2018

Flygresan gick bra, två bra flygningar. När vi kom till Nice svängde vi dock så mycket att det kändes som vi låg på sidan, jag stirrade havet i vitögat.

Åh Nice, jag är kär. Jag bor på ett pittoreskt hotell mitt i city, på en populär gågata. Jag har en fransk balkong högst upp och känner mig lite som Carrie Bradshaw i Paris (ni som vet, vet) minus de dyra kläderna.

Jag har strosat och shoppat. Sen begav jag mig till strandpromenaden och placerade mig längst fram vid stranden på Òpera Plage, beställde in ett iskallt glas rosé och linguine. Sen toppade jag det med ett dopp i det isblåa havet, jag låg och plaskade i säkert 30 minuter. Lyckan.

Nu blir det duschen och ner på stan för middag med gänget!

När jag flyger vill jag helst försvinna in i mig själv, eller någon annan. Har jag resesällskap får denna gärna babbla på om allt möjligt, och jag brukar meddela att även om jag inte ger så mycket respons så lyssnar jag, och det hjälper mig tänka på annat. Reser jag själv, gäller det att vara förberedd: hörlurar in, podcast på. Tidning i knät, och gärna en hoodie över huvudet som skyddar från in- eller utsikt. Jag vill försvinna in i en värld som inte påminner mig om var jag befinner mig, blir jag nyfiken och börjar se mig omkring för mycket kan de plötsligt gå upp för mig var jag är. Samma sak om det är turbulens, då blir det så tydligt att jag sitter i ett flygplan flera tusen meter upp i luften. 

Starten är den absolut mest kritiska för mig. Minutrarna innan är bara en lång väntan i limbo, strax kommer man höra motorerna sätta igång och känna stolarna vibrera innan de lägger i full gas. Där och då känner jag att jag har en fot på jorden, och en i luften. Men nu är det försent att ändra sig, det är bara att gilla läget. När planet lyfter är det av min erfarenhet oftast lite skakigt, ibland mycket, och här blir det ofta att jag blundar, lutar huvudet i en hand och höjer volymen på mobilen. Lite som när man yogar och mediterar försöker jag försvinna in i mig själv och här och nu, inte riktigt existera. 

När jag skriver detta sitter jag på min andra flight för dagen, jag har mellanlandat i Oslo på väg till Nice och alltså behövt göra allting två gånger, det är lite av en KBT-utmaning för mig ska jag säga, men jag klarar det. Under starten såg jag ut precis som jag beskrev ovan, men jag har glädjen att sitta på första raden längs med gången (passar mig bra att inte se ut för mycket) och för någon sekund tittar jag upp och möter flygvärdinnans blick. Hon måste ha sett mig och anat att jag är flygrädd, för hon ger mig det vänligaste och mest betryggande leendet vilket går rakt in i hjärtat, och jag känner mig faktiskt 50% lugnare. 

Jag flyger SAS Plus, och även om det inte är en lyx jag kan unna mig varje gång, gör allt som förenklar; som fast track, SAS louge och att få sitta längst fram, att jag blir lite lugnare. Allt runt omkring att resa, att ta sig till flygplatsen, vara på flygplatsen, och såklart flyga är stress för mig, kan jag göra den processen så trygg och lyxig som möjligt så är det något jag vill prioritera i livet. Jag väljer alltid att boka med ett flygbolag som jag litar på, även om det betyder en dyrare biljett. Det är värt alla dyra handväskor eller potentiella spontantköp för mig. 

Jag blir också ganska stolt att jag trots min flygrädsla faktiskt flyger så pass mycket som jag gör, och själv. Att jag inte begränsas av det, utan utmanar min rädsla.  

Jag avundas er som älskar att resa, eller vars största problem är att bli uttråkad. För mig innebär en flygresa sömnlösa nätter, panikångest, katastroftankar och en hel del tårar. Jag FATTAR INTE hur man inte kan tycka att det är läskigt? Det är ju en helt absurd grej att vistas i luften på det här sättet. Samtidigt är det såklart fascinerande, och fantastiskt. 

Vid lunchtid landar jag i Frankrike och sedan väntar en härlig dag med 27 grader i Nice. Imorgon bitti bär det av mot Provence!

