November 2018

Feber, mobile detox & Instagram algoritmer

Klockan är strax innan elva på kvällen och det är torsdag, det är fem dagar sedan jag vaknade upp söndag morgon med hög feber. Då i hopp om att det skulle vara bara det, och inte en influensa, är lika optimistisk varje gång jag blir sjuk. Något som är märkligt är också att sen jag blev vuxen så får jag i princip varje gång jag blir sjuk influensa, jag kan inte bara få en förskylning som många andra. Jag får hög feber och blir sängliggandes. Jag vet att vissa har samma med halsfluss, och andra bihåleinflammation. Förra året slog jag något slags rekord i sjukdom, jag tror det beror på väldigt många orsaker som tog på min hälsa och immunförsvar. Jag var sjuk i influensa nio gånger på ett år, ett tag gick de omlott. Det är sjukt hur mycket ens liv och mående kan påverka ens hälsa på det sättet. Som tur är har det här året varit väldigt mycket bättre, framför allt sen i somras. Att ha klarat hela hösten utan att bli sjuk har kännts som en bravur, och det här kändes nästan bara väntat när alla omkring en hostar och nyser om vartannat.

I söndags var jag säker på att jag skulle vara på benen på tisdagen igen, åtminstone onsdagen, ingen tvekan om torsdagen. Onsdag kväll hasade jag mig upp från sängen för att ta en dusch och byta lakan, ni vet känslan när man legat sjuk i sängen flera dagar. Jag började känna mig optimistisk. Torsdag morgon vaknar jag ändå med feber och en bultande huvudvärk som pågått i fem dagar i streck nu. Fem dagar har jag bokstavligt bott i sängen, jag har inte existerat någon annanstans... det är en märklig känsla. De tre första dagarna var min huvudvärk så intensiv att jag hade svårt att äta eller göra något över huvud taget, som att streck-kolla serier, sådant man till och med kan se fram emot.

”Nästa gång jag är sjuk ska jag plöja alla säsonger av Game of Thrones.”

Men, jag har plöjt. Det är otroligt vad mycket skärmtid man hinner med sömnlösa nätter. En natt hade jag så mycket värk i kroppen att jag inte visste var jag skulle ta vägen.

Jag har sett typ alla svenska krim-serier som fanns kvar att se (jag är ett stort fan av Beck, Johan Falk, Wallander, Maria Wern etc. bara älskar dem!). Nu har jag plöjt lite nykomlingar; Sthlm Rekviem, Gråzon och Modus. Alla får väl godkänt.

I och med detta har jag haft en form av ofrivillig mobil-detox. Söndag, måndag, och tisdag rörde jag knappt min mobil - jag hade inte kontakt med någon, kollade knappt sociala medier och stängde av mejlen - delvis för att jag hade huvudet nerborrat i en kudde, men också för att det var väldigt skönt. Det var inte alls jobbigt, utan bara befriande att släppa taget. Jag har vanligtvis ganska mycket skärmtid, och det är en stor del av mig och mitt yrke, men ibland får jag stora infall av att bara vilja koppla bort mig. En känsla som tar över mig helt, jag ville radera alla konton jag har och lämna den digitala världen. Men efter ett par dagar saknar jag det enormt, om det är ett beroende eller ett stort intresse kan jag inte helt avgöra.

Och på tal om digitala saker, herregud vad Instagram håller på med sina algoritmer. Mina likes har rasat den senaste månaden, som tur är vet jag att det inte bara är jag som är drabbad, men det är tråkigt. Jag förstår att många inte ser mina inlägg längre, precis som jag inte ser andras. Det trillar ofta in likes upp till en vecka efter jag lagt upp bilder, och i mitt flöde kommer flera gamla dagar bilde, det känns så trisst. Jag trodde hela poängen med Instagram var att få vara med i nuet, hopps verkligen de följer i Twitters fotspår och ändrar tillbaka till kronologiskt flöde. Det som är roligt är att nya följare ökar stadigt, precis som mina besökare här inne. Det gör mig SÅ GLAD. Var inte rädda för att kommentera mera! Eller mejla om ni vill vara mer privata.

Jag har förstått nu att jag förmodligen kommer att vara sjuk hela veckan ut, men det positiva är att man blir så uttråkad att man blir extra taggad på att få jobba och göra massa saker. Tyvärr fick jag missa årets första julmingel som jag sett fram emot, men nu rullar det på hela december så kanske bra att jag blev sjuk innan.

