blablabla

Det finns vissa caféer, krogar och restauranger som nämns i nästan varenda bloggares inlägg. Det ser ut som att det finns sammanlagt 5 ställen i hela Stockholm och alla ska dit eftersom det är SÅ bra.

Nej

Jag gillar att göra research innan jag ska på något ställe. Det är ett hav av information där ute och man ska nu lita på okända personer som jag har ingen aning om vad deras prioriteringar, smaker eller livssituation är. Men min teori är att om maten smakar bra blir de flesta nöjda. Och om ett ställe nämns mer än ofta i olika inlägg så kan det bara betyda två saker: att det faktiskt är så mindblowing som det ryktas

Eller

SPONS BLOGG

Så. Om en restaurang nämns i varenda jävla blogg man läst och det ser ut som en scen tagen ur en Coca cola reklam (du vet när det ser ut att livet är så himla fantastiskt och det är fyrverkeri, orgasmer och partaj). Varför skulle de ljuga, klart jag tar min lata rumpa dit. Och sen blir sjukt besviken, irriterad och det är som en misslyckad fucking tinder date. Är det samma person som på bilden? NEJ

Jag får ju inte betalt eller blir sponsrad eller special treatment när jag går ut och äter. Ifall jag får det så är jag noggrann om att SKRIVA detta så at folk inte missleds.

Nu så tänker jag out-a ställen som bloggos-världen har överhajpat och överdrivit i dess upplevelse.

Varför jag outar? Jo, för att ingen bryr sig om vad jag har att säga egentligen och så länge bloggos-världen fortsätter reklamera så kommer dessa ställen klara sig gott och väl.

Men vill du bli varnad så varsågod, hate me later:

Supper gården – drygare atmosfär får man leta efter. Yuppie wanna-be arslen som hänger och jobbar här som förstör (eller ännu värre bekräftar) Stockholmarnas image

Cafe creme- fjortis fjantar som försöker se vuxna ut med champagne i handen. Lokalen ser ut som att någon new money Justin Bieber wannabe har inrett hela stället

Berns- de byter köksmästare/kockar oftare än vad jag byter strumpor. Så att äta här är som rysk roullete. Tydligen fick jag en kula i smaklökarna under min vistelse här och Berns hamnar på min lista av en av min värsta matupplevelse ever och sämsta service

Sthlm brunch club- om du gillar groteska instagram like-juckande kreationer, där du på köpet även får trängas och sitta i knät på andra besökare i en miljö med hög ljudnivå som erbjuder gratis migränliknande huvudvärk. Plus i kanten och du har tur får du även köa i 30-60 minuter för mat som är allt annat originellt. Grattis.

Lydmar – vackert. Överskattad men inte helt på min shitlist (än)

Urban deli- hat är det enda jag känner. Detta ställe är posterchild för fuskig mat, överprisad dålig kvalle, service som är lika (o)stabil som Sveriges väder. Krystad stämning

Hallwylska bar- jag önskar att jag var så pass rik för att kunna ha en innergård som Hallwyslka har. Drömmigt, sagolikt och jag kan fantisera att jag är en prinsessa i Italien. SÅ KLART vet ägaren detta och priserna är skyhöga och smakerna är meh. Dryg attityd och snea bitchiga blickar delas ut som there is no tomorrow

Taverna Brillo – location, location, location. Däremot glömmer vi bort smak, service, vara trevlig, uppskattning… LÖGN, alla ljuger om de säger att de haft bästa maten här. Det handlar om FOMO, inte njutning. Fråga om stället hade haft lika många gäster om det befann sig längre bort från nuvarande adress. NEJ DET hade det inte, speciellt inte med prissättningen de har

Calle P- Jag kan hålla med om att inredningen och atmosfären är classy chic och man vill ta in drink efter drink. Men att äta här, snacka om hybris. Fuck you, tror köket att de är dem första som lagat mat och sålt på restaurang, tagga ner med attityden, laga mat som du gillar och lura inte folk på pengar.

Gretas haymarket- jag erkänner att miljön och inredningen är en fluffig rosa våt dröm för intagrammare. Men buuu med era priser och mat som inte är så jävla bra.

Kasai – fejk it till you mejk it. Hallå, jag vill bli sedd, jag är någon. Slänger pengar på detta ställe för mat som jag inte ens skulle ge min hund. Stel stämning och Kasai har ALLt jag inte vill ha om jag går ut och partajar.

Fabrique- vad är grejjen med att varenda bloggjävel ÄLSKAR 85 kr macka på fabrique? Tror de att folk bajsar pengar. Jag håller med om att Fabrique är bra, men Jesus, köp en lika god macka any where else for fucks sake

Pascal- instagram slave

Svenskt tenn tesalong- som att sitta med en käpp upp i röven i en gammelmormors vardagsrum. Äta överprisade mackor FFS och dricka te, låtsas att man har made it in life om man kommer hit. Nej tack. (gå hellre hotel diplomat, grandhotel och bli rånad där men känn dig lyxig i alla fall).

