 1. Mums!

Varmrätt, andra drinken och ljudspår två. Yuuuuummmm.

Här satt vi, tillsammans men enskilt.

Efterrätt, tredje drinken och ljudspår tre. Detta var top tre bästa deserterna i mitt liv, enkel, men en fantastisk smakkombination. Inte säker på vad det var men något i stil med kardemummakaka, mynta, basilika, olivolje-glass, persika och olivolja. Magi.

Missa inte chansen att uppleva detta!

Vi måste våga vara mänskliga

Ställer mig själv frågan hur man ska mäkta med att vara mänsklig och samtidigt anses professionell? Vart går gränsen? Hur kan det ens finnas en gräns för att vara mänsklig? Har jag gått över den nu, när jag skriver det här? Är det inte sinnessjukt att jag ens ska behöva vara orolig för att jag är det? Att jag på grund av att jag har känslor (fullkomligt mänskligt), har åsikter (fullkomligt mänskligt), har tankar och funderingar (fullkomligt mänskligt), går på toa (fullkomligt mänskligt), dejtar (fullkomligt mänskligt), är kär (fullkomligt mänskligt), blir sjuk (fullkomligt mänskligt), är stressad (fullkomligt mänskligt), älskar att vara ledig (fullkomligt mänskligt), har PMS (tyvärr fullkomligt mänskligt) and so on... ska behöva vara oroad för att detta påverkar vad folk tycker och tänker om mig. Kommer jag att anses som instabil och okapabel för att jag delar med mig att jag är ledsen? Arg? Sjuk? För det är just det. Att dela med sig av det. Vi är alla ledsna. Vi har alla tusentals tankar som snurrar. Vi blir alla sjuka, tyvärr. Men så delar man med sig av det, det där mänskliga, och så ska man känna ångest? Skam? Det vrids på sig. Det blir obekvämt. ”Ojojoj”. Man måste inte dela, men det har visat sig att det är bra för oss människor att dela saker, vi mår oftast bättre av det, och stärks både som individer och i grupp. Det kan inte vara tabu att vara mänsklig... men vi anstränger vi oss SÅ HÅRT för att inte vara det. Jodå, det gör du. Ja du också.

Jag vet att några (få, ska sägas) runt omkring mig tänker ”ska man verkligen skriva så där, blotta sig på det sättet? dela med sig av livet på det där viset?”. Några av kärlek och omsorg, andra hela enkelt för att de själva är rädda, och det är inte deras fel, det är så samhället har lärt oss att man ska inte ska vara. Då blir man nästan kontroversiell. Är det inte lite sjukt eller? Klart vi blir sjuka i huvudet när vi matas med att man är sjuk i huvudet om man delar med sig av att man är sjuk. ledsen. arg. haft en dålig dag. blivit dumpad. bråkat. Vi måste våga.

Jag skulle tippa att majoriteten av oss människor går runt och mår och känner saker som vi håller inne så att vi kan upprätthålla en fasad, så att vi utifrån kan anses vara ”bra”, eftertraktad, ”normal”. Ni som inte gör det, BRA. Alla andra, tänk på detta i vardagen. Våga. Inspirera andra. Skicka vidare. Jag hoppas att vi alla i någon gång i framtiden vågar känna, vågar vara, vågar dela, och att ögonbrynshöjarna är ett minne blott.

Det har ju varit lite tystare här, delvis för att jag haft så mycket att göra att jag knappt hunnit duscha (mitt hem ser ut som ett bombnedslag) men också för att jag känner mig osäker på vad jag ska skriva om. Jag har massa jag vill skriva om, personliga tankar, vardagsreflektioner, känslor - men jag har blivit skrämd.

Ni ska veta att det är när jag skriver personliga, reflekterande, känslosamma texter som det ramlar in meddelanden från vänner och bekanta, men också från läsare som jag inte känner. Ni verkar älska det, vilket jag älskar! Ni vill diskutera, tacka, berömma. Det är det jag får ABSOLUT störst gensvar på, och det är det ni vill ha mer av. Men jag är rädd, jag vill, men det är läskigt. Egentligen inte för egen del, jag är ganska öppen, men för att jag brottas med tankar som säger att jag inte borde, att jag ska hålla mig enklare saker, ren underhållning. Jag tycker det är så sorgligt.