;
Recept | Pumpasoppa med svartkålschips

Nu ska jag dela med mig av ett superenkelt recept du kan slänga ihop en vardag, men som funkar lika bra som till exempel förrätt när det vankas lite finare middag.

Spicy pumpasoppa med svartkål och västerbottenost, skippa det sistnämnda för en helt vegansk måltid.

Du behöver:

  • Gul lök
  • Ingefära
  • Sambal Oelek
  • Olja
  • Butternut pumpa
  • Kokosmjölk
  • Vatten
  • Grönsaksbuljong
  • Salt
  • Peppar
  • Svartkål
  • Västerbottenost eller liknande.
  • Någon form av mixer

Jag försöker ju att inte jobba så mycket med mått, då det inte är så jag själv lagar mat, och i det här receptet har det faktiskt inte så jättestor innerbörd. Våga gå på känsla och smak.

Gör så här:

  • Sätt ugnen på ca 175 grader, grill.
  • Skär bort skalet på pumpan och hacka i lika stora bitar, lägg i en ugnsform emd salt, peppar och olja, ställ in i ugnen ca 30 minuter.
  • Riv en bit ingefära och hacka en stor gul lök.
  • Tillsätt olja i en gryta och stek ingefära, lök och sambal oelek på svag värme.
  • Ta ur pumpan men låt ugnen stå på, häll pumpan i grytan
  • Tillsätt ca 3 dl vatten och en grönsaksbuljong tärning.
  • Koka upp och tillsätt sedan en burk kokosmjölk.
  • Låt puttra med lock på tills pumpan har mjuknat och fått smak
  • Mixa ingredienserna med en mixer och smaka av om du behöver salta, peppra eller tillsätta mer hetta.
  • Skär bort skaften från svartkål och lägg i en ugnsform som du ställer i ugnen, ca 5 minuter (vakta så de inte bräns). Riv ost över svartkålen och ställ i ugnen sista 1-2 minutrarna.
  • Ta da, färdigt att servera!

Alla bilder är tagna av min fantastiska vän Zowie Bubalo Orvelind som flyttade till NY igår.

;
Chef's Table med avsmakningsmeny på Stadshuskällaren

Nu ska jag ta med er på en av de mest fantastiska måltiderna jag varit med om. Jag har nämligen besökt Restaurang Stadshuskällaren i Stockholm. För er som inte känner till denna magiska plats kan jag berätta att namnet avslöjar en hel del. Restaurangen ligger i källaren på Stadshuset, och serverar så väl gäster som stora evenemang i Blå Hallen och självaste Nobelfesten.

I köket hittar ni köksmästare Magnus Santesson (silver i ”Årets Kock 2018) som tog emot mig och mitt sällskap, men gav över rodret till sous chef Magnus Åkerström (som vunnit både ”Årets Unga Kock 2017” och ”Årets Fjällkock 2018”) som tillsammans med sitt härliga team sog hand om oss hela kvällen.

Vi satt nämligen i Chef's Table, det vill säga mitt i köket, bokstavligt talat, där vi fick ta del av en avsmakningsmeny med viner till, allt med utsikt över hantverket som pågick i köket.

Entrén till Stadshuskällaren, anrik och välkomnande. Det kändes familjärt och mysigt att siga in här.

Vi sattes till bords (vid Chef's Table finns bara plats för två) av våra vänliga servitös och invigde kvällen med Tattinger.

Kvällens första servering: levain och filmjölksbröd, vispat smör, någon svamp-mousse.

Amuse Bouche i form av sotad fröyalax som satte ribban högt.

Ostron med krusbär och bipollen som vi sköljde ner med champagnen. Gud i himlen.

Sedan rysk kaviar och vodka.

Kvällens utsikt: killarna i köket. Lite kuriosa är att ingen kock på Stadshuskällaren är över 33 år, och sous chef Magnus Åkerström som ni ser närmst i bild är endast 26 år, mäkta imponerad av båda delarna!

Här ser ni rökt kammussla med bland annat svamp och alger, i en asiatisk fiskfond. Till detta fick vi ett italienskt Chardonnay vilket var nytt för mig! Gott var det!

