Vi finns i flera städer, välj en stad att utforska!
En liten guide till Köpenhamn

För ett par veckor sedan var jag en på en weekend i Köpenhamn, med intensivt program! Som alltid i mitt liv stod mat i fokus, blandat med lite roliga aktiviteter och shopping. Baserat på min helg och lite tidigare erfarenheter tänkte jag göra en lite guide till dig som är sugen på en resa till vårt grannland. Om du har några tips får du gärna kommentera!

HOTELL

Nobis Hotel Copenhagen
Vackra Nobis Hotel Copenhagen är relativt nytt i stan, och syskon med Nobis Hotel Stockholm på Norrmalmstorg. Otroligt elegant med snygg inredning helt i min smak, och en supergod frukostbuffé. Rummen är rymliga med högt i tak och härliga badrum, ett plus för duscharna som känns väldigt lyxiga. Hotellet ligger granne med Tivoli, alltså en bit upp i stan med fem minuters promenad till Ströget och många barer och restauranger som ligger runt omkring på alla smågator.

Nobis Hotel tillhör den något dyrare prisklassen, men vill man unna sig så skulle jag verkligen rekommendera det.

 

Babette, Guldsmeden Hotels
Här bodde jag för några år sedan och trivdes väldigt bra. Till skillnad från Nobis är detta ett lite mindre exklusivt hotell, men otroligt mysigt och hemtrevligt. Här finns även en restaurang och härlig innergård, och badkaren på rummen är drömmiga. Hotellet ligger väldigt centralt, nära till Nyhavn och shopping.

 

RESTAURANG & BAR

Balthazar
Här glömde jag att fota, så jag fick låna en bild. Ett lyxigt ställe perfekt för att ta ett glas champagne eller drink efter middagen!

The Market Asian
Den här restaurangen ligger förutom vägg i vägg med sin syskonkrog som serverar Italienskt, mitt i vimlet. Den låg som inglasad i en passage, och utanför stod folk och minglade vid barer, vilket skapar lite extra stämning. Restaurangen i sig är väldigt cool, mörk och mystisk med loungemusik i bakgrunden, lagom högt för att man ska bli lite taggad, men inte för stökigt. I köket tillagas asian-fusion, och hit kan man gå och äta från deras à la carte-meny, eller välja ett middagspaket vilket vi gjort - och till detta massa exotiska drinkar och gott vin. Jag minns inte alla rätter, men allt som allt väldigt gott med goda smakkombinationer! Gå hit!

llama
Här bjuds man på latinameriskanska och mexikanska smaker, något jag älskar. Tacos, ceviche, bläckfisk är ett axplock av de vi serverades, vilket vi sköljde ner med drinkar på kanna. Fantastiskt god mat och härlig atmosfär, likaså här snygg inredning. Ett litet minus på bristande service, det känns som att de hade mycket och göra och vi glömdes bort, vi satt också lite avlägset som i ett chambre separee vilket förvärrade saken då vi inte riktigt syntes, men så ska det ju inte va. Plus för att vi fick sitta avskild och vid ett stort runt bord, älskar det!

SE & UPPLEV

Tivoli
Den här nöjesparken är ju för mysig, på ett helt annat sätt än Gröna Lund. Här kan man gå runt och strosa, eller om man vågar, sätta sig i en en av attraktionerna. Jag måste säga att de var ganska extrema, och läskiga. Det blev inte så många åk för mig, men jag titta gladeligen på de andra våghalsarna. Passa alla åldrar!

Strosa...
Hur vacker är inte arkitekturen i Köpenhamn? Önskar att vi hade något likande område i Stockholm. Här är också kulturen lite annorlunda, man hänger ute på gatorna på ett annat sätt, umgås, dricker öl eller kaffe. Blomstånd, gulliga butiker, caféer.

