Har du någonsin varit kär i en person som för dig vid förälskelsens tillfälle var nästintill okänd? ”Ja”, tänker du och låt mig då tala om för dig att du är i gott sällskap. Jag har också tillåtit fantasin att bygga höga slott och vidunderliga trädgårdar i kärlekens namn, uppburen mellan dröm och verklighet av något lika sant som det är osant. Det var, ända tills jag insåg att min förälskelse aldrig var sann nog att bli riktig. För ibland får man för sig saker som sedan visar sig vara just det - produkter av ens egen fantasi. Ändå blir jag förvånad när det visar sig att Haga Tårtcompani & Bageri inte ens är i närheten av det jag trodde.
Doften som möter mig utanför bageriet får det nästan att kännas som att mina fötter lättat från asfalten och att jag nu svävandes fortsätter ner för trappan och in i deras källarlokal. Väl nere, åter med fötterna på jorden, slår det mig att dunklet som fyller lokalen lägger sig som en tyngd över mina axlar. Inredningen andas gammal men ommålad och det känns som jag hamnat i en gymnasiecafeteria.
Sortimentet är bekant och imponerar inte, kanske har det med presentationen och/eller ljussättningen att göra men utöver ”säsongens bulle” är det ingenting som lockar speciellt mycket. Bakelserna och tårtorna har ett nästan plastigt sken över sig och jag får känslan av tvivel när jag funderar över huruvida de faktiskt är bakade här eller inköpta. Personalen ger ett stressat intryck. Efter att ha väntat några minuter under febrilt kassaknappande lämnar jag lokalen.
Av en händelse blev det så att jag inte åt bullen direkt utan den blev liggandes i sin påse under en tid, vilket förmodligen påverkade upplevelsen av den negativt. Äppelkompotten kunde brutit av det söta och smöriga bättre, degen kunde varit lättare och överlag kunde bullen ha smakat mer. Den är fin att titta på och visst smakar det som en bulle men jag hade förväntat mig mer.
Jag hade höga förväntningar inför besöket på Haga och kanske låg en del av problemet i det. Kanske var det bara en halvdan batch just den dagen eller kanske är vi bara inte menade för varandra som de vi är nu. Kanske kommer jag tillbaka en annan dag, då som någon annan, och inser att det var jag som höll kärleken ifrån oss. Tills dess förblir jag dock besviken.
Har du någonsin varit kär i en person som för dig vid förälskelsens tillfälle var nästintill okänd? ”Ja”, tänker du och låt mig då tala om för dig att du är i gott sällskap. Jag har också tillåtit fantas...
Gav MM the benefit of the doubt efter första besöket, det kanske bara var en engångsföreteelse. Återbesöket bekräftar dock, tyvärr, att det inte var en engångsgrej.
Än en gång får jag en pizza med otroligt slabbig botten och smaklösa toppings. Det finns ingen sälta, ingen sötma och inget visuellt tilltalande(utom fina leopardfläckar på kanten). Det finns ingen som helst urskiljbar smak - utan bara en blek röra ovanpå en botten som lika gärna hade kunnat vara blött papper.
För mig handlar napolitansk pizza om högkvalitativa ingredienser/toppings och fokus på det ärliga hantverket som är tillagningen. Margheritan jag nu ätit två gånger ger mig en känsla av det motsatta - att man köper billiga ingredienser och bygger ett rykte på något som egentligen bara är ett spel för galleriet. Otroligt otroligt tråkigt.
Det finns gott om andra pizzerior som valt den napolitanska vägen - exempelvis 800 grader på Sigtunagatan (som också gör per slice på Kocksgatan) - där den upplevelse du får är den totalt motsatta. Dessutom sker det till samma pris.
Antingen har jag haft den osannolika oturen att få "måndagsexemplar" två gånger i rad, eller så har inte tillräckligt många upplevt hur pass bra en napolitanska pizza kan vara när den görs ordentligt. En sak är dock säker, det här var sista gången jag besökte MM Nytorget.
Återbesök blev spiken i kistan.
Gav MM the benefit of the doubt efter första besöket, det kanske bara var en engångsföreteelse. Återbesöket bekräftar dock, tyvärr, att det inte var en engångsgrej.