Det positiva är att det blir mer om mer normaliserat att vara o-perfekt, och just mänsklig. Allt ifrån att folk med en röst (politiker, bloggare, etc) till människor runt omkring mig börjar berätta mer om dåliga dagar eller skit som händer. Det blir nämligen hyllade för det, precis som jag blir här, vilket visar på att folket längtar efter det. Förutom några som såklart ville kritisera Alice Bah Khunke för att vara för personlig? Vad är det ens? Jag hoppas och tror att vi kommer se en enorm skiftning i att man ska visa upp den perfekta, filtrade versionen av sitt liv. Det finns vissa Influencers med en ENORM följarskara vars content får mig att ifrågasätta allt? De bidrar till absolut ingenting. Bilder på dem själva, betalade samarbeten som främjar till konsumtion och acai-bowls. Och det där ska vi eftersträva? Tänk om de hade utnyttjat den makt de faktiskt besitter (idag) och bidragit till något bra, viktigt? Sluta följ dem. Det är inte på riktigt, därför ouppnåerligt. Och politiker, tänk om det skulle kunna skita i sina standard-svar i kristiska situationer och faktiskt säga som det är? ”Det är jävligt jobbigt nu, det här läget är inte kul, vi vet inte vad vi ska göra, vi är skittrötta men vi gör allt vi kan för att hitta en lösning.”

Våga utmana normerna, eftersträva inte att vara som någon annan, känn ingen skam och va dig själv, så blir det nog bra.

Puss

Restaurangrecension | Daphne’s

På Artillerigatan strax innan Karlavägen hittar du denna franska restaurang, som håller vad de lovar. Stig in i en gemytlig lokal med högt i tak, mörkt trä och röd inredning. Här finns flera ytor att umgås i, fåtöljer för avslappnat häng, baren och så middagsborden som går att ordna i olika stora konstellationer. Menyn bjuder på klassiker som Biff minute, Moules Frites, Snitzel och Torsk. Rätter som smakar som de ska, goda råvaror och fint hantverk. Hit går du inte för att uppvela nya smakkombinationer, men däremot för en mysig eller romantisk måltid utan överraskningar - i en positiv bemärkelse. Vi var ett större sällskap denna afton, och fick ett bord längst in precis som önskat. Daphne's är för mig är ett smultronställe man lika gärna kan ta ett glas på som festa till med en ordentlig middag.

Dessa Moules slank ner! Slurp!

Mitt betyg för Daphne’s

Mat: ++++
Miljö: +++++
Pris: ++++
Service: +++

Servicen bedöms tyvärr på den servitris vi hade för aftonen, som är det enda som drar ner upplevelsen. Jag hoppas vi hade otur. Fredrik på Daphne’s som hjälpte till med bokningen osv. är väldigt trevlig.

Black cod med pak choi

Här kommer ett enkelt recept som passar lika bra när du vill piffa till vardagen som när du ska ha fest. En asiatisk variant av torsken, passar dig som gillar syrliga smaker.

Du behöver:

  • Torsk
  • Ris
  • Pak Choi
  • Chili 1 st
  • Ingefära 1x3 cm
  • En apelsin
  • Honung 1 msk
  • Vitlök 1-2
  • Socker/stevia 1dl
  • Misopasta 1dl
  • Japansk soya 1 msk
  • Sake / vitt vin 2 dl
  • Mirin 1 msk
  • Sesamfrön

Gör så här:

  1. Blanda vin, socker, mirin och misopasta i en kastrull på svag värme. Låt sedan stå vid sidan och svalna.
  2. Koka riset
  3. Lägg torsken i marinaden
  4. Tvätta och ansa pak choi
  5. Hacka vitlök, chili och ingefära - fräs i olja
  6. Tillsätt pak choi blad, saften av en apelsin, soya och honung i pannan. Låt puttra på svag värme.
  7. När riset är klart, ställ åt sidan
  8. Stek torsken med marinaden på hög värme för att få fin yta, sänk sedan värmen ett par minuter
  9. Strösla sesamfrön över pak choi (rosta dem i en torr panna innan för extra smak)
  10. Färdigt att servera!
Kom liljor och akvileja, kom hjärtansfröjd

Herregud vad det är tungt nu hörni. Bara att komma ur sängen på morgonen känns som en bragd. Varje kväll sätter jag klockan tidigt i förhoppning om att morgondagen blir dagen då jag går upp i tid, gör god frukost och promenerar till jobbet eller dit jag ska. Istället snoozar jag en timme varje morgon tills jag till slut drar mig långsamt upp och skiter i allt, frukost, promenad etc. Det värsta är att jag känner besvikelse, jag blir besviken på mig själv och känner mig dålig. Så dumt allt ihop. Ändå var jag först på plats imorse, men egentligen är jag en person som inte bryr sig om sådant, jag finner inget värde i att vara först, bäst, duktigast.

