Nu låter rubriken som om det bränt till i huvudet på mig och jag förvandlats till ett fluffigt mammamonster som ÄÄÄLSKADE att vara gravid men så är inte fallet (lita inte på de kvinnorna) utan det är bara så smart och behändigt att kunna amma. Maten är alltid med, den är perfekt tempererad och tryggheten finns i tutten. Varför är det då så mycket känslor kopplat till det här med att amma eller inte amma? Och hur kommer det sig att alla har en åsikt om det? Svaret: alla utom du har fel gällande hur du ska amma ditt barn. Så var det sagt. Nu går vi vidare.

På bilden ovan är min bebis Jacques max 30 minuter gammal och redan säger hans instinkt att han ska ta sig till mitt bröst och äta. Det är också därför som en gravid kvinnas bröstvårtor mörknar och blir större än vanligt: så att bebis ska hitta rätt. Sanslöst coolt! Sen kanske der ser helt galet ut med ett litet bevishuvud och en enorm tutte, vänj dig, det kommer fler bilder snart.

just på BB är det härligt att vara och amma; alla är halvnakna eftersom alla blivit indoktrinerade HUD MOT HUD av personalen. Slänger du fram en tutte är det ingen som reagerar. Alla är upptagna med att lära känna sitt eget lilla knytte.

Smekmånaden tar slut och du kastas ut i verkligheten. Här börjar det pratas sjalar, filtar, speciella ponchos, sidentyger osv osv. Alla med syftet att få dig att inte visa brösten när du ammar. Skyl dig kvinna, någon kan ju ta illa vid sig av att se ett hjälplöst litet barn äta. Jag blir trött av det onaturliga i att det är vi som måste skyla oss. Nu menar jag inte att jag slänger fram tutten i tid och otid utan har gärna en tunn sjal över bebis och bröst när jag är ute på stan med tanke på bebis, han blir så lätt störd. Jag strävar ändå efter ögonkontakt och vill Jacques ha det får han det. Annars låter jag honom äta i fred och kikar in ibland.

Jag hör skräckhistorier om kvinnor som blir tillsagda, folk som chockat går omvägar och annat trams vid synen av bröst men den här gången har jag varit lyckligt förskonad. Jag utstrålar säkert ”säg något och du dör”.

Förresten läste jag ett fantastiskt inlägg om amning i Mongoliet och känner att det är där jag borde bo, där är det enkelt om än lite over the amningstopp...

Vad ville jag egentligen med det här inlägget? Prata av mig lite gällande amning är min känsla eller kanske varna andra om mig. En kan aldrig veta om jag i framtiden löser alla Jacques bekymmer genom att dra fram brösten och svänga med dom tills han glömt sitt andra bekymmer. Du behöver läsa länken ovan för att fatta.

Puss på er!