En version på Nobelmiddagens förrätt 2017, jordärtskocka på flera vis som enligt mig var en av kvällens bästa rätter. Det smalt i munnen. Till detta dracks ett gott vitt vin från Oregon, också nytt för mig!

Titta bara... komponerad av en av mina favoritkockar Tom Sjöstedt, som driver restaurangen Lilla Ego.

Kvällens första varmrätt! Gös med krabbkrokett, rostad blomkål, bergamott, bondbönor och velouté på libbsticka. Detta sköljdes ner med ett annat chardonnay från Nya Zeeland.

Sen var det dags för en ny upplelvese. Stadshuskällaren fokuserar mycket på nordiska råvaror, lokalt producerade med svenska signalament. Där ibland vilt kött, vilket jag såklart föranmält att jag inte äter, och de kunde de utan problem anpassa sig efter. Mycket på menyn består av vegetariskt, fisk och skaldjur, men jag äter ju även fågel (om än inte så mycket). Därav, blev min andra varmrätt vildand (de frågade mig snällt om jag var okej med detta).

Jag har ätit anka en eller två gånger förut, borsett från Peking-anka som jag åt en del när jag bodde i London. Men i denna form har jag delvis upplevt det på Michelin-restaurangen Costes i Budapest, samt på Pubologi i Gamla Stan. Tyvärr föll det mig inte i smaken någon av dessa tillfällen, det smakade alldeles för mycket rött kött. Här däremot, när jag serverades vildanka smakade det ljuvligt. Jag åt upp.

Till detta drack jag ett smarrigt rödvin.

Ost Wrångebäck med Beerenauslese - herregud vad gott!

Sorbé på gurka och dill.

Det blev några glas...

Dags för sista serveringen, och huvud-efterrätten. Helt i min smak.

Fryst choklad till minus 196 grader med hjorton, mandel och vit choklad. Yum.

Kvällens meny signerad av hela teamet vi fått äran att ha som host denna afton och det ståtliga Stadshuset.

Där vi satt hade alla tidigare gäster signerat väggen, och de fick även vi. Svårt att sätta ord på en sådan kväll med så många intryck, fantastiska smaker, härliga människor. Definitivt en av de bättre kvällarna på året och bästa måltiderna i livet. Jag rekommenderar er varmt att unna er detta om ni vill ha lite trevligt, man kan välja att äta ute i restaurangen också. Jag vill redan tillbaka!

Ta del av mer material på min Instagram story, där kan ni även se rörlig bild. Känns så fantastiskt kul att kunna dela med mig av sådant här genom bloggen, hoppas ni tycker det är lika kul!

Stockholms Stadshus
Hantverkargatan 1
111 52 Stockholm

 

;
Sophie's har öppnat!

Jag besökte ju Bank Hotel tidigare i höstas och var en av de få som fick se hotellet innan de öppnade. Nu är de i fullgång, och i veckan var det även dags för Sophie's Bar att slå upp portarna!

Förutom att jag fick se den nya baren fick vi även ta del av Bank Hotels doftsignum som man känner lukten av i hela hotellet, och det var helt i min smak. Jag minns inte exakt, men toner av cederträd, apelsin och jasmin var några av de som fanns i den mustiga doften, som också kommer att finnas som doftljus.

Mörkt trä dominerade precis som i hotellet Sophies Bar, med vackra blommor i taket, stora vinhyllor, vitrinskåp och en ljusinstallation.

Jag älskar att befinna mig på hotell och gärna Bank som gjort sitt yttersta för att göra det hemtrevligt, även om man inte checkar in på hotellet. Tack för en trevlig start på morgonen!

Spana även in Bank Hotels restaurang och deras cocktailabar Papillion.

;
We’re no kids anymore

Jag har många vänner och bekanta som går igenom olika saker just nu, tankar, identitetssökande, prestationsångest, förvirring. De ifrågasätter sin vardag, sin livsstil, sin partner, sitt jobb… Jag förstår dem, och är nog lika mycket en av dem. Sen behöver inte ett ifrågasättande betyda att man kommer göra en förändring, att man inte är nöjd. Jag skulle till och med säga att det förmodligen är hälsosamt att ifrågasätta sig själv och sin tillvaro ibland, bara för att försäkra sig om att man är på rätt plats. Jag tror även att det skapar ett driv, och en möjlighet att göra något bra till något bättre. Kanske bringar det en idé eller utvecklingsmöjlighet. Det behöver inte betyder att man inte är glad eller tacksam över var man befinner mig, men det är lätt att känna sig lost. Jag kan ibland bli förvirrad över var jag är påväg. 

