Jag sitter tillsammans med exilskåningen Dopamin-Magnus på ett rörigt Bistro Jarl och försöker hänga med i en konversation utan slut eller mening. Mitt emot oss sitter två plastikopererade damer, båda strax över 30.
Den enas attribut är iögonfallande, bröstkorgen är så välfylld att huvudet rent optiskt krympt till ett äpple.
Jag försöker av artighet utbyta fraser med henne, men förgäves.
Hon är helt ointresserad. Det är knappt så att hon bemödar att möta min blick.
"Nicklas är dj på Café Opera", säger Magnus plötsligt och någonting händer med Dolly Parton-kopian.
Signaler från hennes lilla hjärna skickas till munnen och hon börjar le.
Hon tar mig plötsligt i hand och frågar hur jag mår. Hon skrattar åt mina dåliga skämt.
Plötsligt. Existerar. Jag.
Det här med kvinnor, det har jag aldrig riktigt förstått men jag tror jag börjar lära mig.

Skriv en kommentar

Otroligt bra intressant läsning! Blir spännande att se det färdiga resultatet. Kommer fler utdrag?

stäng av! ingen som vill läsa dina böcker om påhittade, uppdiktade historier.

Tråk:
Hej Styret. Kul att du hittat hit igen. Vad menar du är påhitt? I inlägget ovan får du gärna höra med din före detta vän Magnus som var med vid tillfället.

Hälsningar

Nicklas

En av få läsningar som får mig att bli intresserad, längtar till då boken släpps!

Keep on doing it!

Emma, WVKM:
Tackar så mycket och god jul.

Haha! Rolig läsning :)

MER!!!

Kommentera