East- är en dinosaurie som vägrar att dö. Överprisad undeväldigande sushi vars kvalitet inte blir bättre. Efter ägarbytet har det t.o.m lyckats bli sämre. Om du var någon på 90-talet, ja då lär du hänga kvar här och go down memory lane och leva som den kungen du var och inte längre är

Il cafe – asså shit vad besviken jag var när jag kom hit första gången. Stället nämns för fan i varenda blogg så ja föreställde mig något gulligt. Har du varit där? En fucking bunker utan färg, liv eller rörelse. Mac Donalds har mer charm och design

Grand hotel- for what they´re selling them selves to be, lever ej upp till hajpen. Om jag nu har sparat ihop pengar i en hel månad, tagit sms-lån och klätt på mig min finaste klänning och kanske även kört en storsatsning med att ha varit hos frisören. Jag investerar i mig och upplevelsen jag kommer att få på Grand och de levererar inte. DE LEVERERAR inte, jag vill ha hela lyxpaketet. BUUUU

Milles- om du är inne i S&M och gillar att dominatrix haggor  förnedrar dig så finner du dessa på Milles. Alla glada och soliga instagrambilder gömmer en mörk hemlighet med psykisk misshandel bakom stängda dörrar. Varför jag utsätter mig för denna tortyr är bara för råbiffen. Den är så god och eftersom allt i mitt liv handlar om mat så är jag villig att uppoffra mitt mentala välmående för en måltid här någon gång då och då

Greasy Spoon- började starkt och var älskad av yours truly. Tre ställen senare så har hybris knackat på och allt gått åt pipan

Koh Phangan- är hur jag föreställer mig om man blir hög på LSD. Jäkla pajas till ställe som ingen över 5 år kan ärligt gilla. Så mycket blinkande kitsch att det borde stå en varning på ytterdörren att epileptiskt krampanfall kan framkallas.

Ramblas- Jag fattar att det är poppis då det är billigt. Men här erbjuds tapas som är allt annat än tapas du kan förvänta sig i Spanien. Kalla det smårätter, kalla det billiga smårätter, kalla det billiga smårätter och ett ställe att hänga på. Men glöm bort genuinitet, kvalitet och ”tapas”

Ljunggren- Smaklöst, själlöst och överprisat är komplimanger. En av mina sämre matupplevelser. De kanske var bra back in the day….dags att gå i pension kanske.

Hälsningar

PMSkärringen

Jag tänkte utmärka vad som är ett säker kort att beställa på olika restauranger jag ofta besöker runtom i Stockholm.

Det är viktigt att ha i åtanke att då fokuserar jag endast på maträtten. Det kan innebära att servicen eller atmosfären suger. Det kan innebära att hela menyn är fantastiskt och man har beslutsångest. Det svåraste är om det är en meny som byts ut typ varje vecka eller månad. När man har fått den mest perfekta smakbomben ever vare sig det handlar om friterad ärtpure med hyvlad tryffel eller om det är sidobröd som smakar som ett moln. Wtf, det är som en one hit wonder. Vad fan gör man, för att få äta det igen? ragga upp kocken? Köra en Greta T strejk framför restaurangen med kravet att få den permanent på meny. VAD GÖR MAN.

men nu back to reality.

Ok. Here vi gå.

INDIAN GARDEN: deras thali tallrikar. Mix av allt det goda samt stora portioner.

TBILISIS HÖRNA: lång meny. Jag har haft missar t.ex. skippa det grillade. Men om ni vill ha en lyckad matkväll så måste det beställas: kachapuri (ostbrödet)! Aubergine rullar. Dolme. Mixsallad. Chakapuli som är lammgryta med dragon

SHANTI GOSSIP: deras bengaliska meatballs. Min förstfödda för deras bengaliska meatballs. Enda minuset är att portionerna är mini

MILLES: Stockholms otrevligaste haggor jobbar här men jag kommer hit i alla fall pga. att jag dör för den asiatiska råbiffen.