Torvehallerne
Det här saknar jag verkligen i Stockholm; en självklar samlingsplats med saluhallar, butiker, restauranger, caféer, barer med mera. Jag tycker inte att man kan jämföra Torvehallerne med de saluhallar vi har idag, men får hoppas på att nya Östermalmshallen blir något liknande. Tänk en fredag efter jobbet; möta upp någon för ett glas och köpa helgblommor, eller lördag morgon; njuta av en kopp kaffe och croissant och inhandla helgmiddagen. Om ni inte redan förstått det är alltså Torvehallerne ett torg med två saluhallar och en marknad med massa stånd.

Illum
Ett av mina favoritvaruhus i världen, i alla fall av de jag besökt. Jag vet inte om det är sortimentet, som skiljer sig lite från vad till exempel NK erbjuder, eller bara atmosfären. Eller är det så enkelt som att det har och göra med att det ligger utomlands. Här kan jag strosa runt länge, och som ni ser helst på väskavdelningen...

 

Jag nämner inte Nyhavn i den här guiden, då det känns som det absolut självklaraste stoppet man gör i Köpenhamn. Men självklart tycker jag att man ska gå hit, det må va turister men väldigt fint!

 

Glasnudelsallad med räkor, koriander och jordnötter

Du behöver:

- Glasnudlar
- Mango
- Vårlök
- Rättika
- Morötter
- Japansk soja
- Sesamolja
- Chili, piri piri, sriracha eller sambal oelek (någon typ av hetta)
- Sesamfrön
- Lime
- Koriander
- Ingefära
- Jordnötter
- Skalade räkor

Så här gör du:

1. Tina mango (eller skär upp i bitar om du har färsk) och räkor, skala räkorna om du inte köpte utan skal.

2. Skala rättika och morot, använd sedan skalaren för att göra strimlor. Samla detta i en bunke. Hacka vårlök och tillsätt i bunken.

3. Koka upp vatten i en kastrull.

4. Rosta sesamfrö i en stekpanna (jag hade färdigrostade, du kan även använda orostade) och lägg i en skål. Blanda i soya, sesamolja, lime, riven ingefära, chili (eller valfri hetta) och gör till en dressing. Lika mycket delar soja och sesamolja.

Lime, chili och soja är smaksättarna, så tillsätt efter smak - dvs. tills du tycker det smakar gott!

5. Dra ner värmen på spisen och sjuda glasnudlarna efter anvisning (men dra av en minut så de inte blir överkokta). Häll av och häll i bunken med grönsakerna, blanda.

6. Marinera räkorna i lite sesamolja och chili.

7. Hacka jordnötter och koriander.

8. Blanda i dressingen i salladen, salta efter smak.

9. Lägg upp salladen på tallrikar eller ett stort fat, som du önskar servera. Toppa med räkorna, jordnötter och koriander.

För er som inte gillar koriander, skippa det bara! Skippa räkorna för en vegansk sallad och tillsätt tofu eller liknande.

I have faith

Jag tror att mycket i mitt liv kretsar kring trygghet, både privat och i arbetslivet. Känner jag mig otrygg kommer jag ur balans, och mår ganska dåligt. Det kan vara allt ifrån att flyga vilket jag är väldigt rädd för, befinna mig långt hemifrån eller gå hem själv i mörkret på en enslig gata till att känna mig osäker på en relation, ifrågasätta någons motiv, fundera över vad någon tycker om mig, känna att jag presterar dåligt eller vara rädd för att förlora någon eller något jag älskar.

Vi går ju alla igenom olika perioder i livet, jag upplever att de pågår såväl veckovis, som månadsvis och årsvis. På en veckobasis kan det handla om humör, hormoner, människor man möter eller att man bara har en dålig dag. Sen upplever jag att man månadsvis går igenom lite olika flow, vissa månader är livet helt fantastiskt, man har medvind, är med om massa roliga saker, livet är ganska najs och man är glad. Sen kan det komma en period där man ifrågasätter allt, känner sig nere och trött. Vissa månader går man igenom utan att man reflekterar speciellt mycket över huvudtaget, man bara är, likgiltig och lugn.

