Något jag verkligen gått runt och tänkt på den senaste veckan är mod eller att vara modig. Vad betyder det? Det började egentligen med att Annika som har hand om den holistiska delen av den mammaträning jag går på bad oss just fokusera på det: ”vad är att vara modig?”

Mod kan handla om helt skilda saker utifrån vem du frågar men hade du frågat min dotter hade hon säkert sagt något i stil med: klättra högt upp i ett torn, sjunga inför en massa människor eller säga ifrån när någon är dum. Just det sista är där jag hamnar gång på gång.

Mod för mig är att våga vara den som säger ifrån i sammanhang där det lätt blir obekvämt att säga ifrån. Kanske är du på ett event, bland människor du inte känner - eller känner alldeles för väl eller så är situationen så att du borde vara glad och skön. Där är jag modig, den som ifrågasätter, säger ifrån och visar vad som är okej och inte.

Jag märker själv att jag inte är så lätt att ha att göra med längre då jag säger ifrån så fort jag hör orättvisa, rasistiska kommentarer, anti-feminism och annat som lätt kommer från folk som är lite ”sköna” eller i sammanhang där det är en viss norm och det skojas om det som ligger utanför. Det kan också vara knäpp konsumtion, långa flygresor (klimatjobbig är jag också) eller människor som alltså inte märker att de är en del av en norm och sen vägrar tro på det och tror de är fördomsfria. Jag blir knäpp.

Just det här att inte vara en skön, härligt leende person längre (eller jag kanske aldrig varit det) skrämmer mig också men det går inte att vända om. Har du en gång börjat se orättvisor, hur klart allt är och hur hemskt människor beter sig är det den nya mallen.

Baksidan är att jag inte blir inbjuden till ”sköna” sammankomster på samma sätt och även om det svider i mig är det en konsekvens jag får ta. Jag har ett ansvar - inte bara för mig, utan för mina barn. Jag vill att de ska veta att de har en stark mamma som står upp för rättvisa, jämlikhet, feminsim, klimat och rätt och slätt riktigt jävla dåligt genomförda event. Livet är för kort för allt annat.

❤️❤️❤️

Inatt sov jag som en kratta då bebisen är förkyld. Förmodligen var det sömnbristen som fick skavet att äntligen komma upp till ytan och jag delade för första gången min ångest inför klimatet på Instagram och vilket gensvar jag fick. Vi är många som känner skavet, gör du?

Jag och alla vi som är vuxna nu har förbrukat vår klimatkvot och varje år förbrukar vi i Sverige 4,2 jordklot. Hör du hur fruktansvärt det låter? Varför gör vi ingenting? Varför låtsas vi som att det är normalt att FORTFARANDE flyga korsv och tvärs över jorden utan att tänka efter. Hur kan du sitta där och trycka i dig den stora feta entrecoten utan att vakna om natten med ångest. Vad är det för fel för oss? Hur kan vi be om ursäkt till våra barn sen? Förlåt oss, vi visste hur illa det var men vi ville sola näsan och kött är ju så gott.

Här behöver politiker runt omkring i världen gå samman och lagstifta, inte stryka lobbyisterna medhårs och låtsas att det regnar normalt och inte de farliga skyfall med översvämningar vi ser överallt. Istället fick vi galningen i USA och nu även galningen i Brasilien som har lovat att skövla det som återstår av Amazonas. Det är på riktigt, vi är illa ute.

Det är den här ångesten som äter upp mig inifrån. Samtidigt längtar jag efter solen, värmen och det enkla livet som en solsemester innebär. Jag scrollar nästan dagligen efter resor men bokar inte. Den onda cirkeln går runt och runt tills dess att jag glömmer bort det för en stund. Sen kommer den igen.

Jag vet att jag inte ensam om att känna så här och många engagerar sig men fem gånger så många skiter i det. Jag vet inte ens om jag tror mänskligheten kommer överleva det här.

Bilderna är från sommaren i Skellefteå, också en plats jag drömmer om men som går att ta sig till utan att flyga.

Äntligen helg. Jag som aldrig brukar längta efter helgen eftersom jag alltid jobbar med det roligaste jag vet har missat all typ av sömn den här veckan. Snittat på 4-5 timmar per natt då bebisen varit förkyld, vaknat mycket och sen har jag suttit uppe och jobbat alldeles för länge, puh!

Jag har börjat gå på en tuffare mammababy-träning på Wörkout som består av en hård timmes träning med bästa Pischa och sen en timmes holistisk träning med Annika. Under den holistiska delen fick vi skriva ned vad som ger oss glädje och jag skrev träning och bakning högst upp. Dags att jag prioriterar båda alltså!

Med det i tankarna bakade jag bananscones imorse. Originalreceptet fick jag för många år sen från Anna-Karins blogg och går ni in där sen ni att hon fått det vidare, ett riktigt populärt recept alltså!