Just nu håller jag på med långtids-EKG. Det innebär att man under 24 timmar gör ett EKG-test, och bär elektroder med en dosa under tröjan. Det påverkar mig inte över huvud taget, förutom att det är lite obekvämt. Detta är ett steg i min utredning, som hittills går väldigt bra. Förra veckan var jag på röntgen, hos gynekolog och nu inväntar jag sista remissen som jag också gruvar mest: gastroskopi. Jag har varit positivt överaskade över att få en sådan bra doktor som tar mig på allvar och gör en grundlig undersökning, hon vill utesluta allt som mina symptomer tyder på. Något som är härligt är att jag mår bättre! Mindre akuta symptomer, tio dagar utan magmedicin och jag sover som nätterna. Jag blir mindre om mindre rädd, vilket jag också tror påverkar min kropp till det positiva. Jag har varit rädd för att träna för att det känns som att kroppen ska gå sönder, men nu när jag kommit igång är det ett av mina bästa botemedel. Jag har till och med kunnat njuta av ett eller två glas vin, men det räcker så, kroppen vill inte ha. Träning, bra mat, långa promenader, lugn, sömn, kärlek och familj är det jag försöker fokusera på just nu (nämner inte jobb då prestationshjärnan aldrig är avslagen, jag behöver inte anstränga mig för att fokusera på det, snarare tvärt om).

Nu lider januari månad mot sitt slut. Stackars januari, det är inte en jättekul månad. 2019 är igång. Våren kommer snart. Tills snön bytts mot grus och moln bytts mot sol är min rekommendation att göra små saker som lyfter vardagen. Unna dig vackra blommor, gå till ett café och lyxa till det men riktigt god frukost eller köp ett nytt, färgglatt påslakan-set som piggar upp hemmet.

Igår var jag på fest. Jag drack ett glas rosa champagne och en öl. Många gamla ansikten, många nya. Många jag inte träffar så ofta. En och en kom ni fram under kvällen, la en hand på min axel, såg mig in i ögonen och sa ”jag läser det du skriver, va fint det är”. Jag försöker dölja mitt förvånade ansiktsuttryck när jag tänker *men varför skulle du vilja läsa det jag skriver*. De flesta av er är killar, killar jag egentligen inte känner särskilt bra. Killar med ett vänligt ansikte, ärligt. Killar med flickvänner, det handlar inte om det. Snälla människor. De vill bara ge mig en komplimang, berätta för mig att jag är bra, there’s no catch, there’s no agenda. I taxin hem är fortfarande helt obegripligt för mig att fatta att de skulle ta sig tiden att läsa det jag skriver. Skriver jag bra? Det gör nästan ont. Kanske läser de det här nu. Tack. Inte bara tack för att ni läser, men tack för att ni orkar berätta det för mig.

Fin lördag idag. Efter sovmorgon gick jag en krispig promenad med Ebba. Gick och köpte The Ordinary på H&M och handlade mat. Sen fick jag besök av Hannah och Juno. Nu har jag borstat håret och ska promenera upp till Tjoget för ett glas med Maria.

Puss.

BLOPPIS!

Nu kör vi en bloppis! Mejla mig på wiklundwandrup@gmail.com vid intresse.
Endast seriösa köpare. Hämtas på Södermalm i Stockholm, frakt ingår ej.

Boots i strechmaterial, VAGABOND, strl 39. 200 KR

Axelremsväska i svart faux-skinn och guldpläterad kedja, ZARA. 400 kr

Kuvertväska / Datorfodral med dubbla fickor i fuskpäls, J. Lindeberg. 600 KR

Stickad poncho, Ralph Lauren. 500 KR.

Lyxig kappa i ull utan ärmar, mörkgrön, aldrig använd. Strl S. TOME. 1000 KR (ord. pris 3700 KR).

Blus med krage och knytskärp, H&M Trend. strl 42. 300 KR.