Det kan vara snabba kast, så väl dagligen som månadsvis... och ibland susar åren förbi utan att man hann stanna upp. Att gå från att älska livet fullt ut till att känna att allt är lite kämpigt behöver inte ta lång tid, men det är nog så livet måste se ut. Mycket är såklart vad man gör det till, hur man väljer att se på saker och att se till att göra det man själv har makten till, för att vara nöjd och tillfreds. Ibland, är det såklart också så att yttre faktorer spelar roll, sådant som vi inte kan kontrollera. Någon vi älskar blir sjuk, det är mycket på jobbet eller att man är olyckligt förälskad.

Sedan jag började uppleva ångest för några år sedan (jag fick min första panikångest-attack i London utan att veta vad i h*lvete det var) har jag periodvis gått hos en psykolog, ibland med klara motiv och mål, ibland för att utvecklas, utforska, förstå mig själv och andra, bli en bättre människa och kunna forma det liv jag vill ha. I samband med detta började jag även läsa mycket böcker inom hälsa och psykologi, jag minns starkt att Hemligheten var en revolutionerande ögonöppnare för mig. Jag var i en period av förändring, och insåg att vi människor aldrig är färdiga. Vi är i konstant rörelse, och för att vara den bästa versionen av sig själv måste man vara villig att utvecklas. Detta kan vara obehaligt, för man tvingas inse att man inte bara har bra sidor, utan också vissa man behöva jobba på - delvis för sin egen skull, men i vissa fall också för andras. Folk som säger "jag är så här" är bland de ocharmigaste jag vet, vi är alla på vårt sätt, det betyder dock inte att vi kan bete oss hur vi vill, och ha det som argument - i alla fall inte om vi vill bli omtyckta.

Hur gör man då när man går igenom de mörka perioderna? Hur hittar man ljuset? I samband med den perioden jag nämner ovan - vilket jag bara kan tolka som ett resultat av psykolog-timmar och läsning - började jag forma ett slags tillförlit till livet. Vissa skulle kanske kalla det naivitet, gör det, men jag tror på att livet blir vad man gör det till. Sen tror jag även att mycket händer av en anledning, och det som ska ske kommer att ske. Är det något jobbigt, kommer lärdomen av det vara meningen. Jag minns att jag dejtade mitt ex, och det var lite oklart om det någonsin skulle bli vi, jag började nog tappa hoppet, men så lutade jag mig mot att allt skulle bli bra. Jag vägrade tro något annat än att livet hade mig om ryggen, jag tänkte att det här kommer att lösa sig. Då var det som om jag slappnade av, jag kände mig trygg i den känslan, varken stressad eller nervös.

Det sättet att tänka, kalla det verktyg eller om du vill va sån; fjanterier, har varit en stor del till varför jag psykiskt klarar mig igenom de jobbigare perioderna bättre idag. Det flyttar inte berg, men mitt mående blir mycket bättre. Jag kan älta något hundra gånger, ifrågasätta saker, känna ångest, men när det blir för mycket tänker jag att det här kommer går bra, det är klart det kommer gå bra, och så vänder jag det oväntade som kan upplevas läskigt, till något spännande istället.

Jag väljer att lita på livet, jag kan inte se det på något annat sätt än att det kommer att gå bra. Det kommer va tufft, säkert förjävligt vissa stunder, men det kommer att gå alldeles utmärkt. Och med den inställningen, kommer man se till att det blir så.

Hur gör ni? Har något verktyg i livet som ni tar fram?

Vad är din pose?

Jag har fått höra att jag har en pose, och det är att jag drar ena handen genom håret som ni ser på ena bilden här. Jag tror det har att göra med att jag känner att jag inte vet var jag ska göra av händerna, vill inte bara stå rakt upp och ner. Däremot, hatar jag mina händer, så om jag får till en bra bild förstör de ofta. En stor klo som sticker fram... har ni någon speciell pose ni alltid tar till?