Just here me.

Jag kan sprudla av tankar och idéer; saker jag vill göra, skapa, ådstakomma (de uppstår alltid fem sekunder innan jag somnar, har jag tur minns jag dem när jag vaknar), och ibland känns allt möjligt, som om världen stod framför mig. Jag tror innerligt att flera av de idéer som bakar i min hjärna skulle kunna bli framgångsrika. Men lika fort pendlar det neråt, man bygger upp hinder för sig själv, självförtroende sviktar och riskerna ser lika stora ut som Manhattans skyskrapor. Jag vet att jag sitter inne på massa driv, det är det som har tagit mig dig jag är idag, och gjort att jag har varit med om allt jag faktiskt lyckats göra. Men ändå har jag så svårt att belöna och vara stolt över mig själv. Man är bara så bra som ens senaste framgång, eller? Jag ser att jag och mina vänner, bekanta och människor jag träffar på lider av mycket mer prestationsångest än man tror. Att det syns väldigt  mycket nu har kanske och göra med det stadiet vi är i livet? Jag tror många precis som mig upplever att klockan tickar, man jämför sig med var andra människor i samma ålder gör, eller till och med med dem som är yngre, och blir stressade. Man upplever att man borde kommit längre, gjort mer, vara mer framgångsrik. Det är en ålder där många börjar förlova- och gifta sig, blir gravida, köpa bostad, få befodran… många förändringar sker och det blir plötsligt tydligt att vi inte är små längre. Vissa som är singlar blir superstressade över att de är så ”gamla” och inte har en partner, och vissa som fortfarande pluggar blir stressade över jobb de inte har. 

Jag kan ibland tänka att det hade varit enkelt att ha ett tydligt jobb med en tydlig yrekstitel. Senast i helgen träffade jag på min dagisfröken som jag inte sett på väldigt många år, och hon ville såklart veta hur det stod till och vad jag sysslade med idag. Jag, som alltid när jag ska besvara den frågan, började stamma, flacka med blicken och snubbla på orden. Jag vet aldrig vad jag ska svara. Ibland tänker jag att det hade varit så enkelt att kunna säga ”jurist”, ”advokat”, ”ekonom”. Istället låter det något i stil med ”ja alltså jag har så svårt att sätta en titel på mig men jag skriver, ja alltså jag är redaktör, och journalist, och skribent, jag jobbar med innehåll kan man säga, sociala medier och sånt. Ja alltså jag jobbar på Thatsup, sveriges största krog- och nöjes sajt, men jag frilansar också, ja mycket mode och så, livsstil, hälsa”. Jag tror jag skall börja sträva mot ordspråket ”Get famous enough so you don’t have to introduce yourself”. Folk i branschen, som jag tidigare jobbat med, lärt känna eller som kanske följt mig på Instagram förstår och har koll, men till resten av världen har jag så svårt att med rak rygg berätta om mig själv och vad jag gör. Samtidigt passar det mig att jag inte är en titel, det är så jag är som människa. Jag vet att mamma och pappa hade tyckt att det var mycket enklare om jag jobbade med något som de förstod sig på bättre, ett traditionellt yrke där jag var nio till fem, måndag till fredag och klättrade på en karriärsstege. Jag förstår att det kan vara enklare, men inte nödvändigtvis roligare. Och det är helt enkelt inte jag. Jag älskar det jag gör, min bransch, den jag är, men det är lätt att bli stressad, osäker, tvivla på sig själv. Och det måste vara okej.

Mina vänner är mina största fans. De är de som påminner mig om att jag är bra. Det gör såklart min familj också, speciellt min mamma, men det kan vara svårt för dem att förstå allt. När mina vänner ger mig komplimanger för något hör jag hur min hjärna tänker ”pratar hon om mig?” för att jag inte kan ta in det riktigt. Men när jag gör det, gör det mig nästa tårrögd. 

”Du är så cool, jag är så stolt över dig.” 

”Du skriver så bra, mycket bättre än de flesta, det träffar mig verkligen.”

