RESOR

Jahapp, det här va ju en dröm. Vilka magiska 24 timmar jag haft. Jag ville absolut inte lämna den fruktansvärt mjuka hotellsängen imorse, ännu mindre ville jag lyssna när det var dags att lämna frukosten på bryggan för att åka tillbaka till Stockholm. När vi var ute till havs igår (och hade den fina turen att stöta på två valar som villa säga hej - say what?) tänkte jag, hur kan jag inte göra det här, varje dag för resten av mitt liv? Jag mår så otroligt bra ute till havs, i skärgården, omringad av djur och natur. Jag älskar verkligen att upptäcka och lära känna mig själv, och jag blir mer och mer övertygad om vad jag verkligen älskar.

Nog om det, låt mig ta er igenom de senaste dygnet tillsammans med Scandinavian Detours. Stort tack till Reine och Jonas på Brygghuset och Slipens Hotell, det finns ett stort hjärta i deras verksamhet, och det märks tydligt att det de gör är ett lustprojekt. Stort tack även till Talisker Whisky och vännerna på AWB.

Vid ankomst till den lilla fiskebyn Fiskebäckskil checkar man in på härliga Slipens Hotell. Superfina, moderna och mysiga rum - och som sagt, sängen var helt magisk. Garderoben är utrustad med regnjackor (som vi aldrig behövde, vi hade strålande sol och nästan sommarvärme) och härliga badrockar, perfekt för den som vill ta morgondopp eller bada bastu på flotten.

Sen var det dags att hoppa i fiskebåten och bege oss ut till havs. Doften av salt och hav fyller en med ro och lycka. Första destinationen var en ö där det dukats upp ostron, whisky och skaldjursgryta. Jag smällde av.

Med mätta magar var det dags att åka på äventyr, skaldjurssafari! Lyckan när två valar dyker upp, då var jag verkligen här och nu. Sen fick ta del av hur man fiskar skaldjur, jag ställde alla frågor man tänkas undra när det kommer till havet, naturen och fiskindustrin. Vår fiskare Bobo Roysson var HELT FANTASTISK. Riktigt härlig guide som gjorde hela upplevelsen extra rolig.

Kan man få finare väder? Efter en stund ute på sjön tuffade vi tillbaka till land.

Dags för whiskyprovning. Jag ska erkänna att jag i princip doppade tungan, whisky är för starkt för min smak, desto godare är det däremot i drinkar.

Jonas komponerade en ljuvlig fyrarätters som Emil Hed från Svartengrens matchade drinkar till. Magi. Lasse Hansen (läs mer här och här) från Danmark var på plats och berättade om sitt äventyr över Atlanten. Förra året tog han sig till Antigua på 49 dagar, i robåt. Det var så mäktigt och inspirerande att höra honom berätta, jag ställde fråga på fråga som den äkta journalisten jag är. Som tur var uppskattade han det. Mest av allt undrade nog alla, varför? Vad får en människa att göra något sådant, något som ur de flestas synpunkt är absolut livsfarligt, men ur hans mest är tråkigt, det är mycket dö-tid. Svaret är i alla fall för att det går, och för att det är en mental utmaning. Man skulle kunna kalla det en annan form av terapi, självhjälp, personlig utveckling.

Lasse berättade bland annat om 12-14 meter höga vågor vid storm, som jag förstod det satte de sig då gränsle över robåten med en tamp runt midjan som satt fast i båten. När vågorna välte båten var det bara att hänga med och tumla runt i vattnet, men tampen är livsnödvändig, annars försvinner man ner i djuper. När han berättade det här gapade jag så stort att man skulle kunnat pricka med en pingisboll. Som sagt, inspirerande, jag var helt trollbunden.

Sen var det dags att basta. Jag menar, titta bara.

En öl i bastun och bums i säng. Jag sov ganska så bra.

Vaknade upp till detta. Stilla morgon. Sol. Frukostbuffé på terrassen. Kaffe. DET BLIR INTE BÄTTRE.