Updatering: står uppenbarligen även i kors, haha...

Hösten är här, och så är även höstkläderna! Ovan ser ni klackar från & Other Stories, byxor från Åhléns, kavajkappa fråm H&M Studio, väska från Uterqüe.

Monday mood

Supersugen på en ny höstjacka, kan inte bestämma mig om jag skulle vilja ha en fuskpäls eller klassisk kappa.. älskar även att manchester-trenden är så stor, jag älskar manchester och speciellt byxor, de e så mjuka och sköna. Oktober är här och jag kombinerar festligheter i veckorna med lugna rödvinsmiddagar på helgerna. Den här veckan är fullspäckad från morgon till kväll, men i helgen flyr jag till landet (Saltis) och tar det riktigt lugnt. Hänga med på allt gör ni som vanligt bäst på Instagram!

Oktober

Dags för månadens inlägg igen! Här får ni ta del av några höjdpunkter från min agenda för månaden som kommer, kan inte fatta att det redan är oktober.

Dramaten

Andra dagen in i oktober gjorde jag något som jag inte gör lika ofta som att gå ut och äta, jag och min mamma gick på Dramaten för att se en så kallad ”Performance Lecture”. Den hette ”Om rädsla” och var en enkvinnasföreställning (hehe). Tyvärr, förutom att själva upplevelsen i sig är mysig, så var denna föreställning inget som gjorde större intryck på mig. Två av fem stjärnor.

Nice & Fox Amphoux, Aix-en-Provence

L’anniversaire de Ruben lyder inbjudan som tar mig till Frankrike första helgen i Oktober. Jag flyger till Nice och spenderar en natt där, ansluter med ett gäng vänner och bilar sedan upp till Ruben och Veronica som tar emot oss i Fox Amphoux. Det blir en helg fylld av franska viner och massa festligheter!

Marias födelsedag

Väl hemma i Sverige igen väntar min bästa (och äldsta) väns födelsedag, vilket vi ska fira på mitt älskade favoritställe L’avventura - äntligen!

Invigning av Nobelmusuem 

Efter fem års renovering öppnar äntligen Nationalmuseum! En kväll man sent ska glömma och röda mattan utlovas! Ska bli så spännande! 

Lugn och ro

Om man inte redan har förstått det så längtar jag verkligen efter lugn och ro. Min kropp, stackars kropp, skriker efter sömn, långa promenader, hälsosam mat, träning... Min hjärna vill läsa böcker och yoga. Från och med oktober fram till jul har jag lovat mig själv att tand hand om mig, komma tillbaka till rutiner, hålla ordning, komma i fas. I dessa händelserika tider känns det som jag alltid har tusen bollar i luften, men också som att jag alltid ligger efter - detta måste det bli ändring på, så att jag kan slappna av med gott samvete. Jag hoppas att ingen bjuder in till roliga fester eller spektakel fram till årskiftet! 

A simple favor

Bio! Varför går man så sällan på bio? Det är ju typ det mysigaste som finns. Jag har längtat efter att A simple favor ska komma på bioduken, och nu har den det. Är man som mig ett fan av The woman on the train ska man tydligen gilla denna!

Hej från Nice

Flygresan gick bra, två bra flygningar. När vi kom till Nice svängde vi dock så mycket att det kändes som vi låg på sidan, jag stirrade havet i vitögat.

Åh Nice, jag är kär. Jag bor på ett pittoreskt hotell mitt i city, på en populär gågata. Jag har en fransk balkong högst upp och känner mig lite som Carrie Bradshaw i Paris (ni som vet, vet) minus de dyra kläderna.

Jag har strosat och shoppat. Sen begav jag mig till strandpromenaden och placerade mig längst fram vid stranden på Òpera Plage, beställde in ett iskallt glas rosé och linguine. Sen toppade jag det med ett dopp i det isblåa havet, jag låg och plaskade i säkert 30 minuter. Lyckan.