MADAM. Jag var ganska besviken med de flesta rätterna. MEN råkar jag komma tillbaka så måste jag bara säga att deras råbiff för fän måste jag höja till skyarna

KOMMENDÖREN: råbiffen och tonfisksalladen. Sötpotatispommesen. Resten av menyn är you win some you lose some

KNUT BAR: deras tunnbrödspizzor är alltid ett säkert kort. Också hjortronmojiton

VINA: råbiffen och charken är bäst. Resten av menyn är bra den också, har ej blivit besviken so far

BISTRO RIGOLETTO: Ett ord. Råbiffen. Slut på ett ord

BARBRO: Stockholms godaste spicy tuna! Biffsashimin är crazy good

PASTIS: choix du chef ger en underbar mix av allt möjligt. Det här var även stället som introducerade mig till råbiff och ett beroende utvecklades

GRIFFINS STEAKHOSE: mini-råbiffarna! brunchen

BABAJAN: Dagens thali

RICHE: deras omelett är eggcellent (jag vet, jag vet, tråkig humor)

THE FISHERY: jag dör för deras ölpanerade krispiga fisk med lisapotatis 

B.A.R: tonfisksalladen.

NOI: föll av stolen när jag åt förrätten steka rödräkor (pil pil) med chili, vitlök och persilja

PATS PLACE: Nana in my heart , Jaws, Hulken , Spice girl ,  ET go home

LOW AND SLOW: god mat överlag men svimmar av lycka för deras SMOKED PIGWING

SURFERS: Räkbollarna, skulle kunna leva på dessa för resten av mitt liv. Den Barbariska rättikan är svingod

Indian Garden

Milles

The Fishery

Babajan

Min ultimata food nemesis. Min rubiks kub. Min kryptonit. Asså, det här är en kamp jag alltid och jag menar ALLTid förlorar. 

Mitt fokus är inte att prata om att det är en källa for magsjuka, bakterier som dansar tango, mat som står framme för länge, nyttigt eller onyttigt. etc. etc. osv

Nej, nej nej det jag vill säga är att bufféer är the devils child of frosseri. Herre Jesus, att ställa mig framför en buffé är som att beskåda ett flock lejon hoppa på en zebra, en dammsugare på max hastighet, Asså jag kan - bara - inte - sluta -äta! Även om magen gör ont, även om mat börjar sippra ur öronen. 

Om ni någonsin vill se ren och skär panik i mina ögon, så nämn bara ordet buffé.

Så därför, vet folk som känner mig att undvika att boka bord på ställen med gränslöst ätande. Därför kommer du aldrig se mig på ett julbord heller för den delen.

Det värsta är att jag samtidigt älskar det, jag älskar att man kan få smaka lite (mycket) av allt. Drömmen! Ibland önskar jag att jag var en ko eftersom kossor har fyra magar. FYRA magsäck. DRÖMMEN. När någon kallar mig för kossa så tar jag det inte som en förolämpning utan avundsjukt önskar jag att det vore sant. Om jag kunde så skulle jag äta varenda minut av min vakna tid. På riktigt, från 08:00 tills jag lägger mig. So many flavours so little time.

Med detta sagt så har det hänt och händer att jag ibland men sällan hamnar på bufféer. 

Mer regel än undantag så är det oftast dåliga och blasé bufféer som är smaklösa och går på kvantitet istället for kvalitet.

Dock finns det ett par ställen jag gillar och kan t.o.m. tänka mig att återvända till. Men, här har jag en mer restriktiv policy än vad Ryanair har med sina bagageregler.

Så följande ställen rekommenderar jag, även om man överrätter och börjar få synhallucinationer, out of body experience, så är maten god, fräsch, smakrik, chill atmosfär, prisvärt och totally worth it

1. Griffins steakhouse

Brunchfest hemma hos gotiska Alice i underlandet

Har inte varit där på ett tag, eftersom jag tror att min mage har fortfarande PTSD. Stället levererar bra råvaror, nylagat, smakrikt och fräscht. Men för att kort summera Griffins bufféutbud, så kan man säga att hela deras middagsmeny serveras på brunchen. Detta, min kära läsare (eller bara ni 2 st) är både underbart och tortyr. Det erbjuds olika sorters kött, ceviche, pommes, korv, ost, grönt, råbiff, kallskuret, potatissallad, räkcocktail ,asså I dont know, you name it they got it. 

Som dem flesta bufféställena så är dessertbordet underväldigande. Lite meh smaker men mycket att välja på och det finns godbitar att hitta. Crème Brulé, äppelkompott, chokladmousse med marinerade körsbär, kaka med lemoncurd, chokladboll rocky road och geléhallon.

Najs for stora sällskap, det är glatt, livligt och partaj.  

Last but not least: den avgörande faktorn som får mig att återvända är deras Jesus holy mother marie råbiff. Det lilla skitet som ger mig livets njutning. Och trots att jag ätit mig sönder på buffén så lyckas jag alltid klämma i mig minst 10 st råbiffar. Drömmer om dem

Lokalen är stor, mörkbelagd med kitschig inredning som samtidigt är trevligt och glammigt. Bra for stora sällskap.