Jag gör om det lite beroende på vad jag har hemma och har även med bra resultat bytt ut äggen mot fiberhusk. Nu äter vi ägg hemma så vi gör med ägg.

Här kommer receptet, dubbla gärna, det gör alltid jag. Receptet ger 3 mättande scones.

Sätt ugnen på 175 grader (200 om ej varmluftsugn)

1 banan

1 dl mandelmjöl

1 msk kokosmjöl

1/2 msk helt linfrö

1/2 msk fiberhusk (utesluter du ägg tar du mer mixat med vatten)

c1/2 dl solroskärnor

1 msk kokosolja

1 tsk bakpulver

1 ägg

Mixa allt med stavmixer och klicka ut på en plåt med bakplåtspapper. In i nedre delen av ugnen i 15-20 minuter.

Scones i kombination med en smoothie är en perfekt frukost hemma hos oss.

En annan sak som jag testade att göra igår var chokladpopcorn och även om jag tyvärr valde ALLDELES för mörk choklad gillar jag idén så delar med mig av receptet.

1 liter popcorn

100 gram choklad

Smält choklad i vattenbad. Bland med popcorn. lägg ut på bakplåt med bakplåtspapper och toppa med flingsalt. Låt svalna. Ät.

Obs: använd inte 85 % choklad, urk. Tur att bilderna blev bra...

Nu ska jag återvända till lördagshänget med dottern, min syster och renen till son. Puss!

Nu har det varit tyst här igen. Betyder det att jag legat hemma och rullat tummarna? I wish men det är snarare tvärtom. Att dagarna är fyllda av alldeles för många måsten och saker som ska göras. Ibland gör det mig knäpp att inte ha en enda dag utan planer men jag är vuxen och vill jag ha förändring så behöver jag jobba för att det ska bli verklighet. Istället går jag bara runt och inte räcker till. Jag avbokar event jag osat på, orkar inte packa upp väskor, dammsuga lägenheten eller fundera över vad som skulle behöva göras för att verkligen få lägenheten att bli det hem den förtjänar av oss. Tur att jag också har en man så att vi ändå inte lever på en soptipp.

Det enda jag orkar med ordenligt är att jobba, ge bebis uppmärksamhet och ta hand om dottern. Har du inte barn så är det här en inblick i din framtid om du väljer att skaffa barn. Prioriteringarna ligger alltid hos barnen, får du i en torr macka får du vara nöjd. Nu går jag på ett kostschema jag sköter ganska bra så mat får jag i mig.

Jag avskyr att inte räcka till. En vän till mig säger att jag lider av FOMO-sjukan och kanske har hon rätt men ofta tycker jag ju det är så nice att bara ligga hemma och ta det lugnt och scrolla igenom sociala medier och se vad andra gör. Problemet är nog hellre att jag vill göra allt och hoppar på allt jag kan. Ovan nämnda man blir tokig på mig, jag också för den delen men vet knappt hur jag ska sluta.

En av de saker jag faktiskt kommer sluta med är det roligaste jag har, något som ger mycket inspiration och får mig att känna mig kreativ. Tyvärr är det dock så att det alldeles för mycket tid. Om du är nyfiken på att veta mer om det, gå in här och boka biljetter. Jag ska lämna med en bang!

Nu ska jag sluta klaga över att inte räcka till och istället kämpa för att få det lite bättre. Håll tummarna för mig!

 

Jag älskar julen, alltså verkligen älskar julen. Alla fina ljus, barnens glada tillrop och framförallt hur givmilda alla blir. Mänsklighetens hopp vilar i vår givmildhet under julen. Fint på riktigt.

Carlsberg bjöd in till årets första jullunch och självklart ville jag dit. Kock på plats var Sebastian Schauermann - geniet bakom Taku Taku. Tillsammans härliga Ida - tillika kollega - bzztade vi till lunchen.

Vad är ett måste på julbordet i dryckesväg för dig? För mig är ändå svaret enkelt: julmust, Falcons julbrygd och bubbelvin (som är svaret på alla frågor alltid). Julmumma glömmer jag alltid bort men på lunchen nu smakade jag det igen och fick som en liten julig tår av glädje. Vad som däremot inte var gott var årets julmust med smak av lakrits. Testa gärna när den släpps och säg vad du tycker.

Maten, maten, maten. Briljant med nytt istället för klassiskt.

Arancini med saffran och tomat.
Svampbuljong med crispy tofu
Matjessill-tartar, rädisa, saltgurka, kapris, rödlök, gräslök, potatis, ägg
Rökt selleri ,grönkål, flower sprouts ,äpplen, rostad malt (eller bovete) senaps vinegrette
Savoykål ,(vildsvinsbullar med kanel) pumpapuré, rönnbärsgelé. Här fick jag jordärtskocka!
Mjuk pepparkaka på ölmäsk och salt karamell

Det var en härlig lunch och ÄNTLIGEN drar julsäsongen igång, längtat hela året!