Jeansjacka, H&M Studio. Ljusblå med kopparfärgade knappar. Strl 42. 450 KR.

Bomberjacka, H&M Trend, mörkgrön/grå. Strl 42. 450 KR.

Väska, läder, innerficka, får plats med laptop. Dubbla remmar. ZARA. 500 KR.

Fuskpäls, mörkbrun. H&M. Strl L. Lätt utsvängd, krage, fickor och knappar. 450 KR.

100% kashmir tröja, kamel. & Other Stories. Strl M. 350 KR.

Byxa likt dessa med slits nedtill, ALDRIG ANVÄNDA. Strl 42. H&M. 250 KR.

Jeans, blå/grå. Hög midja, strech. Strl 30/32. Weekday. 200 kr.

Pennkjol i spets, slits bak. ZARA. Strl L. Assistent Bobbos favorit. 250 KR.

Tröja i bomull, öppen i ryggen nedtill. Hunkydory. Strl M. 300 kr.

Tröja med polokrage, mjuk. 100% bomull. Strl M. COS. 350 KR.

100% Kashmirtröja, grå, slits i sidan. Strl M. & Other Stories. 500 KR.

Täckjacka, svart, strl S. Unisex. Weekday. Sömmen har gått upp vid en ficka, syns knappt. Slutsåld. 400 KR (ord. pris 1000 kr).

Biker boots, skinn. Rizzo. Strl 39-40. 350 KR.

Nike sneakers. Svart och silver med reflex. Strl 40. Knappt använda. 300 KR.

Mocka-klänning med silver mönster. Strl S/M. Fint skick. ZARA. 300 KR.

Jeans grå, strech. Strl 42. En av hällorna sitter lös. Designers Remix. 250 KR.

Paljett-top, svart och silver. Något see-through. Strl M/L. H&M. 200 KR.

Drömlägenhet, brunch på Wienercaféet, De oroliga på Dramaten och skor på NK

Jag gjorde en undersökning på Instagram om vad ni ville och inte vill läsa på bloggen. Ni ville generellt ha mer av allt, vilket är väldigt kul för mig, och en av de sakerna många var intresserade av var att se lite mer vardag, så jag tänkte att ni får hänga med mig några dagar under förra veckan.

Vi börjar torsdag kväll. Då stod det här fina budet och väntade på mig utanför dörren med en silvrig heliumballong formad som en stjärna dinglandes ovanför. Tänk va lite som kan göra så mycket en alldeles vanlig torsdag. De var de fina tjejerna på JMW Golin som skickade över lite inspiration i samband med MAX nya lyxshake. Jag har inte hunnit än, men jag ska definitvt snurra ihop något smarrigt av detta!

Det blev fredag, himlen var blå, jag promenade till Östermalm, köpte med mig lunch från Albert & Jack's och mötte upp mamma. Vi spenderade några timmar med Nora som just fyllt ett år vars föräldrar (våra kompisar) ska gifta sig, och vi ska då vara barnvakt.

På kvällen var jag hembjuden till mina älskade vänner Veronica och Ruben som precis köpt ny lägenhet. Jag var helt stum, den var så vacker, en riktigt drömlägenhet. Vi åt pasta och drack vin, hade en lugn kväll och pratade om allt mellan himmel och jord.

Äntligen lördag! Jag och mamma hade brunch-dejt på Wienercaféet - full pott! Vi beställde varsin Americain Breakfast (äggröra, ugnsbakad tomat, toast och bacon - som jag bytte ut mot avokado - samt amerikanska pannkakor med bär och sirap) och drack deras goda kaffe och apelsinjuice. Mitt i allt överaskade hon mig med en present, som var den här fina fina tröjan i ull med broderier. Jag hade sneglat på den på Lexington, men att hon skulle sätta den i knät på mig en lördagmorgon i januari hade jag inte förväntat mig. Kände mig tacksam!

Mumma.

Sen gick vi till Lilla Scenen på Dramaten och såg De Oroliga baserad på Linn Ullmans bok (barn till Ingmar Bergman). Den handlar om Linn Ullmans liv och Bergman ur hennes synvinkel. Pernilla August är en duktig regissör och jag gillar Ingela Olsson som spelar Liv Ullman, Linns mamma. Annars har jag svårt för Bergman, och den här historien likaså. Jag vill antingen komma ut och känna mig som en ny person, lära mig något nytt eller skratta sönder när jag är på teater, och upplevde inget av detta här - jag verkade dock vara ensam om att tycka så bland alla Bergman-fantaster i publiken. Men, jag är alltid glad över att få gå på teater!