Om du är sugen på att vara med om samma upplevelse som mig finns det möjlighet att boka en resa med Scandinavian Detours 28-29 juni och 23-24 augusti. Läs mer och boka här: https://www.brygghusetkrog.se/evenemang/scandinaviandetours/

Mot Göteborg! Med tåg! Älskar tåg. Jag ska vara framme på Västkusten runt lunch, sen väntar en dag fylld av härlig aktivitet, god mat och inte minst - whiskey.

Ska försöka hålla er uppdaterade.

Flygresan gick bra, två bra flygningar. När vi kom till Nice svängde vi dock så mycket att det kändes som vi låg på sidan, jag stirrade havet i vitögat.

Åh Nice, jag är kär. Jag bor på ett pittoreskt hotell mitt i city, på en populär gågata. Jag har en fransk balkong högst upp och känner mig lite som Carrie Bradshaw i Paris (ni som vet, vet) minus de dyra kläderna.

Jag har strosat och shoppat. Sen begav jag mig till strandpromenaden och placerade mig längst fram vid stranden på Òpera Plage, beställde in ett iskallt glas rosé och linguine. Sen toppade jag det med ett dopp i det isblåa havet, jag låg och plaskade i säkert 30 minuter. Lyckan.

Nu blir det duschen och ner på stan för middag med gänget!

När jag flyger vill jag helst försvinna in i mig själv, eller någon annan. Har jag resesällskap får denna gärna babbla på om allt möjligt, och jag brukar meddela att även om jag inte ger så mycket respons så lyssnar jag, och det hjälper mig tänka på annat. Reser jag själv, gäller det att vara förberedd: hörlurar in, podcast på. Tidning i knät, och gärna en hoodie över huvudet som skyddar från in- eller utsikt. Jag vill försvinna in i en värld som inte påminner mig om var jag befinner mig, blir jag nyfiken och börjar se mig omkring för mycket kan de plötsligt gå upp för mig var jag är. Samma sak om det är turbulens, då blir det så tydligt att jag sitter i ett flygplan flera tusen meter upp i luften. 

Starten är den absolut mest kritiska för mig. Minutrarna innan är bara en lång väntan i limbo, strax kommer man höra motorerna sätta igång och känna stolarna vibrera innan de lägger i full gas. Där och då känner jag att jag har en fot på jorden, och en i luften. Men nu är det försent att ändra sig, det är bara att gilla läget. När planet lyfter är det av min erfarenhet oftast lite skakigt, ibland mycket, och här blir det ofta att jag blundar, lutar huvudet i en hand och höjer volymen på mobilen. Lite som när man yogar och mediterar försöker jag försvinna in i mig själv och här och nu, inte riktigt existera. 

När jag skriver detta sitter jag på min andra flight för dagen, jag har mellanlandat i Oslo på väg till Nice och alltså behövt göra allting två gånger, det är lite av en KBT-utmaning för mig ska jag säga, men jag klarar det. Under starten såg jag ut precis som jag beskrev ovan, men jag har glädjen att sitta på första raden längs med gången (passar mig bra att inte se ut för mycket) och för någon sekund tittar jag upp och möter flygvärdinnans blick. Hon måste ha sett mig och anat att jag är flygrädd, för hon ger mig det vänligaste och mest betryggande leendet vilket går rakt in i hjärtat, och jag känner mig faktiskt 50% lugnare. 

Jag flyger SAS Plus, och även om det inte är en lyx jag kan unna mig varje gång, gör allt som förenklar; som fast track, SAS louge och att få sitta längst fram, att jag blir lite lugnare. Allt runt omkring att resa, att ta sig till flygplatsen, vara på flygplatsen, och såklart flyga är stress för mig, kan jag göra den processen så trygg och lyxig som möjligt så är det något jag vill prioritera i livet. Jag väljer alltid att boka med ett flygbolag som jag litar på, även om det betyder en dyrare biljett. Det är värt alla dyra handväskor eller potentiella spontantköp för mig. 

Jag blir också ganska stolt att jag trots min flygrädsla faktiskt flyger så pass mycket som jag gör, och själv. Att jag inte begränsas av det, utan utmanar min rädsla.  

