Min mormor eller tänk om det här var sista gången vi sågs

Min mormor Siri fyller 96 år i augusti i år. Wow! Hon har ändå snart levt i 100 år. Tänk allt hon har fått uppleva. Det är fantastiskt.

Det är ändå inte känslan av att det är fantastiskt som jag har just nu sittandes i bilen söderut. Det är liksom en sorg eller lite ångest över att det kanske är sista gången vi sågs. Kanske var det sista gången vi bodde över i mormors hus då hon börjar bli rätt ofärdig och behöver flytta in på ett hem. Oftast är det hon och hunden och hjälp av hemtjänsten 5 gånger om dagen. Ensamt är bara förnamnet. Jag önskar jag bodde närmare så jag kunde vara där en gång i veckan. Behöver liksom bara vara en fika, en lunch, ett samtal eller en kram. Att vara i slutskedet av sitt liv och känna ensamhet tycker jag är hemskt.

Hon har överlevt alla liksom. När hon växte upp hade hon sju syskon, sen fick hon fyra barn med sin kärlek och de har i sin tur fått 11 barn och sen 18 barnbarnsbarn (hittills). Nu har syskonen dött, även kärleken och ett av barnen. Sorgligt att vara den sista kvar. Vi pratade dock en hel del om hur många som har fått liv av just mormor och morfars kärlek. Älskar det.

Jag längtar redan till sommaren och jag hoppas verkligen mormor finns kvar då. ❤️❤️❤️

Kom ihåg att jag som alltid är mer aktiv på Instagram.

Skriv en kommentar