Häng med via Instagram: @linnww

Calle P ligger i Berns Bistros gamla lokaler, alltså mitt i Berzelii Park, utanför Berns. I den renoverade lokalen finns plats för 60 sittande, och i baren kan man både hänga, dansa och äta en bit mat. Här bjuds på mellanrätter med mycket vegetariskt, men också fisk och kött. Menyn är levande, och byts ut lite efter säsong, och ibland, beroende på råvaror, serverar de specialare. Här finns allt från friterad jordärtskocka (min absoluta favorit) till kantarellpasta och torsk, och såklart ett stort utbud på öl, goda cocktails och viner.

Jag har hunnit besöka nyöppnade Calle P hela fyra gånger inom loppet av en vecka, det säger en del! Då har jag både ätit, druckit och dansat (killarna vet vad bra musik är) - det är ett sådant ställe man aldrig vill ska stänga för kvällen.

Ovan ser ni två helt magiska rätter, jag kommer att ha svårt att inte beställa dem igen. Till höger "MHAMARA" och vänster "JERUSALEM ARTICHOKE" - jag lovar att ni inte blir besvikna om ni beställer dessa.

"COD" wow. Ser ni ägget?

Jag ska inte säga att jag inte äter efterrätter för då ljuger jag, men det blir inte att jag beställer dem så ofta. Jag älskar mat så mycket mer, att jag fyller magen med för- och varmrätter. Den här var dock en vinnare! I bilden på menyn ser ni exakt vad som serverats, "BLACK CURRANT SORBET". En vuxen, smakrik och fräsch efterrät, perfekt för att avrunda en måltid.

Här har ni den fullständiga lunchmenyn som jag fick ta del av på mitt första besök på presslunchen, samt grabbarna grus: Anton Surtell, Simon Ramn och Axel Ohlson. För er som inte vet så är detta järngänget bakom Sixten & Frans som jag spenderat många stunder på, det var ett av mina favoritställen. Axels flickvän Hannah och jag är väldigt goda vänner, och med åren har även dessa blivit det! Så inspirerande och kul att följa deras framgångsresa!

På fest! Gott bubbel och snacks på den officiella öppningen av Calle P! Här fick jag även smaka på en annan efterrätt, "CHOCOLATE TRUFFLE" - perfekt med en kaffe och avec.

Lördagens besök på Calle P har ni redan fått ta del av, men mitt fjärde besök blev tillsammans med min mamma som var så nyfiken på killarnas nya ställe! Vi drack rödvin, delade på jordärtskockan och åt kantarellpasta! MUMMA!

Mitt betyg för Calle P

Calle P kommer inte kunna få annat än topp-betyg av mig, av så många anledningar. Konceptet är precis ett sådant som jag älskar; avslappnat, men elegant. En kvarterskrog med höga ambitioner, mitt i city. Hit känns det lyxigt att gå, utan att det blir för pretentiöst. Hit kommer jag spatsera vare sig jag ska ta en mysig afterwork, lunch (de serverar Dagens!) eller middag. Det känns så mysigt att sitta i den inglasade lokalen nu på hösten, och se regnet smattra utanför. Men likaså i vår, när uteserveringen öppnar och man kommer kunna sitta mitt i parken. Precis som Riche som för mig är ett sådant ställe som alltid känns lika hemtrevligt att komma till, är Calle P, vilket gör dem till en solkar konkurrent! Maten är inte vad jag skulle kalla typisk bistro eller kvarterskrog, den är definitivt roligare, mer kreativ och innovativ. Här får man uppleva oväntade smaker vilket jag tycker är otroligt roligt, man gillar att bli lite överaskad! På helgerna har de öppet till två, och jag vet att jag kommer att vara en flitig besökare som gärna dansar i takt till vad än deras DJs spelar (tänk jazz, gamla hits, klassiker). Det är som att vara på en väldigt bra hemmafest man aldrig vill ska ta slut.

Nu vet ni helt enkelt var ni kan hitta mig framöver...

PS. De har filmjölksbröd!

Mat: +++++
Miljö: +++++
Pris: ++++
Service: +++++

Vill ni läsa mer?

Stureplansgruppen och trion bakom Sixten & Frans öppnar Calle P

Minns ni den låten? Jag var tvungen att sätta på den nu. Vad hände med Anastacia?