Varje lördag 11-15:00. Kostar 345 kr
Barn 0–5 år gratis och mellan 6-12 år halva priset

2. Lykke & Löjromsbaren

Grönt och skaldjur på brunchbuffén i en stor ljus lokal med skandinavisk inredning.  

Vill man visa sina utländska vänner en modern och tjusig sida av det skandinaviska köket och design så kommer man hit. Älskar atmosfären, det skulle räcka att bara ta ett kopp kaffe (läs champagne) och man känner sig lycklig här.

Ett ställe som ger lite mer lyxkänsla, ger utrymme för samtal och bra ljudnivå

Buffén är pinfärsk med en massa räkor, krabba, mini-mackor och smörrebröd med havets läckerheter. Pajer, sallader, röror. Varma som kalla rätter. Typ 2 st kötträtter. Efterrätter med nylagade pannkakor och en dessertbuffé som fortfarande är under construction, då det fokuserades på kvantitet och inte kvalitet. Men VEM bryr sig när maten var så behaglig.

Varje lördag och söndag kl.12.00–15.00 .

Kostar 325 kr

Barn 1 – 12 år betalar 15: - per fyllda år

3. Il tempo

Brunch med zebror, pizza och Italien i en intim murrig lokal

Ganska nytt koncept med brunch som erbjuder buffé med chark, antipasti, sallader, 3 olika pizzor, ostar, carpaccio, 2-3 röror, bönor, lax, ägg, parmesan, vitello tonnato mm. Sedan får man även beställa en varmrätt från en begränsad a la carte meny och slutligen har man dessertbuffén.

Bra för intima samtal. Goda smaker. Trevlig service

Jag har provat fler bufféer än de jag nämnde men de är så pass dåliga att jag kommer aldrig gå dit igen eller rekommendera någon att göra det. Jag vill inte hänga ut något ställe men är man nyfiken eller vill fråga om ett ställe ni själva funderat att testa så kan ni DM-a mig på instagram.  https://www.instagram.com/thefood_psychiatrist/?hl=sv

Har ni något bufféställe att rekommendera? Alla tips tas emot. Dock måste förvarna att nämn inte Berns. Jag och Berns kommer ej överens. Detta är en story för en annan dag

Och då menar jag Foodie.

Jag skyller på sociala medier, särskilt Instagram.

Ta till exempel avokadon som har tgit världen med storm. Hur svårt kan det vara att göra en avokadomacka? Seriöst, det här är en ärlig fråga. Finns avokadomackan på menyn – något som min femåriga systerdotter kan "laga" – då är det garanterat att restaurangen/cafeet har overnight succes med 5 stjärnor på Yelp.

På riktigt.

HA-HA.

 Folk älskar mat, men att kalla sig en foodie anses töntigt. Matintresset har exploderat de senaste tio åren, men begreppet foodie uppstod faktiskt redan på 80-talet. Då kunde anonyma matälskare glida runt på gatorna och njuta av sin hobby i fred. Jag äro en självutnämnd foodie sedan jag var typ 10 år gammal. Jag började laga mat hemma eftersom allt jag såg på TV – muffins, mudcake, cheesecake, pigs in a blanket – inte fanns i Sverige, vi snackar allstå om 80-talet a.ka stenåldern. Jag VILLE smaka på allt jag såg. Så jag började laga mat. Om jag hade rätt teknik eller var smaksäker vet jag ingenting om, men jag vet att mitt intresse för mat och att smaka på allt härjade fritt.

Enligt min kompis Wiki Pedia är en foodie en person som ser mat som en hobby, som lägger ner tid och pengar och upplever hela akten som mer än bara en måltid – det är en upplevelse. Det är JAG! men samtidigt vägrar jag nu identifiera som en foodie. Jag identifierar som anonym.

Det finns vissa livsmedel jag älskade innan de blev överhypade, och nu känns det som att jag har blivit en klyscha. Jag vill inte vara en klyscha, men jag vill inte heller inte vara en klyscha. Ändå sitter jag här med en halvdan blogg, en bland miljontals "mat"bloggare – hugget som stucket.

Allt detta har sina för- och nackdelar. Intresset sprids, restauranger kan marknadsföra sig själva, folk blir mer nyfikna på matkultur. Men sedan har vi masspsykosen kring den perfekta bilden, fegisar som inte ger sin feedback direkt utan gömmer sig bakom datorn och sågar ett ställe, falska recensioner (kanske det som stör mig mest), restauranger som minskar på kvaliteten och utnyttjar Instagram-hajpen istället, etc etc

Nej, men min teori är att det som verkligen satte spiken i kistan för oss foo... jag menar matnördar var dokumentären "FOODIES" – som egentligen borde ha varit ett avsnitt av "Outsiders."

When I party with the famous:

Spanien

Kaffeverket

Pom & Flora

Robin Delselius Bageri

Istanbul

Sophies canele