Idag har det gått sex månader sen Jacques kom till oss. Sex månader av kärlek, bebisgos, vakna nätter, läckande bröst och hormoner. Det slog mig precis att jag på sex månader fått sova FYRA HELA NÄTTER. Herrejävlar, det är galet lite sömn egentligen. Att jag ens klarar av att stå upp. Wow, mammor är bäst!

Självklart tog vi tillfället i akt och gjorde en liten fotosession med huvudpersonen och temat för dagens foton var "det här gillar Jacques just nu". Den färdiga bilden korrigerad med rätt ljus och filter finns på Instagram men så här såg det ut bakom kulisserna, glamouren är som alltid död och jag älskar det!

Efter sex månader med helamning vågar vi mer och mer ge oss på att ge riktig mat och som de flesta föräldrar känner igen kör vi puréer och gröt. Jag hade en idé med att köra stenhårt på BLW-metoden men Jacques har inte hållt med så jag har gett upp det just nu men snart ska jag testa igen.

Det här äter Jacques gärna:

• Grötklämmisar (ska börja göra egna så fort jag kommer hem)
• Morot - och quinoapuré
• Pappans supersmoothie (hallon, Oatly Ikaffe, banan, havtorn)
• Gröt med katrinplommon

Vad som saknas på bilder är min fantastiska mjölktuttar och lite smakningar han har gjort av mig. Hummus och linsgryta verkar vara en hit.

På frågan om det är en vegetarian-bebis är svaret: borde inte alla bebisar som föds nu skolas in i att inte äta kött? Framtiden är grön, varför ska de behöva våndas med att avvänjas kött? Med det sagt, eventuellt kommer han få hemgjord kycklingpasjej ala Sofie Foodstories. Jag har inte bestämt mig plus att vi är två föräldrar och pappan gillar fortfarande kött.

Nu kommer stycket då jag borde skryta om hur TIIIIIIIDIG han är med allt men sanningen är den att bebisar utvecklas olika och jag njuter av varje ny sak jag ser. Jacques är en hejare på:

• Att ligga på mage och snurra runt
• Att leka på mage och titta högt upp på någon som står över honom
• Att sjunga med när han hör musik
• Skratta åt mamman som dansar sin lilla dans för honom
• Tjuta av skratt när pappan killar honom med skägget under hakan och på axlarna med sina pussar.
• Bli glad med hela kroppen när storasyster kommer
• Suga på sina tår med stor njutning...

Var befinner jag mig då mitt i allt? Jag har så mycket känslor som bubblar upp som jag vill skriva om men får för mig att jag bara skulle låta gnällig. Låt mig dock säga så här: Jag filar på långsiktiga mål gällande kropp och själ som kommer presenteras senast den 1a september. Jag trivs inte i den övervikt den här graviditeten resulterat i och när nu sex månader har gått vågar jag mig på att göra kostförändringar. Ibland kan ju mjölken sina av drastiska förändringar och jag ville ändå försöka amma så länge som möjligt den här gången. Nu är jag inte rädd längre, Jacques äter allt så nu är det min tur att långsamt återvända. Har ångest inför att börja leda RPM redan den 3e septemner och vara som en knubbsäl men va fan, jag ska skärpa till mig.

Den här bloggen kommer inte bli en träningsblogg men en gång i veckan blir det uppdatering om kost, träning och känsla i kroppen. Jag smyger igång på måndag.

Låt mig avsluta med ännu en bild på Jacques, min älskade son.

Igår träffade jag en vän som berättade att hon blivit mycket mer ärlig den senaste tiden. Hon upplevde det som att det kom i samband med svårigheter i livet och jag har tänkt mycket på det eftersom jag känner likadant. Numera är jag ärlig med hur det är att ha barn och allt slit och det började jag med i samband med Jacques födelse och vår tuffa vår.

Jag kom på mig själv idag svara ärligt på frågan hur det kändes att få barn igen, hur jag hade det och berättade om mitt mående. En del av mig fick dåligt samvete eftersom det skulle uppfattas som om jag är en dålig mamma men en väldigt stor del av mig förstår styrkan i måendet. Det kommer hjälpa många andra i framtiden.

Jag tänker fortsätta vara en ärlig mamma. Jag förtjänar det, samhället förtjänar det och Miriam behöver det!