Nu blir det duschen och ner på stan för middag med gänget!

Flightmode

När jag flyger vill jag helst försvinna in i mig själv, eller någon annan. Har jag resesällskap får denna gärna babbla på om allt möjligt, och jag brukar meddela att även om jag inte ger så mycket respons så lyssnar jag, och det hjälper mig tänka på annat. Reser jag själv, gäller det att vara förberedd: hörlurar in, podcast på. Tidning i knät, och gärna en hoodie över huvudet som skyddar från in- eller utsikt. Jag vill försvinna in i en värld som inte påminner mig om var jag befinner mig, blir jag nyfiken och börjar se mig omkring för mycket kan de plötsligt gå upp för mig var jag är. Samma sak om det är turbulens, då blir det så tydligt att jag sitter i ett flygplan flera tusen meter upp i luften. 

Starten är den absolut mest kritiska för mig. Minutrarna innan är bara en lång väntan i limbo, strax kommer man höra motorerna sätta igång och känna stolarna vibrera innan de lägger i full gas. Där och då känner jag att jag har en fot på jorden, och en i luften. Men nu är det försent att ändra sig, det är bara att gilla läget. När planet lyfter är det av min erfarenhet oftast lite skakigt, ibland mycket, och här blir det ofta att jag blundar, lutar huvudet i en hand och höjer volymen på mobilen. Lite som när man yogar och mediterar försöker jag försvinna in i mig själv och här och nu, inte riktigt existera. 

När jag skriver detta sitter jag på min andra flight för dagen, jag har mellanlandat i Oslo på väg till Nice och alltså behövt göra allting två gånger, det är lite av en KBT-utmaning för mig ska jag säga, men jag klarar det. Under starten såg jag ut precis som jag beskrev ovan, men jag har glädjen att sitta på första raden längs med gången (passar mig bra att inte se ut för mycket) och för någon sekund tittar jag upp och möter flygvärdinnans blick. Hon måste ha sett mig och anat att jag är flygrädd, för hon ger mig det vänligaste och mest betryggande leendet vilket går rakt in i hjärtat, och jag känner mig faktiskt 50% lugnare. 

Jag flyger SAS Plus, och även om det inte är en lyx jag kan unna mig varje gång, gör allt som förenklar; som fast track, SAS louge och att få sitta längst fram, att jag blir lite lugnare. Allt runt omkring att resa, att ta sig till flygplatsen, vara på flygplatsen, och såklart flyga är stress för mig, kan jag göra den processen så trygg och lyxig som möjligt så är det något jag vill prioritera i livet. Jag väljer alltid att boka med ett flygbolag som jag litar på, även om det betyder en dyrare biljett. Det är värt alla dyra handväskor eller potentiella spontantköp för mig. 

Jag blir också ganska stolt att jag trots min flygrädsla faktiskt flyger så pass mycket som jag gör, och själv. Att jag inte begränsas av det, utan utmanar min rädsla.  

Jag avundas er som älskar att resa, eller vars största problem är att bli uttråkad. För mig innebär en flygresa sömnlösa nätter, panikångest, katastroftankar och en hel del tårar. Jag FATTAR INTE hur man inte kan tycka att det är läskigt? Det är ju en helt absurd grej att vistas i luften på det här sättet. Samtidigt är det såklart fascinerande, och fantastiskt. 

Vid lunchtid landar jag i Frankrike och sedan väntar en härlig dag med 27 grader i Nice. Imorgon bitti bär det av mot Provence!

Häng med via Instagram: @linnww

Restaurangrecension | Calle P

Calle P ligger i Berns Bistros gamla lokaler, alltså mitt i Berzelii Park, utanför Berns. I den renoverade lokalen finns plats för 60 sittande, och i baren kan man både hänga, dansa och äta en bit mat. Här bjuds på mellanrätter med mycket vegetariskt, men också fisk och kött. Menyn är levande, och byts ut lite efter säsong, och ibland, beroende på råvaror, serverar de specialare. Här finns allt från friterad jordärtskocka (min absoluta favorit) till kantarellpasta och torsk, och såklart ett stort utbud på öl, goda cocktails och viner.