Jag älskar att få önskemål på inlägg från er. En av mina bästa vänner sa bland annat hon ville se mer vardagsinlägg, "en vanlig arbetsdag". Jag har tänkt att det kanske inte är så roligt att se, men samtidigt är de ju mina favoritinlägg hos andra bloggare... Passande nog hade jag redan tänkt ge er min födelsedag i bilder, så här kommer det!

Som ni vet vaknade jag upp hos mina föräldrar och fick traditionsenligt tårta på sängen. Jag blev väckt med sång och paket, och denna fantastiska ballong som jag såklart var tvungen att ta med mig till stan. Det var flera år sedan jag fick börja födelsedagen så här, det har bara inte blivit så, men det var så mysigt.

Sen fick jag göra mig anständig och möta upp den här donnan på Sturehof!

Jag vet ingen som är så glädjespridande och generös som Veronica! Hon skiner som solen och får en alltid på bra humör, och så är hon alltid så peppad! Hon älskar att fira livet, och det snålas på varken känslor eller komplingar när det kommer till henne. Sekunden från att vi satt ner är det en festlig stämning, även om det bara är vi två, och hennes närvaro, vare sig vi bara ska ta en fika, äta lunch eller gå ut och dansa gör mig alltid, alltid glad. Vi ska ha champagne! Vi ska ha ostron! Som jag älskar henne.

Sån mysig stund <3

Sen gick det fort. Jag mötte upp Sofia och fick världens finaste blombukett, vi delade på en kaffe och sen var jag tvungen att skynda hem för att pynta lite. Maria kom över medan jag debatterade vad jag skulle ha på mig och blev klar prick fem minuter innan resten började ramla in. Vi delade på några flaskor bubbel innan vi beställde ett par taxibilar till...

Punk Royale Cafe!

Tänker att jag ska göra ett eget inlägg om det, en recension mer i detalj för både cafét och restaurangen som jag besökt tidigare.

Här var stämningen på topp, jag minns det som en av de roligare konversationerna under kvällen...

Jag tyckte att min bästis Maria hade klätt sig som en riktig influencer (massa olika mönster, färgkombinationer - tänk streetstyle) vilket jag ville föreviga, det ser man ju dock inte här...

Detta är de sista bilderna jag tar, sen följde några suddiga videos. Vårt nästa stopp var Calle P där stämningen var fantastisk. Vi drack bubbel och sittdansade (medan folk stod och hoppade i takt i baren) till allt från ABBA och Beyonce. Om det är något ställe man inte vill gå hem ifrån så är det detta! Sist blev det en tur på Berns som ligger lämpligt (20 meter) gångavstånd därifrån.

Hoppas ni uppskattade att se en något mer ostädad dag ur mitt liv!

Herregud, nu är det 27 år sedan det var min tur att komma ut på BB den där söndagskvällen. 27 år är lång tid, året var 1991... När lammen tystnar gick upp på bioduken, Spice Girls eller Vänner hade inte ens haft premiär men Carola vinner Eurovision Song Contest med Fångad av en stormvind!

För mig personligen hände det nog inte så värst mycket år 1991, jag hann med tre månader innan det blev 1992 och jag kan tänka mig att fokus låg på bröstmjölk och att sova.

År 2018, mitt 27e år, måste jag nog dock säga går till historien som ett av de mest händelserika åren i min livstid. Men jag tänkte att det blir en årskrönika om det närmare nyår.

Idag har jag blivit grattad på sängen av min kära familj (saknar dig Alfons). Traditionsenligt sjungs det sånger, äts tårta och öppnas paket. Solen skiner och jag har en lagom fullspäckad, färdigpanerad (älskar det) dag framför mig.

Bäst gör ni i att följa mig på Instagram Stories!

🎈🎈🎈

Jag älskar organisation, ibland älskar jag att organisera något mer än att faktiskt göra det som jag organiserat. Jag gillar att har struktur i mappar, listor, lådor och fack. Det är som balsam för själen att veta allt har sin plats. Ett sätt för mig att organisera är att skapa visuell struktur, det kan vara genom färgkoder eller med hjälp av accessoarer. Jag gillar inte när något känns halvfärdigt, okomplett. Därför, speciellt så här när hösten kommer, får jag lust att paketera allt. Min mobil ska ha ett skal och min dator ska ha ett skydd. Check.

Jag har också alltid älskat att utmärka saker med mina initialer, något som gör en väska eller något liknande personligt. Därför var jag inte förvånad när jag blev kär i dessa från Printworks. De har massa stickers som kan pigga upp allt ifrån datafodral till mobilskal, och de gjorda är PU-läder.