”Du är min inspiration, jag pratar alltid om dig."

"Klart du KAN!"

Då och då skriver någon av er följare, och ni anar inte hur mycket det betydet och ger mig. Tveka aldrig över att ge någon en komplimang eller höra av dig till någon du vill säga något till, det kan kan göra så mycket! 

En vän som berättar för mig att jag borde skriva en bok får mig att börja gråta, och när jag var på en presslunch härom veckan och en branchkollega berättar hur de läst en artikel i STYLEBY som jag skrivit som fått dem att skratta, höjer jag på ögonbrynen av förvåning. Människor läser det jag skriver. Människor gillar det jag skriver. Jag får människor att känna med det jag skriver. 

Det kan låta lite tråkigt att jag behöver få dessa komplimanger för att påminnas (jag blir GENUINT förvånad varje gång någon gillar något jag gjort, skrivit, ådstakommit). Sen ska sägas att ödmjuka människor kommer längre, så länge man vågar tro på sig själv. Jag tål inte personer vars självförtroende tar över, jag hade aldrig velat vara så självsäker att jag inte såg mina egna brister.

Hur gör ni för att tro på er själva? Hur gör ni för att inte tappa drivet? Hur låter ni passion och drömmar vinna över trygghet och risker? Ingen blir ju framgångsrik genom att inte göra något. Gör du inte verklighet av din idé gör någon annan det. Och kanske tvivlar man alltid på vad man gör, eftersom det finns så mycket annat man också kunde gjort. Viktigast av allt tror jag är att man säger åt sig själv att det är okej att misslyckas. Tanken på att satsa på något som inte går vägen, när någon står och väntar på att säga "jag sa ju det" är förmodligen det som stoppar så många av oss. Det är helt okej att misslyckas, herregud. Jag prövade åtminstone. Jag levde.

Vi måste släppa prestationsångesten och leva istället. Livet är inte i regi, ett manus. Vi får ett liv. En chans. Lev.

;
En dag på spa | Elements Spa, Clarion Hotel

Som medlem i Fitness Collection har man även tillgång till flera olika spa, och i veckan var det dags för mig och Maria och testa Elements Spa som ligger i Clarion Hotel Stockholm i Skanstull.

Här finns en inomhus- och utomhuspool, lounge, bar, ångbastu och bastu.

Poolen är varm och om man simmar ut har man utsikt mot Eriksdalsbadet.

Taket är av glas vilket skapar en härlig atmosfär, och den moderna designen med mörka inslag är rogivande.

Vid duscharna finns en slags ishög som jag inte riktigt förstod mig på, men jag gissar att den har något med bastun att göra.

Efter någon timma i poolen unnade vi oss ett glas ekologiskt bubbel och hängde i dessa. Hade jag bott större hade jag gärna haft en sån här i någon myshörna, de var så sköna.

Tittade ut på livet som pågick utanför.

Tack för en trevlig torsdag! Ett perfekt sätt att bringa vardagslyx in i livet.

 

;
Frågor & svar

Vad skulle vara ditt drömsamarbete?
Jag hade gärna varit ambassadör för Oatly, det känns redan som jag är det inofficiellt (konverterar framgångsrikt vänner och familj). Förutom att jag är för allt som är veganskt så tycker jag att de är helt briljanta när de kommer till marknadsföring. Fråga dig själv om det är värt det att kossor och kalvar lider för att du ska dricka kossans mjölk? Det är inte naturligt, eller normalt. Och nej - på majoriteten av gårdarna ”har dom (inte) ett fint liv”. Mjölk är till för kalvar, valpar, bebisar... och så vidare. Jag tror att många fler skulle kunna anamma veganska alternativ om man vågade ta sig an förändring, och förändrade sin syn på normer. Samt skippade lite egoism. Som tur är är vi på väg mot rätt håll!

Andra varumärken jag skulle vara stolt ambassadör för eller samarbetspartner med är exempelvis VegMe, Oumph!, Flattered, Linnholms, The Body Shop, Aco, Arket, UNIQLO, Afound och om man får drömma, Stella McCartney.