Jag avundas er som älskar att resa, eller vars största problem är att bli uttråkad. För mig innebär en flygresa sömnlösa nätter, panikångest, katastroftankar och en hel del tårar. Jag FATTAR INTE hur man inte kan tycka att det är läskigt? Det är ju en helt absurd grej att vistas i luften på det här sättet. Samtidigt är det såklart fascinerande, och fantastiskt. 

Vid lunchtid landar jag i Frankrike och sedan väntar en härlig dag med 27 grader i Nice. Imorgon bitti bär det av mot Provence!

Häng med via Instagram: @linnww

Det märks att jag inte är 20 längre. Min kollega taggade mig precis i ett inlägg på Facebook som löd "Festade två nätter i rad. Jag är nästan 30. Detta är fan nära ett självmordsförsök". Precis så känns det. Men oj vad roligt vi haft. Jag har skrattat, skrattat, skrattat, skrattat konstant. Det kan alla intyga. Jag har skrattat tills jag inte har någon luft kvar, jag har skrattat tills jag fått magkramp, jag har skrattat tills jag gråtit - om och om igen. Jag har skrattat från morgon till kväll. Vad fint det är att få göra det med människor.

Jag tänkte göra en guide till Köpenhamn här på bloggen, men börjar med att summera helgen med lite bilder.

Tack för världens finaste helg gänget!

För er som inte redan listat ut det ska jag alltså till Spanien och Palma de Mallorca! Jag har varit här ett par gånger tidigare, och bott både mitt i Palma och på andra delar av ön. Den här gången bor vi strax utanför Palma, med tillgång till pool och hav så att man kan slappna av och bara ta det lugnt, men samtidigt har vi närheten till Palma stad och dess restaurangliv.

Den här gången fick datorn stanna hemma. Jag ska sätta automeddelande på mejlen och försöka hålla mig från att stämma av i några dagar, jag måste få några dagar utan måsten, utan att vara tillgänglig.

Men! Bloggen lever på, så glöm inte att kika in här ändå!

Men jag har väldigt dåligt med internet. Om det var svårt att ladda upp bilder i Biarritz är det typ omöjligt här i Bretagne där jag befinner mig nu, på ett slott. Ni hör ju.

Jag yogar, äter, sover, äter, solar, äter, yogar, mediterar, promenerar. It’s all good.

Jag utlovar mängder av härliga inlägg och massa inspirerande innehåll inom kort.

Hoppas ni har en fantastisk sommar!

Femte och sista dagen stod jag upp, flera gånger. Den känslan... jag fattar nu. Jag fattar grejen. Jag har fått mersmak, och hoppas att jag får chansen att surfa snart igen!

Vilken fantastisk vecka det har varit, fullproppad med nya upplevelser, platser, smaker och människor. Två länder, flera städer, massa stränder. Idag är min sista dag i fantastiska Biarritz, men jag har massa härliga inlägg att dela med mig av, inte minst restaurangtips och så tänkte jag göra en stor guide.

Imorgon bär det av mot en ny destination med nya upplevelser, kan ni gissa vad jag ska göra?

Kvällarna här är ljumma och man kan strosa omkring utan jacka utan problem. Biarritz är en stad fullt av restauranger som bjuder på så väl spanska, franska och baskiska kök som mer internationella. Rosévinet är ljust ljust persiko-rosa och ostarna smakar allt annat än vad man hittar hemma - jag hade kunnat leva på osten nästan.

Ikväll är sista kvällen med gänget och det bär av till Le Café du Commerce - sugen på skaldjur!

Jag är inne på tredje dagen med min bräda och jag kämpar fortfarande mot, eller med, vågorna. Hela kroppen värker och de lär dyka upp ett eller annat blåmärke på kroppen. Jag undrar om jag inte stukat en tå också, jag lyckas alltid landa fel på just den.

Vi surfar på en strand i Spanien som heter Zarautz. Då vi haft ganska tur med fint väder har vågorna inte varit enorma, vilket är helt okej när man är nybörjare... men man märker också att man behöver kraften från stora vågor för att komma upp ordentligt. Det blir mycket kallsupar, men det hör till. Jag kämpar på och hoppas kunna rida på vågorna innan veckans slut!