Jag har aldrig varit i Vietnam. Egentligen är det konstigt då vietnamesisk mat är bland det godaste jag vet. En perfekt Bahn Mi, fint droppande kaffe, krispiga vårrullar eller en sörpelvänlig pho, JA TACK! Jag blir hungrig jag bara tänker på det.

Vietnamesisk streetfood är idén bakom PanicSupper - ett favvoställe vid Hornsbergs Strand, som drivs av Minna Tran. Minna är så sjukt ball. Hon fick idén till PanicSupper som koncept med ”panikmiddagspåsar” med förberedda recept för en perfekt vietnamesisk middag hemma. Tre månader senare drog hon igång. Då hade hon också signat upp sig med Foodora, fixat cool uthämtningslokal och kommit på det bildspråk som fortfarande använda. Häftigt jag vet!

Minna hörde av sig till mig och berättade om sin kampanj #SupportPanicSupper som hon lanserat på Kickstarter och som syftar till att lyfta PanicSupper till nästa nivå. Stället ska flytta in till city och målet är flera ställen både i Sverige och utomlands. Just eftersom hon är så cool så testar hon Kickstarter med alla dess risker.

Om du vill supporta Minna och hennes drivkraft framåt så går du in på supportpanicsupper.se eller swishar valfri summa till 1233382454, märk med Support PanicSupper. Du kommer bli så frestad av alla idéer, mums!

Heja Minna!

Kärlek är det finaste som finns. Det är också det finaste jag kan ge. När Miriam kom in i mitt liv blev jag golvad av kärleken. Helt plötsligt var den inte fin utan våldsam, krävande och utlämnande. Jag blev rädd och jag har inte slutat vara rädd sedan dess. Det klart att få barn är det finaste du kan få men samtidigt är det så jävla hemskt. Du är så utlämnad. Tänk om något skulle hända?

En skulle ju kunna tänka att den rädslan skulle få mig att inte vilja ha fler barn men oj vad vi har kämpat för att skapa ett syskon till Miriam och äntligen efter 4 års kämpande kom Jacques och mitt hjärta växte ännu mer. Jag älskar Miriam mer än någonsin och ändå har jag minst lika mycket kärlek över till min son, häftigt!

Vi har kunnat vara helt lediga och ge varandra mycket kärlek den här sommaren och jag älskar att höra Jacques glädjetjut när Miriam busar med honom eller hans skratt när pappa Stefan pussar honom med allt sitt skägg.

Våra tre helt lediga månader tillsammans tar slut imorgon då Miriam börjar skolan. Det känns lite sorgligt samtidigt som vi alla är ganska less på varandra. Umgås en med människor dygnet runt i tre månader är det bra med vardag och rutiner. Jag och maken får två veckor till innan han börjar jobba och hur jag kommer må märker vi då. Spännande på ett sätt. Jag längtar inte.

Pussar!

Ps: du följer väl mig på Instagram?

Sommaren 2018 har varit en helt annorlunda sommar på många sätt. Det var sommaren då hela Sverige plötsligt förstod att klimatförändringarna redan var här och även den mest inbitna grillaren av manligt kön började prata om vegetarisk mat och om att rösta för miljön. Inte en dag för tidigt om du frågar mig och jag håller på att fila på ett ”smäll på käften”-inlägg om just det absurda i att så få bryr sig.

Det var också sommaren jag och maken valde att vara lediga tillsammans i tre hela månader. Ren och skär lyx och inte alls lika mycket tjafs en skulle kunna tro. Om du kan göra detsamma rekommenderar jag det varmt. Som vuxen är det svårt att vara ledig så använd föräldraledigheten. Vi har hängt mycket på svärmors lantställe i Årsta Havsbad men även i Grisslehamn, Västerås, Skellefteå och en kall sväng till Portugal.

För några dagar sedan kom jag på att jag nästintill lovat dottern ett besök på Sommarlovsinspelningen i Malmö så det var bara till att boka Snälltåget och Scandic och åka ner.

Vi har det underbart trots riktigt dåligt väder. Tänker nog att jag ska göra en miniguide till Malmö anpassat för dig med barn men först ska vi smälta kvällens tapas-middag, MUMS!