I lördags var jag på Les Mills Live - ett träningskonvent signerat Les Mills som ligger bakom träningsprogrammen BodyPump, BodyBalance, RPM och Grit för att nämna några. Som tidigare år höll det till i Globen och det var slutsålt med nästan 5000 människor på plats. Otroligt häftig känsla med tusentals människor som gör samma rörelser.

Jag ÄLSKAR träningsevent och hade köpt biljett i god tid men med allt som pågår i livet som bebis, nytt jobb och nomadlivet i sommar hade jag glömt höra mig för om vilka som skulle dit. Väl där stöter jag bara på tre personer jag känner: min svågers syster från Sundsvall, en tjej som numera jobbar på Les Mills och en kille som jobbar som fotograf. HELT SJUKT! Jag var alltså ensam i en folksamling på 5000 personer. Känn dig inte ledsen för min skull, jag gjorde mitt men ändå. Knasigt.

jag började fundera på varför det var så och kom fram till:

- De flesta har fått barn

eller

- Leder inte längre klasser.

En kan ju inte påverka de som inte håller klasser men att anledningen är att de fått barn låter så himla hemskt men det är sant. Vissa människor blir rent ut sagt tråkigare än någonsin. Jag har ju haft barn ”hela tiden” eller i vart fall längre än mina kompisar är som jag alltid har varit. Klart jag fortfarande vill utmanas och inspireras. Läs nu inte att det är samma sak som att slå runt varje helg och krypa hem runt 05:30 för att sedan vila sig i form. Livet med barn är annorlunda.

Om du har barn: är du en tråkig förälder? Om du inte har barn: hur vill du bli som förälder?

Jag vet att jag generaliserar men blir så trött på de som känner att få barn är slutet, då kan en inte resa, upptäcka och ha roligt utan då börjar allvaret. LAMT! Lev nu.

Pratar du politik så kommer inte alla att lyssna. Säger du däremot att det är läskigt att vi riskerar att få ett rasistiskt parti i regering så spetsar folk öronen. Det är just det som är fel. Inte förrän det nästan är försent agerar folk. Det här innefattar även våra politiker, men eftersom de speglar oss i sin folkvalhet är det inte så konstigt.

Nu handlar det bara om att göra vad en kan! Göra allas valkompasser och klicka på ”vad tyckte partierna”. Bäst är självklart att aktivt söka information och läsa partiprogrammen hos partierna. jag förstår att en del inte riktigt orkat utan tänker att det blir bra ändå. Det blir inte bra av sig själv.

Jag har inte en massa klokheter att dela så här dagen innan valet men jag röstar inte för mig själv och mina vita barn i vår homogena stadsdel. Jag röstar för ett mångkulturellt land där vi ska sträva efter att minska rasism och segregationen, öka jämställdheten och faktiskt ta ansvar för något mer än oss själva.

Varenda gång jag kokar en egen puré, förbereder en perfekt matsäck eller skär upp morotsstavar som ska bli mjuk BLW-mat vaknar min inre husmor upp och njuter. Det låter knäppt men det är sant. Hon får mig att vara så nöjd över hemlagade saker.

Jag förstår inte var hon kommer ifrån. Visserligen är min mamma en tuff och bra förebild med många perfekta sidor men någon husmor är hon inte. Jag strävar inte efter det men ändå hamnar jag där gång på gång.

Vem har ens tid att vara husmor? Okej, kikar en in på Instagram finns det extremt många och just där har jämförelsen mellan mammor eller ”this is my sons lunch box” på riktigt spårat ur. Jag hoppas och tror ändå innerst inne att bakom varende perfekta bild finns en mamma som precis som jag kämpar med att hitta på nya rätter att laga i vardagen varje vecka, äter middagen stående mär barnen somnat eller överväger att vägra laga mat en vecka för att se vad som skulle hända.

Medan jag tänker på det så fyller jag de hemköpta klämmisarna med gröt och bär, vispar en ärtpuré som bebisen ändå hatade och planerar nya smakkombinationer (päron, ärtor, gröt kanske). Länge leve min inre husmor. Hon behöver få sitt hon också.

Så kom den sista helgen på landet innan vi äntligen fick flytta hem till lägenheten igen. Sedan dess har allt gått i en rasande fart så det är först nu jag tagit mig tiden att tänka på vad vi gjorde sista helgen.

jag anmälde Miriam till Tough Viking kids i våras och tanken var att jag skulle springa med henne men med allt så blev det ändå Stefan. Som tur var kom hennes bästa kompis Linn och mamma Erika med.

Det har varit en fantastisk sommar på många sätt och på andra sätt inte alls bra utan istället avslöjande och nästan sorgliga. Som tur är överväger det fantastiska det sorgliga och i sinom tid ska nog allt lösa sig till det bästa.

Jag kommer sakna de vackra kvällsdopen mest och de mysiga middagarna men nu komme hösten med all sin prakt och jag njuter varje sekund av allt roligt som är på G.

Jag älskar hamburgare!

Två fluffiga lite söta bröd, krispig sallad, gegga, ost, en puck av något slag, kanske tomat, mer ost och burgaren är fulländad. Sedan jag började och slutade kött skulle en kunna tro att det skulle vara över men så är det absolut inte. Det klart att jag saknar kött i en hamburgare men jag tycker miljön är värd mer än att jag moffa i mig en köttpuck. Kommer dock inte döma någon annan.

Problemet med vegetariska burgare är att de verkar nedprioriterade. Jag minns när jag testade Prime Burgers bönsörja till puck och nästan kräktes. Fy fan alltså. Jag försökte försiktigt ge de feedback men de var inte öppna för det. För mig blir det bara ett ställe jag inte kommer besöka.

Jag blev inbjuden av Rebecca och Barrels Burgers & Beer Södermalm att äta burgare med familjen och eftersom min man och dotter älskar det lika mycket som jag tackade vi glatt ja. En middag på stan för att fira in att dottern nu börjat i årskurs två kändes som en bra grej.

Jag åt Veggielicious och jag har nu förstått storheten med rostad lök på en burgare. Otroligt gott. Tycker också pucken med kikärtor och bönor är riktigt bra. Frasig och utan det där torra och mjöliga. Makens Triple Smash och dottern ostburgare var klockrena, du ser ju det på bilderna eller hur.

Kom ihåg att ta sötpotatispommes och gröna bönor, du behöber grönsaker i ditt liv med du behöver också flottet från pommes.

Något vi sett fram emot var dessertburgarna och absolut, de var goda men Stikki Nikkis burgare som fanns under Stockholm Burger Fest var bättre. De samarbetar ju redan så borde inte vara så svårt att få till!

Barnvänligt var det vid den tiden vi kom och vi hade inga problem med att ha barnvagnen vid sidan av bordet. Jag tror jag såg en barnstol men jag var så hungrig när jag kom in att jag inte vågar lova det.