Jag har hunnit besöka nyöppnade Calle P hela fyra gånger inom loppet av en vecka, det säger en del! Då har jag både ätit, druckit och dansat (killarna vet vad bra musik är) - det är ett sådant ställe man aldrig vill ska stänga för kvällen.

Ovan ser ni två helt magiska rätter, jag kommer att ha svårt att inte beställa dem igen. Till höger "MHAMARA" och vänster "JERUSALEM ARTICHOKE" - jag lovar att ni inte blir besvikna om ni beställer dessa.

"COD" wow. Ser ni ägget?

Jag ska inte säga att jag inte äter efterrätter för då ljuger jag, men det blir inte att jag beställer dem så ofta. Jag älskar mat så mycket mer, att jag fyller magen med för- och varmrätter. Den här var dock en vinnare! I bilden på menyn ser ni exakt vad som serverats, "BLACK CURRANT SORBET". En vuxen, smakrik och fräsch efterrät, perfekt för att avrunda en måltid.

Här har ni den fullständiga lunchmenyn som jag fick ta del av på mitt första besök på presslunchen, samt grabbarna grus: Anton Surtell, Simon Ramn och Axel Ohlson. För er som inte vet så är detta järngänget bakom Sixten & Frans som jag spenderat många stunder på, det var ett av mina favoritställen. Axels flickvän Hannah och jag är väldigt goda vänner, och med åren har även dessa blivit det! Så inspirerande och kul att följa deras framgångsresa!

På fest! Gott bubbel och snacks på den officiella öppningen av Calle P! Här fick jag även smaka på en annan efterrätt, "CHOCOLATE TRUFFLE" - perfekt med en kaffe och avec.

Lördagens besök på Calle P har ni redan fått ta del av, men mitt fjärde besök blev tillsammans med min mamma som var så nyfiken på killarnas nya ställe! Vi drack rödvin, delade på jordärtskockan och åt kantarellpasta! MUMMA!

Mitt betyg för Calle P

Calle P kommer inte kunna få annat än topp-betyg av mig, av så många anledningar. Konceptet är precis ett sådant som jag älskar; avslappnat, men elegant. En kvarterskrog med höga ambitioner, mitt i city. Hit känns det lyxigt att gå, utan att det blir för pretentiöst. Hit kommer jag spatsera vare sig jag ska ta en mysig afterwork, lunch (de serverar Dagens!) eller middag. Det känns så mysigt att sitta i den inglasade lokalen nu på hösten, och se regnet smattra utanför. Men likaså i vår, när uteserveringen öppnar och man kommer kunna sitta mitt i parken. Precis som Riche som för mig är ett sådant ställe som alltid känns lika hemtrevligt att komma till, är Calle P, vilket gör dem till en solkar konkurrent! Maten är inte vad jag skulle kalla typisk bistro eller kvarterskrog, den är definitivt roligare, mer kreativ och innovativ. Här får man uppleva oväntade smaker vilket jag tycker är otroligt roligt, man gillar att bli lite överaskad! På helgerna har de öppet till två, och jag vet att jag kommer att vara en flitig besökare som gärna dansar i takt till vad än deras DJs spelar (tänk jazz, gamla hits, klassiker). Det är som att vara på en väldigt bra hemmafest man aldrig vill ska ta slut.

Nu vet ni helt enkelt var ni kan hitta mig framöver...

PS. De har filmjölksbröd!

Mat: +++++
Miljö: +++++
Pris: ++++
Service: +++++

 

Vill ni läsa mer?

Stureplansgruppen och trion bakom Sixten & Frans öppnar Calle P