Fortsatte vidare på stan och träffade denna lilla sötis på Footlight.

Svängde förbi Nordiska Kompaniet och gick hem med en påse.

Lördag kväll firade jag min vän Lova som fyllt 28 år och söndagen spenderade jag hos mina föräldrar i Saltis, men lyckades inte ta en enda bild på detta. Det var några dagar ur mitt liv!

 

Pst! Jag ska sätta ihop en bloppis här på bloggen, stay tuned!

New shoes + new week

Minns ni hur jag bloggade om dessa? Minns ni hur de var med på min julklappslista? Minns ni hur jag skrev om hur länge jag gått och fingrat slash googlat dessa. Nu är de mina. Ni fick även rösta på Instagram om vilken färg jag skulle välja, och gul vann - även om jag själv såklart fick avgöra. Ser så fram emot att använda dessa, känner att de är ett steg på vägen i rätt riktning till min stil, de är definitivt uppiggande och långt ifrån allt avskalat och minimalistiskt i min garderob. Ver ni vad dom är också? Praktiska!

Förutom nya skor är det en ny vecka (jag skriver detta söndag kväll, men ni lär läsa det under måndagen). Ett ganska fullspäckat schema väntar, flera besök hos doktorn, träffa vänner, träna, jobb, vara hundvakt, gå på inflyttningsfest och spa:a. Mest härliga och energigivande planer känner jag, och att gå till doktorn känns bra att få överstökat. Slog mig även att jag innan jul gick i tankarna om att måla om min hall, så funderar på om det ska bli ett helgprojekt - eller om det får vänta lite.

Acne Studios.

Veganuari: Vegetariska och veganska recept

Är du en av de som antagit den globala utmaningen veganuari? Vare sig du är det eller inte, mår vi alla (inklusive människa, djur och moder jord) bra av att äta mer veganskt - och det är inte SÅ svårt. Jag märker ofta när jag pratar om detta att folk skräms av själva ordet, utan att tänka igenom vad vegansk mat faktiskt är. Mycket av det vi äter idag är redan veganskt (om du ser till att laga mat utan smör, mjölk, ost och istället använder olja och andra växtbaserade ingredienser), som till exempel en smarrig avokado-macka, pasta med tomatsås (lägg till hemmagjorda frikadeller av formbar färs så har du en riktig Lady- och Lufsen middag) eller falafel?

Det viktigaste att tänka på är att inte vara för hård mot dig själv, och ta små steg. Vänj kroppen och hjärnan vid nya ingredienser, och utforska roliga recept som sakta men säkert får ersätta det vardagliga köttet.

Jag har inte hållit mig till en hundraprocentig vegansk kost i januari, men skulle säga att jag äter ca 80% veganskt, 15% vegetariskt och 5% fisk och skaldjur. Vanligtvis äter jag nog 70% vegetariskt, 15% veganskt och 15% fisk och skaldjur, så jag tycker att jag redan är på god väg. Så länge man försöker, och gör det man kan och har möjlighet till tycker jag att det är godkänt. Sen gäller det också att tänka långsiktigt, bättre att du unnar dig fisk, skaldjur eller kött ibland en att du kör 100% veganskt i januari för att sedan äta kött resten av året.

Jag har samlat på mig lite recept här på bloggen som jag tänkte dela med mig av, så får ni lite inspiration. Kom ihåg att recept är just det, inspiration! Feel free att justera, ändra, lägga till eller ta bort som du vill.

Pumpasoppa med svartkålschips

Byt ut osten mot ett veganskt alternativ, eller skippa den helt för en helt vegansk rätt.

Grönkålspasta med pinjenötter

Skippa smöter och byt ut parmesanen mot veganskt alternativ om du vill.

Röd Thai Curry

Värmande vinterrätt med hetta.

Ramen med sötpotatisnudlar och tempeh

En favorit! Mättande och näringsrik.

Jamaican taco

Snabbt, enkelt och festligt! Byt ut Turkisk yoghurt mot HavreFraiche.

Vegetarisk Pasta Carbonara

Comfort food. Ersätt parmesan och smör med veganska alternativ.