Mammatankar

Min mormor Siri fyller 96 år i augusti i år. Wow! Hon har ändå snart levt i 100 år. Tänk allt hon har fått uppleva. Det är fantastiskt.

Det är ändå inte känslan av att det är fantastiskt som jag har just nu sittandes i bilen söderut. Det är liksom en sorg eller lite ångest över att det kanske är sista gången vi sågs. Kanske var det sista gången vi bodde över i mormors hus då hon börjar bli rätt ofärdig och behöver flytta in på ett hem. Oftast är det hon och hunden och hjälp av hemtjänsten 5 gånger om dagen. Ensamt är bara förnamnet. Jag önskar jag bodde närmare så jag kunde vara där en gång i veckan. Behöver liksom bara vara en fika, en lunch, ett samtal eller en kram. Att vara i slutskedet av sitt liv och känna ensamhet tycker jag är hemskt.

Hon har överlevt alla liksom. När hon växte upp hade hon sju syskon, sen fick hon fyra barn med sin kärlek och de har i sin tur fått 11 barn och sen 18 barnbarnsbarn (hittills). Nu har syskonen dött, även kärleken och ett av barnen. Sorgligt att vara den sista kvar. Vi pratade dock en hel del om hur många som har fått liv av just mormor och morfars kärlek. Älskar det.

Jag längtar redan till sommaren och jag hoppas verkligen mormor finns kvar då. ❤️❤️❤️

Kom ihåg att jag som alltid är mer aktiv på Instagram.

Nio år, det är en halv evighet på ett sätt och bara ett andetag på ett annat. Jag minns mitt liv innan Miriam men det var inget liv. Det var när hon kom som jag kunde förstå den där djupa rena kärleken. Kärleken till mitt barn.

Varje år har haft sin charm; som när hon vid 9 månaders ålder bestämde sig för att börja amma igen (hon hade slutat vid 6 månader) och blev arg när det var tomt. Eller som när hon rotade igenom min väska vid ett års ålder och hittade mitt läppglans. Sen den dagen fick jag aldrig ha läppglans ifred. Egentligen knappt numera heller.

Jag minns också alla våra resor ihop. Hur hon stod på en Grand Cru-odling i Champagne och ogillade druvorna, när hon dansade sig igenom Boardwalken i Santa Cruz med århundradets dyraste ansiktsmålning på sig.

Resan till kinesiska muren är bäst. Vi sa att hon kunde vänta nere så gick jag och Stefan upp i omgångar. Efter en kort stund hör jag hennes rätt bestämda röst. Då har alltså Miriam - nyss fyllda fem år, klättrat upp för trappsteg lika höga som hon själv. Sådan är hon, alltid kavat och orädd.

Jag har lagt upp en höjdpunkt på Instagram som heter Miriam 9 år. Titta på den. ❤️

Det senaste 2 åren har varit en prövning för oss alla men mest för henne. Att få en lillebror och samtidigt se den hon trodde var en nära vän vara med om att frysa ut och inte vara hennes vän när det väl gäller har varit svårt. Vi är inte ute ur det ännu men i hennes samtalsterapi får hon bra redskap för att hantera det och förhoppningsvis så blir det ett naturligt avslut när trean tar slut.

Miriam - min älskade Miriam. Tack för att jag får vara din mamma.

Du vet när du var liten och någon frågade chans på dig? Den pirriga känslan, nästan som att du blev lite hedrad även fast du inte visste vad det var som 9åring.

Så kände jag mig när Andreas Ivarsson hörde av sig till mig en dag i augusti och frågade om jag ville starta podd med honom. Jag låg på en bänk på Södermaln och tittade upp på en klarblå himmel och blev alldeles varm och glad. Kände också lite att Äntligen! Jag har pratat om att starta podd med en kompis men inte kommit till skott.

Jag blir nästan lite svamlig nu, lite pirrigt att presentera själva podden men här är första avsnittet:

Vi valde Föräldrasplaining eftersom det både kan vara som "plaining" dvs klagande men också som "splaining" som att förklara. Vi är inte experter men vi är en mamma och en pappa som har båda två barn.

Det kommer ett nytt avsnitt varje vecka och ibland lite oftare. Som nu, det finns ETT TILL AVSNITT! Sök efter Föräldrasplaining där du lyssnar på poddar.

Har du förslag på ämnen, vill ställa frågor eller kanske vara med som gäst så hojta här eller till mig på Instagram.

Kram!

1. Att sömn kan innebära en timme där, tre timmar där och kanske om du har tur två timmar där.
2. Det är normalt att prata om bajs med andra Föräldrar.
3. Det är inte smart att prata bajs med folk som inte är föräldrar.
4. Egentid betyder familjetid.
5. Gå på toaletten och låsa dörren betyder strejk utanför.
6. Det går att bajsa med ett barn i knät.
7. Huvudlöss förlorar sin förmåga att suga blod efter bara en timme.
8. Helt plötsligt är du världsförälder, har två fadderbarn och gråter så fort du hör om ett barn som far illa.
9. Det finns ingen starkare kärlek än den till barnen.
10. Glass är inte middag.
11. Glass kan vara middag.
12. Mackor är också middag.
13. Så länge barnet äter något är det middag.
14. Vad som än funkar-metoden är den bästa metoden.
15. Springmask är det vidrigaste som finns.
16. Magsjuka, jag säger bara magsjuka.
17. Hot och mutor är vardag.
18. Kramar löser mycket.
19. Vad tid verkligen är.
20. Att det är ändå bättre att få vänta några timmar på Akuten än vara så pass prioriterad att en får komma in direkt.
21. Att ha ett barn är himlen.
22. Att få två barn är som att få en käftsmäll rakt ner i gruset.
23. Att vänner är viktigt, även för små barn.
24. Tålamod är en dygd
25. Fuck tålamod, gör det bara.

Vad har du lärt dig sen du fick barn? Skriv till mig. ❤️

Hösten ändå. Jag gillar den egentligen men i år har den slagit omkull mig med all sin vind, regn och sitt mörker. Jag var inte redo för mörket. Jag borde vara glad, jag är glad. Jag är ledsen, jag är inte ledsen. Jag är irriterad, otroligt irriterad. Det handlar nog mest om att jag inte räcker till. Jag känner mig medioker.

Hemma är det stökigt och de projekt jag borde ta tag i orkar jag inte ta tag i. Att ha hand om två barn 4-5 kvällar i veckan tär på mig. Speciellt eftersom Miriam inte har det bra jämt utan det blir en hel del drama. Vi hanterar det, hon får prata om det organiserat men ändå. Det liksom tär. Jag skulle önska att vi var två i vardagen. Min man är fin och bra men kvällsjobb är ändå kvällsjobb. Han är inte här för att avlasta.

Jag engagerar mig i en hel del saker och jag gör mitt bästa för att vara engagerad. Jag har skalat bort saker så jag har inte för mycket. Det är bara det att jag inte räcker till.

Ska vi även prata om huvudlöss? Jag hatar det och vi befinner oss mitt i det just nu. Skulle bara vilja få bort det men det är inte så enkelt. Det ska kammas, behandlas, kammas och vänta för att sen behandla igen. Fy fy fy!

Mitt i allt mitt gnäll så finns det en väldigt rolig sak som jag dragit igång i höst tillsammans med en smart och rolig person. Inom någon vecka berättar jag mer. Nu ska jag försöka locka fram magin igen, jag är ju egentligen rent ut sagt magisk!