Hur vill du att ditt liv ser ut om 10 år? 
Om jag får drömma; jag bor i en lägenhet i stan (Stockholm) och har ett härligt landställe i skärgården som jag kan spendera helgerna på. Självklart inte i min ensamhet, jag delar mitt liv med någon jag älskar som älskar mig och kanske har vi fått ett eller två barn, hur sjukt det än är att tänka tanken på att det ligger så nära i livet. Jag jobbar fortfarande med att skriva och utveckla innehåll, det kommer jag nog alltid att göra. Kanske är jag entreprenör och författare. Jag känner mig trygg, lugn, lycklig. 

Vad är mitt bästa minne? 
Jag har kanske inte ett specifikt, men när jag tänker tillbaka på alla semestrar vi gjorde som familj när jag va liten blir jag glad och sentimental. Somrarna i skärgården, vintrarna i Norge och alla solsemestrar runt om i världen. Och alla minnen med Alfons.

Om du var tvungen att äta en sak för resten av livet, vad skulle det vara? 
Kanske den svåraste frågan någonsin... pasta förmodligen.

Vilka bloggar läser du? 
Michaela Forni, Sandra Beijer, Margaux Dietz, Petra Tungården, Elsa Billgren, Isabella Löwengrip, Henrietta Fromholtz, Jennie Hammar, Agnes.

Har du några förebilder? 
Självklart. Jag inspireras av personer som följt sina drömmar, och jag fascineras av dem som vågar satsa på något utan att veta hur det ska gå, eller som vågar lämna ut sig själva och gå sin egen väg även om omgivningen inte tror på en. Allt från Adam Linders som grundat Thatsup till Mattias Kristiansson som startat sitt egna magasin Vego, eller Michaela Forni som förutom att skriva väldigt öppenhjärtat på sin blogg författat flera böcker, Therese Lindgren som tidigt gick sin egen väg och alltid är hundra procent sig själv. Mina vänner, som till exempel Zowie som aldrig slutar vara kreativ och alltid har en ny idé, Hannah som gör sin dröm till verklighet med Mullbeck eller Lisa som efter en tids självgranskning insett att hon kanske inte vill jobba med det hon gör idag, och väljer att utbilda sig i något nytt. Finns många!

Favoritdjur?
Hundar. Elefanter. 

Om du fick vara en film- eller seriekaraktär, vem skulle du vara? 
Katniss Everdeen, hon är min hjälte. Däremot lever hon inte under speciellt härliga förhållanden. Jag hade gärna varit en del av Sex and the City eller Vänner också. 

Vad är romantik för dig?
Vardaglig uppskattning. Att man anstränger sig för den man älskar, allt ifrån att ge en extra kram, tappa upp ett bad, överraska med en god middag. Man ska vilja göra den andra glad. Och så tycker jag det är romantiskt att ge den andra uppmärksamhet, ge den tid att prata osv. Presenter och överraskningar är givet vid högtider!

Om du fick välja vilken bil du ville? 
Range Rover eller Tesla.

Vilka är dina vänner?
Asmin, Maria, Zowie, Lova, Hannah, Lisa, Veronica, Sofia, Fanny, Evelina, Stina, Filippa, Ida, Anna tillhör grundkretsen, de som alltid kommer att finnas (hoppas jag) vare sig hur ofta man ses eller inte. Jag kommer med ett helt inlägg om mina vänner faktiskt.

Favoritrestauranger utanför Sveriges gränser?
Solsiden i Oslo, Tast Club i Palma, Balthazar New York, Nobu i London.

Beskriv din drömman? 
Lång, stark, positiv, rolig, ödmjuk, driven, osjälvisk, romantisk.

Om du inte skulle bo i Sverige, var skulle du kunna tänka dig att bo då?
Norge, Spanien, kanske Danmark?

 

;
Restaurangrecension | Bianchi Café & Cycles

Bianchi Café & Cycles är en medelhavsinspirerad restaurang som osar italienskt. I en stor lokal mitt på Norrlandsgatan (mitt emot MOOD Stockholm) ryms en restaurang och bar med en lyxig cykelbutik. Inredningen är helt i min smak. Snyggt läder, sten och marmor, brunt trä och naturnära färgtoner. Menyn är medelhavsinspirerad med mycket italienska rätter. Här finns flera pizzor, pasta, risotto, gnocchi, sallad, fisk, skaldjur, kyckling och kött. Bland smårätterna kan man till exempel beställa Burrata med tryffel, kycklingkroketter och parmesanpotatis. Här finns ett stort urval av viner från främst Italien, öl, cocktails, grappa och kaffe.

