Det här blev inte alls som jag tänkt mig. I tisdags trodde jag att lite vila skulle göra susen, magsmärtorna hade lindrats och jag förväntade mig att "va tillbaka" på onsdagen. Istället drabbades jag av intensiv hjärtklappning natten till onsdag, och den har fortfarande inte försvunnnit. Jag har pratat med sjuksköterska och träffat en doktor igen, de har kollat EKG för andra gången och eftersom det plus mina provsvar från SÖS visar bra konstanterar man att det inte är någon akut fara. Jag behöver gå vidare med utredning, vilket kommer ta tid och inte går att få tid för på en dag. Problemet är att mina symptomer är fruktansvärda, hjärtklappningen är fruktansvärt obehaglig och skrämmande, det känns akut, jag har ett konstant dunkade i kroppen, jag hör min puls högre än någonting annat, vilket gör att man klättrar på väggarna, och det går inte att sova eftersom att hela kroppen känns som en enda stor pulsåder. Jag kommer aldrig ner i vilopuls, detta leder i sin tur till panik och så går det runt och runt i cirklar. Problemet med detta är att det inte går att ta på, det är inte konkret, och jag är fullt frisk i hjärnan, vilket känns väldigt provocerande. Jag blir stressad över att inte kunn jobba, jag har naivt försökt i några dagar men kastade in handuken helt idag då jag hade en jobbig natt. Jag pratade med en vän igår om hur sjuk man är i sitt beteende. Jag är sjuk, och mår ganska dåligt, men jag får sådan prestationsångest att jag ställer in mig på att jag ska jobba, prestationsångesten leder till inre stress, stressen gör att jag mår ännu sämre. Det är helt sjukt att man kan vara så destruktiv. Hälsan måste gå före allt, men jag har aldrig lärt mig att sjukskriva mig med gott samvete. Uppenbarligen något jag måste jobba på. Man blir väldigt liten, skör och hjälplös i sådan här situation. Jag är lite i limbo just nu, jag är både för frisk och för sjuk för akutvård. Jag är såklart väldigt glad över att det inte är något livshotande, men jag önskar jag kunde veta vad det var, så jag kunde få hjälp med det. Jag behöver träffa läkare för längre utredning, och som det ser ut nu blir det inte förens efter jul. Tills dess måste jag själv försöka må bra, men det är svårt att veta vad man ska göra när man inte vet vad som är fel. Just nu är sömnen kritisk, det är otroligt jobbigt att inte få sova och må dåligt om nätterna, att ha hjärtklappning på det här sättet önskar jag ingen, och skulle säga att det faktiskt är bland det värsta jag upplevt. Jag kommer checka ut lite med det här dagboksinlägget, väldigt ofiltrerat och oredigerat, men man måste våga dela med sig även om det gör att man känner sig väldigt sårbar. Jag måste också påminna mig själv om att jag inte gjort något fel, jag kan inte kontrollera min kropp just nu.

Hoppas alla ni mår bra, vi hörs snart.

Skriv en kommentar

❤️❤️❤️

❤️❤️❤️

Kommentera