Mitt datafodral hittar ni här.

Och mina stickers hittar ni här.

I samarbete med Printworks.

Du behöver:

• Morot
• Mjöl
• Socker
• Bakpulver
• Vaniljsocker
• Ägg
• Mald ingefära
• Kanel
• Kardemumma
• Citron
• Rapsolja
• Smör
• Florsocker
• Salt
• Philadelphiaost

Gör så här:

• Sätt ugnen på 170 C
• Blanda 3 ägg och 3dl socker i en bunke, vispa tills det blir fluffigt och vitt
• Blanda alla torra ingredienser i en separat bunke (3 dl mjöl, 2 tsk ingefära, 2 tsk kanel, 2 tsk kardemumma, 3 tsk bakpulver, 1 tsk vaniljsocker, 1 tsk salt)
• Blanda ner de torra ingredienserna i bunken med ägg och socker
• Riv ca 5 dl morötter och blanda ner i smeten med 1 1/2 dl olja
• Smör en form med avtagbar kant och häll i smeten
• Grädda kakan i ca 45 minuter, se efter med en sticka - den skall inte vara kladdig när kakan är färdig
• Blanda 50g rumstempererat smör med 250g philadelphiaost, 4dl florsocker, citronskal och citronjuice. Låt stå i kylen.
• Ta ur kakan ur ugnen och låt svalna en stund innan du strör på frostingen.

PST! Kakan smakar nästan bättre dagen efter när den stått i kylskåpet, då har alla smaker satt sig!

Du behöver:

• Små runda potatisar (delikatess)
• Timjan
• Kycklinglår utan ben (jag lagar min Coq au Vin med kyckling istället för tupp)
• Vitlök
• Rödlök
• Gullök
• Morot
• Tomat
• Champinjoner
• Kantareller
• Tomatpuré
• Rödvin
• Fond
• Vatten
• Salt
• Peppar
• Smör
• Maizena
• Muskot

Gör så här:

• Sätt ugnen på 175 C (varmluftsugn)
• Dela potatisen och lägg i ugnsform med salt, peppar, olivolja, smör och timjan.
• Tvätta svampen och alla grönsaker

• Stek en gul lök, en röd lök och ca två vitlöksklyftor en gryta med smör, tillsätt hackad morot och tomater efter ett tag. Låt alla grönsaker mjukna till sig.
• Ställ in potatisen i ugnen
• Ansa kycklinglåren om de behövs, stek sedan på hög värme i en separat stekpanna tills de fått yta.
• Tillsätt kycklingen, en drös champinjoner, några klickar med tomatpuré, 3-5 dl fond (jag använde grönsaksfond), 3-5 dl rödvin, riven muskot och lagerblad i grytan.
• Låt koka under lock i ca 45 minuter, dra ner värmen något.

• Lägg i kantarellerna
• Ta sedan bort lagerblad och förbered redning...
• Blanda lite maizena-mjöl med kallt vatten (ca en matsked maizena + 1 dl vatten) och tillsätt sedan i grytan, rör om (grytan tjocknar nu till). Häll INTE maizena direkt i grytan!

• Smaka av, salta och peppra om det behövs.
• BON APPETIT!

Det märks att jag inte är 20 längre. Min kollega taggade mig precis i ett inlägg på Facebook som löd "Festade två nätter i rad. Jag är nästan 30. Detta är fan nära ett självmordsförsök". Precis så känns det. Men oj vad roligt vi haft. Jag har skrattat, skrattat, skrattat, skrattat konstant. Det kan alla intyga. Jag har skrattat tills jag inte har någon luft kvar, jag har skrattat tills jag fått magkramp, jag har skrattat tills jag gråtit - om och om igen. Jag har skrattat från morgon till kväll. Vad fint det är att få göra det med människor.

Jag tänkte göra en guide till Köpenhamn här på bloggen, men börjar med att summera helgen med lite bilder.

Tack för världens finaste helg gänget!

Vemodigt. Men man måste våga stänga en dörr för att öppna en annan. Ni kan se hela annonsen och alla bilder på bland annat hemnet och Bolii och såklart hos min mäklare Tradition. Tack Magnus för allt du gjort hittils!

Är du nyfiken så är det visning nu på söndag kl. 13.30 och måndag 17.30.