Under mitt besök delade jag och mitt sällskap på flera rätter så att vi skulle få uppleva så mycket som möjligt. Vi åt Burrata med tryffel, Kroketter på konfeterad kyckling, Bianchis parmesanpotatis, Salame al tartufo, Kyckling rostad i vedugn, Pasta med svamp, Stekt skrei, Het soppa på pumpa, Skaldjursrisotto och Strade Bianche (vit pizza).

Burratan med tryffel var helt fantastiskt, hade kunnat sleva i mig flera stycken. Även kycklingkroketterna och parmesanpotatisarna var väldigt goda! Jag åt såklart inte av tryffelsalamin då jag inte äter kött. Av varmrätterna var svamppastan, kycklingen och skreien mina favoriter.

Det faktum att det ligger så centralt är ett stort plus då det är ett ställe man enkelt kan slinka in på. Interiören är modern, mysig och snygg och välkomnar avslappnat häng så väl som mer uppstyrda luncher eller middagar.

Mitt betyg för Bianchi Café & Cycles

Allt som allt känns det här som en cityfavorit! En bred meny med något för varje tillfälle. Snygg interiör, lugn och avslappnad stämning och härlig personal. Atmosfären känns perfekt för att sitta och jobba med en kaffe, ta en after work, äta lunch eller middag.

Mat: ++++
Miljö: ++++
Pris: ++++
Service: ++++

God mat, trevlig miljö, prisvärt och bra service.

Bianchi Café & Cycles
Norrlandsgatan 16
111 43 Stockholm

;
En dag på spa: The Nest, Downtown Camper

Spa kan ju vara en av de bästa formerna av vardagslyx, om man frågar mig i alla fall. Stänga av mobilen, tvätta bort allt smink, lunka omkring i baddräkt och morgonrock, basta, bada, unna sig lite bubbel och kanske en behandling. Jag har alltid sagt att detta är vad jag skulle lägga pengar på att göra om jag var rik.

För ett tag sedan hade jag spa-dag med en av mina bästa vänner Veronica. Vi checkade in på The Nest en grå lördag efter ett svettigt träningspass, och bara njöt. Sen toppade vi kvällen med färska räkor, vitt vin och hemmamys i soffan. Topp-helg!

Jag har besökt långt ifrån många span i Stockholm, men ett par stycken. Oftast är det något som blir av när jag är utomlands och bor på hotell, då passar man på. The Nest ligger på taket av hotellet Downtown Camper vid Brunkebergs torg, och är ett av de senare tillskotten i Stockholm.

Här serveras frukost (som man dock måste förboka), hälsosamma luncher och snacks, kaffe och alkoholhaltiga drycker. Inne i spat får du ta del av hälso-shots, färsk frukt och goda téer. De faktum att det ligger så högt upp gör att det känns som att man befinner sig i en skyskrapa, vare sig man är i omklädningsrummet, inuti spat eller i takpoolen.

Jag får lite Boutique-känsla här, det är väldigt snyggt och ballt designat, men avslappnat. Bastun, som står i centrum inuti spat är designat som ett fågelbo, aka The Nest. Poolen är ganska stor vilket gör att man slipper trängas, och här finns även tillgång till gym och yogaklasser. Jag spenderar gärna tid på The Nest, skulle definitivt säga att det tillhör ett av Stockholms bästa spa, så är ni sugna rekommenderar jag er att boka in en stund här.

The Nest
Downtown Camper by Scandic
Brunkebergstorg 9
111 51 Stockholm

 

;
Singleton Whiskey, Petter Bäcklund & AntiAnti på Tjoget

Ikväll var jag bjuden på ett trevligt lite event av A World Beneath. The Singleton Whiskey och Tjoget höll tillsammmans ett evenemang med Petter Bäcklund under konceptet ANTIANTI. Petter hade tagit fram tre rätter baserat på tre smaker man vanligtvis inte gillar från början; oliver, makrill och blåmögelost som komponerats för att passa två whiskeydrinkar, något man också vanligtvis inte gillar från första början.

En mycket trevlig kväll med mingel, och ändå var jag hemma tidigt. Älskar sådana event!

Skulle ni vilja att jag skrev mer inlägg om event och liknande jag går på?

 

;
;